Denna artikel är översatt från tidningen Petah Tivah
nr Chesvan - Tevet 5763

Därför firar vi Chanuckah
av Michael Detwiler

Chanuckah är ett hebreiskt ord som betyder invigning. Denna högtid firas under åtta dagar i månaden Kislev, som är den nionde månanden i den bibliska kalendern. I år börjar denna högtid när solen går ned den 24 Kislev (2 dec) och slutar den 2 Tevet (9 dec) vid solnedgången. Festen påminner oss om kampen för religionsfrihet i både lära och utövande. Helgen högtidlighåller judarnas seger över de hellenistiska syrierna år 165 f.Kr.

Berättelsen om Chanukkah börjar år 319 f.Kr. då grekernas världsherravälde började. Under kung Salomos regeringstid var större delen av Europa obebodd. Under andra templets tid hade folk kommit österifrån och slagit sig ner i Europa, och som det berättas i Illiaden och Odysséen var grekerna mycket framstående i vetenskap  och politik (de införde demokratin) och även i konst, arkitektur och filosofi. Men folket fortsatte att tro på gudar som uppförde sig som människor och grekerna hade inte judarnas tro på rättvisa och barmhärtighet som det undervisas i Torá.

När Alexander den store från Makedonien erövrade världen var han vänligt inställd mot judarna och respekterade deras religion. Efter hans död vid 33 års ålder delades hans rike i fyra delar, som kontrollerades av Egypten, Grekland och Syrien. Egyptens ptoloméer härskade över Israel i ungefär 100 år och sedan kom syrierna (från Antiokius III). Hela tiden var det den grekiska kulturen, hellenismen, som dominerade.

Hellenism är den civilisation som skapades av antikens greker. Hellenismen stod för ett speciellt sätt att tänka och för en historisk kultur. Bland dess beståndsdelar fanns en rationell livssyn, användandet av förnuft snarare än auktoritet, och en humanistisk inställning till livet. Man strävade efter att uppnå harmoni på livets alla områden både på det individuella planet och för staten. Hellenismen spreds över hela medelhavsområdet genom Alexander den stores erövringar under åren 334- 325 f.Kr. Hellenism används också för att definiera idealen hos senare författare och tänkare som hämtade sin inspiration från antikens Grekland. Den kontrasterades ofta mot judendom. Hellenismen framställdes som bärare av kärlek, frihet och kärlek till livet, medan Tanach uppfattades som motsatsen i sin moral och monoteism.
Den politiskt- historiska hellenismen fick sitt slut under 300- talet f.Kr. men dess "ande" lever fortfarande.

Bakgrunden till maccabéerupproret är att grekerna byggde städer i Syrien, Egypten och Israel, och då även hedniska tempel och idrottsarenor vilket var mycket kränkande för judarna. Många judar lät sig assimileras. Några gick till och med så långt att man genomgick kosmetisk kirurgi för att bli "oomskuren". Dessa hellenistiska judar anslöt sig till sina härskare och förrådde sitt eget folk. Israels främmande härskare ville inte döda det judiska folket, men de hade föresatt sig att tvinga på dem sin kultur och få dem att avsäga sig tron på Den Ende G-den och Hans Torá. Man angrep speciellt fem olika områden.

1. Sabbaten

På sabbatsdagen minns judarna att världen skapades på sex dagar och att Herren vilade på den sjunde. Förutsättningen för denna tro, att Den Evige existerar utanför sin skapelse, fann grekerna motbjudande. Grekerna ville att Israel enbart skulle handla i enlighet med naturlagarna, att ära den starke, förakta den svage, att inte ta hänsyn till de få i förhållande till majoriteten.

2. Rosh chodesh [nymånaden]

Den judiska månkalendern ligger till grund för fastställandet av datum för våra heliga högtider. Under Rosh Chodesh och de heliga högtiderna och även under sabbaten, kommer judarna ihåg att det finns en andlig dimension i tiden. Detta förolämpade grekernas syn på tiden. Den borde ägnas åt att ständigt jaga efter materiellt välstånd och nöjen.

3. Omskärelsen

Det fysiska ingreppet på en judisk mans kropp är ett tecken på att han är Den Eviges tjänare och inte sin egen. Därför måste han vara återhållsam med hur han använder sin kropp. Detta var motsatsen till grekernas syn på kroppen. Enligt dem var kroppen till för njutning, fysisk fulländning och skönhet.

4. Studiet av Torá

Detta var det område som grekerna allra helst ville få bort. Historien visar att det samhälle eller religiösa system som misslyckats med att undervisa i Torá har assimilerats av det världsliga systemet, korrumperats av avgudadyrkan och gradvis hamnat allt längre bort från den ende G-den. Torá är bron som förbinder människan med G-d och gör det möjligt för dem att ha gemenskap. Genom Torá kan Den Evige uppfylla sina förbundslöften och sin avsikt med människan. En tillvaro utan Torá är som en tillvaro utan vatten. Torá ger liv åt vår själ. Grekerna försökte avskaffa Torástudierna för att införliva judarna i sin humanistiska avgudadyrkan av skapelsen.

5. Nashim-Judiska brudar

Ett av grekernas onda dekret var att varje judisk brud var tvungen att tillbringa en natt med den grekiske generalen innan bröllopet. Denna befallning var särskilt lömsk eftersom grekerna visste att grunden för ett judiskt liv var en sund och stabil familj, att gemenskapen makarna emellan var helig och en bild på gemenskapen mellan den troende och Herren.

Vid början av det syriska styret försökte trogna judar behålla kontrollen över Templet, men när Antiokius IV (som hade tillnamnet Epifanes = gud uppenbarad) övertog tronen år 175 f.Kr. mutade en helleniserad jude vid namn Jason kungen för att få kontroll över Templet. Sedan vidtog ett omfattande politiskt intrigerande, som fick sin kulmen den 15:e Kislev 168 f.Kr. då man reste en avgudabild i Templet. Den 25:e den månaden offrade man svin till en avgud på Templets altare. Trots allt detta fruktansvärda fortsatte många judar att utöva sina fäders tro. Man omskar sina söner i hemlighet, men familjer som avslöjades blev avrättade.

Varför kunde inte judarna acceptera grekisk filosofi ?
Grekerna stod för människans överhöghet. Detta uttrycktes i konsten, idrotten och filosofin. Grekland dominerade världen med sin livssyn och lade grunden till och formade den västerländska civilisationen.

Judarna stod däremot för G-ds överhöghet. Människan får sin storhet genom att delta i skapelsen som G-ds medarbetare.

Hon får sin storhet genom att ställa sig under en högre moralisk auktoritet, större än hennes eget samvete. Enligt biblisk tro är människan skapad till Den Eviges avbild. Greken anser att gudar skapats till människans avbild. Gudarna är supermän som kan äta, dricka och ägna sig åt alla slags utsvävningar. Grekernas förföljelse var inget annat än en strid mellan dessa två kulturella ideologier. Grekerna var fast beslutna att försäkra sig om kulturell dominans och övertyga judarna om det grekiska tänkandets överlägsenhet. Deras taktik var att kriminalisera grunden i judisk/biblisk tro.
Detta är fortfarande det "grekiska väsendets" taktik. Det grekiska tänkandet har genomsyrat kyrkan. Detta tankesystem har effektivt avlägsnat nästan allt som de första Jeshuatroende undervisade och praktiserade.

Det Hashmoneiska Kriget - berättelsen om chanuckah

Hashmonéen Mattityahu (Mattéus) kom från en prästfamilj och eftersom han vägrade att böja sig för grekerna flydde han från Jerusalem. Han tog med sig sina söner och andra lojala judar men kungens styrkor förföljde dem. Mattityahu beslöt sig för att kämpa emot tillsammans med sina fem söner, Shimon, Yehudah Maccabéern, Eleazar, Yochanan och Yonathan. Dessa män förstod att de inte kunde befria Israel från de främmande härskarna, men riskerade villigt sina liv så att det judiska folket skulle kunna få åtnjuta andlig frihet och få kontroll över Templet. Mattityahu dog men sönerna fortsatte kampen under Yehuda Maccabéerns ledning. År 165 f.Kr. samlade Yehudah en här av 10.000 judar och besegrade 65.000 soldater. Syrierna som också hade problem i andra delar av sitt imperium, gav upp kontrollen över Templet och återvände till huvudstaden, Antiokia.

När Hashmonéerna och deras anhängare återvände till Templet fann de det ödelagt och skändat. De blev tvungna att rena Templet, både praktiskt och andligt. De måste skaffa ett nytt altare och nya tillbehör. Man tillverkade en ny Menorah men oljan som behövdes för att tända den var förorenad. Man sökte och fann helt överraskande en flaska helig olja, en flaska förseglad av översteprästen.

Den 25:e Kislev 165 f.Kr. tände man Menorahn och återupptog de dagliga offren. Men det fanns bara tillräckligt med olja för en dag och det skulle ta ytterligare en vecka att inviga ny olja.

Man var inte säker på om den militära segern varit ett under, men när oljan räckte i åtta dagar förstod alla att Herren hade hjälpt dem till denna seger. Ett år senare proklamerades undret med Chanukkah som en helgdag.

Hur ser det ut idag? [något bearbetat av Stig Gerdvall]
Hur är verkligheten för den troende i dag ?

Den kristna kyrkan som utvecklats under efterbiblisk tid har effektivt införlivat det hellenistiska tänkandet. När den messianska tron vann teräng i Romarriket, blandades den upp med ett visst mått av grekisk filosofi och hedniskt inflytande.

På så sätt växte en kristen kultur fram som etablerades fullt ut på 300-talet. Tillsammans med de nyhedniska och sekulära krafterna idag kan man se liknande angrepp på samma fem punkter som Maccabéerna kämpade mot.

1. Sabbaten flyttades, men även den "nya" vilodagen vanhelgas.

2. Den bibliska kulturen med dess högtider har övergivits.

3. Herrens förbund med Israel anses ha upphört.

4. Torá (Lagen) anses inte längre gälla, bibeln omtolkas.

5. Den bibliska familjebildningen ifrågasätts och angrips.

Vi som blivit räddade genom Israels Messias, behöver återvända till våra judiska fäders tro och kultur. Firandet av Chanukkah kan markera att vi vill vända oss ifrån det grekiska tänkandet och gå tillbaka till vår tros sanna bibliska rötter.

Jeshua och hans efterföljare firade Chanuckah.

I den Kungliga koden (NT) omnämns den som Ljusfesten eller Tempelinvigningens fest. I Johannes 10:22 ser vi att denna fest, även om den inte är påbjuden av Herren,  firades av de messianska troende i Templet. Genom berättelsen om Chanuckah har Herren visat att den som kompromisslöst står upp för Hans Ord blir räddad ur de mest hopplösa situationer och förtryck.

En av de välsignelser som uttalas när Chanuckahljusen tänds, ärar G-d för de under Han gjorde för våra förfäder. Till exempel undret med den enda flaskan olja som varade i åtta dagar. Det största undret var nog att en liten ganska svag grupp judar besegrade Antiokius överlägsna styrkor. Yonathan, kung Shauls son, sade många år tidigare: "Ingenting  hindrar HERREN att ge seger genom få lika väl som genom många." (1 Sam. 14:6)

Kanske var det Chanuckahs mirakel Jeshua tänkte på eftersom han just vid den tiden sade: "Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag är i Fadern." (Joh. 10:37-38)

Jeshua uppmanade folket att se hans under och på grund av dem tro på honom. Undren uppenbarar hans messianska identitet. På det sättet personifierar Jeshua Chanuckahs budskap: G-d tar aktivt del i sitt folks öden.
På Jeshuas tid, liksom i våra dagar, finns det de som sökte under och tecken av fel orsaker, men Jeshuas mirakler skedde för att uppenbara vem han är.

Ett exempel: När Yochanan Hamatbil (Johannes döparen) satt fängslad sände han sina lärjungar för att undersöka om Jeshua var Messias eller inte. Jeshua sade till dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap." (Matt. 11:4-5)

Chanukkah påminner oss om att Herren är undrens G-d och inte bara en som ger oss vissa religiösa ideal. Han har gripit in i människornas historia och gör så än i dag. Alla vi som känner Jeshua kan vittna om hur Herren verkar i våra liv. När vi i år tänder Chanukkahljusen låt dem då förkunna för alla att världens ljus har kommit och verkar i våra liv och att detta inte bara skedde för länge sedan utan att det fortfarande sker här och nu.