Julens hedniska ursprung
DEN HISTORISK - RELIGIÖSA BAKGRUNDEN TILL JULEN

Av Daniel Hernandez och Ketriel Blad

 

Vi har inga historiska bevis för att nazarenerna, i det första århundradet, eller de kristna ända upp till det fjärde århundradet, firade Jeshuas födelse i december månad. Ännu mindre kan vi tro att de avskilde den 24:e december som julafton, eller den 25:e december som datum för Jeshuas födelsedag.
Om det är så, hur uppstod då allt detta firande i december? Hur etablerades det och av vilka anledningar?

Kanske skulle det var intressant att titta på vad en venezuelansk sociolog skrev i Caracas' tidning "El Universal" den 23 december 1996: "Julfirandet i december månad är en skarpsinnig uppvisning av katolska kyrkans utomordentliga förmåga att handskas både smidigt och praktiskt med människans hedniska urkänsla. Evangelierna avslöjar inte Jesu födelsedag och de första kristna firade inte hans födelse. I den julianska kalendern infaller vintersolståndet den 25 december. Vid detta datum firade man i Rom solens födelse, precis som hos egyptierna. Detta symboliserades av en jungfru som födde en son i december. Denna högtid var starkt knuten till den populära festen som firade guden Horus födelse, av sin mor Isis. De troende samlades och låste in sig i templen. De gömde sig och vid midnatt skrek de: "Jungfrun har fött."

I Syrien firade man på liknande sätt och visade ett nyfött barn inför folkmassan. Och jungfrumodern var en form av gudinnan, Astarte.

De sol- och fruktbarhetsritualer som firades runt vintersolståndet  i Medelhavsområdet och Mellanöstern, fanns också i Nord- och Centraleuropa.

Att solreligionerna hade en så stor genomslagskraft i det romerska imperiet, berodde på den mycket populära gamla persiska gudomen Mitra.

Mitra var en solgud och identifierades med den "Oslagbara Solen".  Mitras födelse ansågs vara den 25 december.

En del historiker anser att soldyrkan utbredde sig under kejsar Heliogábalus (218-222), som fastställde den 25 december som datum för firandet av födelsen av den stora "Oslagbara Solen". Firandet syftade inte bara på de mitriska aspirationerna, moralisk renhet och odödlighet, utan inkluderade även magi, extaser och sexuella orgier och praktiska riter från religionen från Emesa. Det verkar troligast att  detta etablerades under Aurelianus styre (270-275). Han beslöt att kalla den 25 december "NATALIS SOLIS INVICTI", vilken senare omarbetades till "NATALIS CHISTI".

Den mitriska religionen var under lång tid en av de största rivalerna till urkristendomen. Intressekonflikter och konfrontationer mellan dessa båda upproriska religioner förekom under lång tid eftersom de var lika starka. Många kristna brukade fortfarande vara med under solfesterna och  blev naturligtvis emotionellt påverkade av dessa ritualer.
Med en oerhörd psykologisk skärpa och ett beundransvärt praktiskt sinne förstod kyrkans ledare den oerhörda symboliska makt som attraherade människor i dessa solritualer. Med motivet att fånga och kanalisera dessa omedvetna tendenser hos folket, och som formel för att få med sig hedningarna, valde den kristna kyrkan slutet på månaden Saturnalia som datum för att fira dess grundares födelse.

Vid den tid som vi idag kallar jul firade romarna "Saturnalia" (17-24 dec) och "Kalendae" (1 december). Vid den sistnämnda brukade man ge varandra presenter som kallades "strenae", som förutsägelser och tecken för god tur. Denna sed kom ur en hednisk tro att andar och demoner besökte människor under denna tid för att antingen belöna eller straffa  människorna.

De kristna i Egypten hade börjat anta den 6 januari som datum för födelsens firande. Den västerländska kyrkan accepterade aldrig detta datum som tiden för Kristi födelse, utan beslöt officiellt i början av fjärde århundradet att 25 december var det datum Kristus föddes. Den orientaliska kyrkan hade redan tidigare börjat anamma detta datum ca. år 325 i Antiokia.

Motivet hos kyrkans fäder för att bestämma och överföra datum och firande av Kristi födelse, var behovet att motverka ock konkurrera med de populära och berömda hedniska festligheterna som firades samma datum." Slut på citat.

Konstantin och soldyrkan
Å andra sidan, dessa högtider firades inte enbart i den hedniska religionen i Romarriket, eftersom romarna hade ärvt dem av perserna. De arkeologiska fynden visar att både i Mellanöstern och längre österut, firade perser, araber och folk från Orienten guden Menis födelsedag. Guden Meni associeras med månen. Därifrån kommer uttrycket "gubben i månen". Mitrareligionen hade två heliga dagar. Den ena var den första veckodagen, som blev känd som "den vördnadsvärda solens dag". Den andra var 25 december, känd som "Dies Natalis Solis", alltså "Solens födelsedag."

Vi ser att i Romarriket firade man dessa tre högtider:
1  Dagen till guden Menis ära, den 24 december
2  Dagen för solens födelse, den 25 december
3  Den första dagen i veckan, den vördnadsvärda solens dag.

Här ska vi komma ihåg något intressant. Ni kanske inte uppskattar det men jag måste ändå säga det. När Konstantin besteg tronen i romarriket, praktiserades Mitrareligionen. Mitra tillbads som arméernas beskyddare.
Mitra sågs som den romerska arméns och romerske soldatens beskyddare.
En del av tillbedjan var att ta varandra i hand, detta visade att man inte var beväpnad. På så sätt visade man vänskap och fick deltaga i tillbedjan av arméns gud, Mitra.
De romerska soldaterna har "exporterat" handslaget som ett tecken på vänskap och till förseglande av överenskommelser. Handslaget skulle visa att man gjort allt utan "gömda vapen" (utan att ha lurats).
När vi konfronterads med dessa fakta kan vi inte undgå att se att julen, som den firas idag, har hedniskt ursprung blandat med kristendom. Det var på grund av detta som reformatorerna Luther och Calvin förkastade julritualerna. Det gjorde också puritanerna i Nya England. I Bostons krönikor kan man läsa att det var förbjudet att fira jul.
 

Att blanda heligt med hedniskt

Låt oss se i Skriften, i Jes. 65:1-11 i vers elva läser vi: "ni som dukar bord åt GAD".
Gad är det hebreiska ordet på guden som gav TUR och som babylonierna tillbad.
Gad har också att göra med GUDE, ett gammalt arameiskt ord vars rot är "invadera med trupper" eller "attackera". Därför tog den romerska armén denne gud till sin beskyddare. Denne gud  figurerande under namnet Mitra, och var Konstantins personlige gud. Konstantin blev sedermera romerska kyrkans chef.

Vi tittar vidare i vers elva: "och häller upp blandat vin åt MENI.".
En hebreisk översättning av ordet MENI är ÖDE. Det är även namnet på en gudom med babyloniskt ursprung. Här ser vi nu två demoner i gudomsform som är förkastade av Skriften: TUR och ÖDE, eller GAD och MENI

"Tur" och "Öde" är inte adjektiv utan personliga namn på hedniska gudar som babylonierna dyrkade. Vilka dagar tillbad hedningarna dessa babyloniska gudar?
Den 24 och 25 december! Hur dyrkades de?
Vi ser i Jes. 65:2-4: "De bär fram offer i trädgårdar och tänder offereld på tegelaltaren, de har sitt tillhåll bland gravar och tillbringar nätter i undangömda nästen, äter svinkött och har oren mat i sina kärl."
Man får en uppfattning om hur dessa hedningar firade, eller hur?
De gick till trädgårdarna, utvalde ett träd och offrade där. Under trädet offrades en gris som man åt när den 25 december började.

Romarna praktiserade dessa seder och när kyrkan försökte "kristna" dessa seder blev det julträd och tillbedjan av hostian på julnatten den 24 december, och julskinka den 25 december. Ser ni vilket ursprung julfirandet har?
Man kan anta, att kyrkan blandade romersk hedendom och kristen tro för att alla skulle vara nöjda under dess auktoritet.

Tillåt mig säga att Herren avskyr detta!

Nu bör jag vara ärlig och säga att denna synd, att blanda heligt med profant, har inte bara kyrkans gjort, utan även Israel. Kommer ni ihåg synden med guldkalven, när Moses var uppe på Guds heliga berg och fick lagtavlorna?
Vad gjorde Aron under folkets påtryckningar? Han tillverkade guldkalven.
Vad gjorde de med guldkalven? De blandade det världsliga med det heliga.

Vad säger Skriften? Shemot (2 Mos.) 32:1-5: "Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." Och vers 5. "När Aron såg detta byggde han ett altare framför den och utropade: "I morgon är det en HERRENS högtid."

Ser ni sammanblandningen här? Å ena sidan en styggelse i form av en guldkalv, och å andra sidan en högtid åt Herren. Godkände Herren denna blandning? Inte alls!
Vi kan titta på Herrens reaktion i vers 10; "Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem."
Herren avskyr avgudadyrkan, men ännu mer hatar han sammanblandningen, heligt och profant. Det är värre!
Tyvärr var det inte bara efter uttåget ur Egypten som denna synd begicks. Även senare upprepas historien i Samarien. Vad gjorde Jerobeam I, när han insåg att Israels barn skulle gå upp till Jerusalem för att tillbe Herren?

Vad säger 1 Kon. 12:26-33? Accepterade Herren denna sammanblandning mellan Torá och hedendom? Absolut inte!
Se 1.Kon.13:33-34. Nej, Herren accepterar inte detta. Det är oförenligt med hans helighet. Det är en styggelse.

Vad hände med Juda barn, när de återvände från Babel?
Vi har redan sett i profeten Jesajas bok vad som hände. De använde avgudar för att tillbe Herren, och Herren dömde och straffade alla som gjorde detta.
Samma synd begick Israels barn i öknen, och Efraims stam i Dan och Betel, de återvändande från Babel, och i samma synd föll de romerska kyrkofäderna.

Man tänkte "kristna" hedendomen, blanda tron med hedniska fester, tidpunkter och ritualer. Detta har blivit en styggelse för Herren. Men Herren har alltid haft en rest, en kvarleva. Inte alla israeliter deltog i tillbedjan av guldkalven. Inte alla israeliter deltog i Jerobeams införda avgudadyrkan. Inte alla judar tillbad avgudarna Gad och Meni (Tur och Öde). Inte alla troende i det romerska imperiet accepterade den sammanblandade kristendomskulten som introducerades av Konstantin och hans efterföljare.
Herren har alltid haft en rest. Hallelujah!

Se vad rabbi  Shaul säger i Rom.11:1-5: "På samma sätt finns det i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd."(v.5) Vilka är denna rest?
De som inte blandar det heliga med det profana. De som inte accepterar att blanda lögn med sanning. De som inte accepterar att blanda Herrens bord med onda andars bord. Vem är det som bestämmer hur det ska vara?
Du bestämmer det. Du måste komma till den punkten i ditt liv och bestämma, om du accepterar denna sammanblandning av det profana och heliga, eller enbart det heliga.

Varför firar vi messianska inte den 24 eller 25 december?
För att detta firande är till hälften kristet och till hälften hedniskt och det är avskyvärt för Herren vår Gud. Därför kan vi inte uppmana till eller tillåta detta firande i den messianska församlingen. Detsamma gäller den 31 december.

Nu har jag undervisat om den hedniska bakgrunden till dessa fester. Vi har förhoppningsvis bestämt oss för att inte mer delta i detta firande, eftersom det är som att komma med främmande avgudar till Herrens altare.
Det finns tillräckligt många högtider som Herren själv har bestämt och gett till oss, då vi kan fira honom. Vi behöver inte ta till oss seder med sataniskt ursprung som inte har med en helgad persons liv att göra. Vi bör tjänar Herren i helighet, annars är vi inte sanna tjänare. Vi tjänar Herren i hjärtats renhet, annars tjänar vi inte honom.
Herren är trött på vår synd och avskyr vår ständiga olydnad. Hans tålamods bägare kan snart vara full.

Skriften säger: "Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer."
En man från mitt folk sade en gång till våra fäder: "Välj idag vem ni vill tjäna. Jag och mitt hus vill tjäna Adonai."