Det judiska folket lever med sin historia på ett sätt som nutida kristna har svårt att förstå. Svensk frikyrklighet i synnerhet (om det nu finns någon sådan när alla kyrkor är "fria") är i allmänhet historielösa, särskilt om man ser det i ett längre perspektiv. Man drar därför inte tillräcklig lärdom av det som skett och riskerar att upprepa de misstag och försyndelser som tidigare generationer begått.
När kyrkofäderna under de första århundradena skapade den kristna traditionen valde man från den judiska messianska rörelsen det som ansågs vara "kristet", det övriga ansågs judiskt och därmed förkastligt. Nu var det ju så att allt som var bibliskt och gott var judiskt, eftersom "frälsningen är från judarna" (ordagrann övers. av Joh4:22).
En av de högtider som inte platsade i den kristna kalendern var Chanuckah, eller Tempelinvigningens högtid som firas den 24 Kislev, vilket är ungefär vid jultiden. Joh 10:22-23 nämner denna högtid: "Nu inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var vinter, och Jeshua gick omkring i Salomos pelarhall i templet". Det var ingen tillfällighet att Jeshua Messias befann sig i Templet vid denna högtid och andra, utan som rättrogen jude levde han helt enligt sitt folks tradition. Han firade alla högtider och visade dessutom på deras messianska profetiska innehåll. Den som tycker sig se motsättningar mellan Mose och Jeshua Messias, har djupt missförstått Bibelns budskap. Upp 14:12 visar att de som blir räddade är de som "håller fast vid Guds bud och tron på Jeshua".
Eftersom det hedniska Romarriket redan firade en högtid ungefär vid denna tid så var det naturligtvis enklast att "kristna" den hedniska högtiden, eftersom det är svårt att förändra människors vanor, isynnerhet om de inte hade fått del av Guds Ande. Detta skedde när Romarriket skulle "kristnas" med kejsar Konstantins hjälp i början på 300-talet. För att förstå julfirandets hedniska bakgrund citerar jag delar av artikeln "Julens hedniska ursprung" av Dan ben Avraham och Ketriel Blad.
"Kanske skulle det var intressant att titta på vad en venezuelansk sociolog skrev i Caracas' tidning "El Universal" den 23 december 1996: "Julfirandet i december månad är en skarpsinnig uppvisning av katolska kyrkans utomordentliga förmåga att handskas både smidigt och praktiskt med människans hedniska urkänsla. Evangelierna avslöjar inte Jesu födelsedag och de första kristna firade inte hans födelse. I den julianska kalendern infaller vintersolståndet den 25 december. Vid detta datum firade man i Rom solens födelse, precis som hos egyptierna. Detta symboliserades av en jungfru som födde en son i december. Denna högtid var starkt knuten till den populära festen som firade guden Horus födelse, av sin mor Isis. De troende samlades och låste in sig i templen. De gömde sig och vid midnatt skrek de: "Jungfrun har fött."
I Syrien firade man på liknande sätt och visade ett nyfött barn inför folkmassan. Och jungfrumodern var en form av gudinnan, Astarte. De sol- och fruktbarhetsritualer som firades runt vintersolståndet i Medelhavsområdet och Mellanöstern, fanns också i Nord- och Centraleuropa. Att solreligionerna hade en så stor genomslagskraft i det romerska imperiet, berodde på den mycket populära gamla persiska gudomen Mitra. Mitra var en solgud och identifierades med den "Oövervinneliga Solen". Mitras födelse ansågs vara den 25 december.
En del historiker anser att soldyrkan utbredde sig under kejsar Heliogábalus (218-222), som fastställde den 25 december som datum för firandet av födelsen av den stora "oövervinneliga Solen". Firandet syftade inte bara på de mitriska aspirationerna, moralisk renhet och odödlighet, utan inkluderade även magi, extaser och sexuella orgier och praktiska riter från religionen från Emesa. Det verkar troligast att detta etablerades under Aurelianus styre (270-275). Han beslöt att kalla den 25 december "NATALIS SOLIS INVICTI", vilken senare omarbetades till "NATALIS CHISTI". Slut citat.
Chanuckah är ett hebreiskt
ord som betyder invigning. Denna högtid firas under
åtta dagar i månaden Kislev, som är den nionde månanden i den
bibliska kalendern. Chanuckah börjar när solen går ned den 24 Kislev
och slutar den 2 Tevet vid solnedgången. Festen påminner oss om kampen för religionsfrihet i både lära och utövande.
Berättelsen om Chanuckah börjar år 319 f.Kr. då grekernas världsherravälde började. Under kung Salomos regeringstid var större delen av Europa obebodd. Under andra templets tid hade folk kommit österifrån och slagit sig ner i Europa, och som det berättas i Illiaden och Odysséen var grekerna mycket framstående i vetenskap och politik (de införde demokratin) och även i konst, arkitektur och filosofi. Men folket fortsatte att tro på gudar som uppförde sig som människor och grekerna hade inte judarnas tro på rättvisa och barmhärtighet som det undervisas om i Torá (GT).
När Alexander den store från Makedonien erövrade världen var han vänligt inställd mot judarna och respekterade deras religion, men efter hans död vid 33 års ålder delades hans rike i fyra delar som kontrollerades av Egypten, Grekland och Syrien. Egyptens ptoloméer härskade över Israel i ungefär 100 år och sedan kom syrierna (från Antiokius III). Hela tiden var det den grekiska kulturen, hellenismen, som dominerade.
Hellenism är den civilisation som skapades av antikens greker. Hellenismen stod för ett speciellt sätt att tänka och för en historisk kultur. Bland dess beståndsdelar fanns en rationell livssyn, användandet av förnuft snarare än auktoritet, och en humanistisk inställning till livet. Hellenism ser en dualism mellan det fysiska och det metafysiska (andliga), vilket är totalt främmande för hebreisk förståelse. Hellenismen spreds över hela medelhavsområdet genom Alexander den stores erövringar under åren 334- 325 f.Kr. Den kontrasterades ofta mot judendom. Hellenismen framställdes som bärare av kärlek, frihet och kärlek till livet, medan Tanach (GT) uppfattades som motsatsen i sin moral och monoteism. Den politiskt-historiska hellenismen fick sitt slut under 300-talet före kristen tidräkning, men dess "ande" lever fortfarande starkt.
Bakgrunden till maccabéerupproret är att grekerna byggde städer i Syrien, Egypten och Israel, och då även hedniska tempel och idrottsarenor vilket var mycket kränkande för judarna. Många judar lät sig assimileras. Några gick till och med så långt att man genomgick kosmetisk kirurgi för att bli "oomskuren". Dessa hellenistiska judar anslöt sig till sina härskare och förrådde sitt eget folk. Israels främmande härskare ville inte i första hand döda det judiska folket, men de hade föresatt sig att tvinga på dem sin kultur och få dem att avsäga sig tron på Den Ende Guden och Hans Torá. Man angrep speciellt fem olika områden.
1. Sabbaten
På sabbatsdagen minns judarna att världen skapades på sex dagar och att Herren vilade på den sjunde. Sabbaten gavs senare vid Sinai även som ett förbundstecken för Israels folk. Sabbaten intar en central plats och är den av den Eviges högtider som nämns först och därmed av stor vikt. Förutsättningen för tron på en skapelse som har en Skapare som existerar utanför sin skapelse, fann grekerna motbjudande. Grekerna ville att judarna enbart skulle handla i enlighet med naturlagarna, att ära den starke, förakta den svage, att inte ta hänsyn till de få i förhållande till majoriteten.
2. Rosh chodesh [nymånaden]
Den judiska månkalendern ligger till grund för fastställandet av datum för våra heliga högtider. Under Rosh Chodesh och de heliga högtiderna och även under sabbaten, kommer judarna ihåg att det finns en andlig dimension i tiden. Detta förolämpade grekernas syn på tiden. Den borde ägnas åt att ständigt jaga efter materiellt välstånd och nöjen.
3. Omskärelsen
Det fysiska ingreppet på en judisk mans kropp är ett tecken på att han är Den Eviges tjänare och inte sin egen. Därför måste han vara återhållsam med hur han använder sin kropp. Detta var motsatsen till grekernas syn på kroppen. Enligt dem var kroppen till för njutning, fysisk fulländning och skönhet.
4. Studiet av Torá
Detta var det område som grekerna allra helst ville få bort. Historien visar att när Israel lämnat Torá så har man assimilerats till det världsliga systemet och korrumperats av avgudadyrkan och gradvis hamnat allt längre bort från den ende Guden. Guds Ord är bron som förbinder människan med den Evige och gör det möjligt för dem att ha gemenskap. Genom det kan Den Evige uppfylla sina förbundslöften och sin avsikt med människan. En tillvaro utan Torá är som en tillvaro utan vatten. Torá ger liv åt vår själ. Grekerna försökte avskaffa Torástudierna för att införliva judarna i sin humanistiska avgudadyrkan av skapelsen.
5. Nashim-Judiska brudar
En av de onda handlingar som judarna vid denna tid utsattes för, var att varje judisk brud var tvungen att tillbringa en natt med en soldat innan bröllopet. Denna befallning var särskilt lömsk eftersom grekerna visste att grunden för ett judiskt liv var en sund och stabil familj, att gemenskapen makarna emellan var helig och en bild på gemenskapen mellan den troende och Herren.
Vid början av det syriska styret försökte trogna judar behålla kontrollen över Templet, men när Antiokius IV (som hade tillnamnet Epifanes = gud uppenbarad) övertog tronen år 175 f.Kr. mutade en helleniserad jude vid namn Jason kungen för att få kontroll över Templet. Sedan vidtog ett omfattande politiskt intrigerande, som fick sin kulmen den 15:e Kislev 168 f.Kr. då man reste en avgudabild i Templet. Den 25:e den månaden offrade man svin till en avgud på Templets altare. Trots allt detta fruktansvärda fortsatte många judar att utöva sina fäders tro. Man omskar sina söner i hemlighet, men familjer som avslöjades blev avrättade.
Varför kunde inte judarna acceptera grekisk filosofi?
Grekisk filosofi stod för människans överhöghet. Detta uttrycktes i konsten, idrotten och filosofin. Grekland dominerade världen med sin livssyn och lade grunden till och formade den västerländska civilisationen. Judarna däremot stod för Guds överhöghet. Människan får sin storhet genom att delta i skapelsen som Guds medarbetare. Hon får sin storhet genom att ställa sig under en högre moralisk auktoritet, större än hennes eget samvete. Enligt biblisk tro är människan skapad till Den Eviges avbild.
Greken anser att gudar skapats till människans avbild. Gudarna är supermän som kan äta, dricka och ägna sig åt alla slags utsvävningar. Grekernas förföljelse var inget annat än en strid mellan dessa två kulturella ideologier. Grekerna var fast beslutna att försäkra sig om kulturell dominans och övertyga judarna om det grekiska tänkandets överlägsenhet. Deras taktik var att kriminalisera grunden i judisk/biblisk tro. Detta är fortfarande det "grekiska väsendets" taktik. Det grekiska tänkandet har genomsyrat kyrkan. Detta tankesystem har effektivt avlägsnat nästan allt som de första Jeshuatroende undervisade och praktiserade.
Det Hashmoneiska Kriget - berättelsen om chanuckah
Hashmonéen Mattityahu (Matteus) kom från en prästfamilj och eftersom han vägrade att böja sig för grekerna flydde han från Jerusalem. Han tog med sig sina söner och andra lojala judar men kungens styrkor förföljde dem. Mattityahu beslöt sig för att kämpa emot tillsammans med sina fem söner, Shimon, Yehudah Maccabéern, Eleazar, Yochanan och Yonathan. Dessa män förstod att de inte kunde befria Israel från de främmande härskarna, men riskerade villigt sina liv så att det judiska folket skulle kunna få åtnjuta andlig frihet och få kontroll över Templet. Mattityahu dog men sönerna fortsatte kampen under Yehudah Maccabéerns ledning. År 165 f.Kr. samlade Yehudah en här på 10.000 judar och besegrade Antiokus lV´s 65.000 soldater. Syrierna som också hade problem i andra delar av sitt imperium, gav upp kontrollen över Templet och återvände till huvudstaden, Antiokia.
När Hashmonéerna och deras trogna återvände till Templet fann de det ödelagt och skändat. De blev tvungna att rena Templet, både praktiskt och andligt. De måste skaffa ett nytt altare och nya tillbehör. Man tillverkade en ny Menorah men oljan som behövdes saknades. Man sökte och fann helt överraskande en flaska helig olja, en flaska förseglad av översteprästen.
Den 25:e Kislev 165 f.Kr. tände man Menorahn och återupptog de dagliga offren. Men det fanns bara tillräckligt med olja för en dag och det skulle ta ytterligare en vecka att inviga ny olja. Man var inte säker på om den militära segern varit ett under, men när oljan räckte i åtta dagar förstod alla att Herren hade hjälpt dem till denna seger. Efter ett gemensamt beslut genom omröstning förordnades att hela det judiska folket varje år skulle fira reningen av Templet, 2 Mackabéerboken 10:8.
Hur är verkligheten för den troende i dag ?
Den kristna kyrkan som utvecklats under efterbiblisk tid har effektivt införlivat det hellenistiska tänkandet. När den messianska tron vann teräng i Romarriket, blandades den upp med ett visst mått av grekisk filosofi och hedniskt inflytande. På så sätt växte en kristen kultur fram som etablerades fullt ut på 300-talet. Tillsammans med de nyhedniska och sekulära krafterna idag kan man se liknande angrepp på samma fem punkter som Maccabéerna kämpade mot.
1. Sabbaten flyttades, men även den "nya" vilodagen vanhelgas idag.
2. Den bibliska kulturen med dess högtider har helt övergivits.
3. Herrens förbund med Israel anser många ha upphört.
4. Torá (lagen) anses inte längre gälla, bibeln omtolkas.
5. Den bibliska familjebildningen ifrågasätts och angrips.
Vi som blivit räddade genom Israels Messias behöver återvända till våra bibliska fäders tro och kultur. Vårt mandat är inte att bevara en tro som uppblandats med hellenism och hedendom. Vår kallelse är att "upprätta trons lydnad bland alla hednafolk", Rom 16:26. "Tron" står i detta fall för den "hebreisk/judiska bibliska tron". Att fira Chanuckah är en markering riktat mot det grekiska tänkandet och en vilja att gå tillbaka till trons sanna bibliska rötter.
En av de välsignelser som uttalas när Chanuckahljusen tänds, ärar Gud för de under Han gjorde för våra förfäder, till exempel undret med den enda flaskan olja som varade i åtta dagar. Det största undret var nog att en liten ganska svag grupp judar besegrade Antiokius överlägsna styrkor. Yonathan, kung Shauls son, sade många år tidigare: "Ingenting hindrar HERREN att ge seger genom få lika väl som genom många", 1 Sam. 14:6.
Kanske var det Chanuckahs mirakel Jeshua tänkte på eftersom han just vid den tiden sade: "Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag är i Fadern", Joh. 10:37-38. Jeshua uppmanade folket att se hans under och på grund av dem tro på honom. Undren uppenbarar hans messianska identitet. På det sättet personifierar Jeshua Chanuckah´s budskap: Gud tar aktivt del i sitt folks öden. På Jeshuas tid, liksom i våra dagar, finns det de som sökte under och tecken av fel orsaker, men Jeshuas mirakler skedde för att uppenbara vem han är.
När Yochanan Hamatbil (Johannes döparen) satt fängslad sände han sina lärjungar för att undersöka om Jeshua var Messias. Jeshua sade:
"Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap", Matt. 11:4-5.
Chanuckah påminner oss om att Herren är undrens Gud och inte bara en som ger oss vissa religiösa ideal. Han har gripit in i människornas historia och gör så än i dag. Alla vi som känner Jeshua kan vittna om hur Herren verkar i våra liv. När vi i år tänder Chanuckahljusen låt dem då förkunna för alla att världens ljus har kommit och verkar i våra liv och att detta inte bara skedde för länge sedan utan att det fortfarande sker här och nu.
Stig Gerdvall
