Yom Teruah

Av Ketriel Blad 

”Den Evige talade till Moshe. Han sade: Säg till Israels barn: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla sabbatsvila, en minneshögtid med alarmsignal, en avskild sammankomst. Inget arbete skall ni då utföra, och ni skall offra eldsoffer åt den Evige.” 3 Mos. 23:23-25. 

”I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla en avskild sammankomst. Då skall inget arbete utföras. Den skall för er vara en dag med alarmsignal (yom teruah).” 4 Mos. 29:1

Den första dagen i den sjunde hebreiska månaden är en mycket speciell dag, Yom Teruah.

Alla högtider som den Evige har uppenbarat för Israel är ämnade att tjäna som möten mellan honom och hans barn. De är också tidpunkter som har blivit utsatta från ett evighetsperspektiv som syftar till att markera mycket viktiga händelser i HaShems program för världshistoriens utveckling.

Yom Teruah är den enda av de årliga högtiderna som firas på första dagen i månaden. Alla de andra årliga högtiderna går att i förväg räkna ut när de skall firas, men den Evige har befallt oss att fira Yom Teruah när man efter den sjätte månaden precis kan se nymånen från den plats som han har utvalt, Jerushalajim.

Hur kommer det sig då att vi idag kan veta i förväg att Yom Teruah kommer att infalla vid solnedgången ett bestämt datum, enligt romersk räkning? Det vet vi egentligen inte. Vi vet inte exakt på vilken dag den rätta Yom Teruah borde infalla. Vi skall nu förklara varför

Under templets tid fanns i Jerushalajim två vittnen som spanade efter nymånen varje månad. När de gav entydiga vittnesbörd inför stora rådet utlyste man nymånadsdagen med trumpetstötar. Trumpetarna ställde upp sig på utsatt plats i templet och på översteprästens befallning började de stöta i silvertrumpeterna och shofarerna. Befallningen gavs med en blinkning, ett ögonblick!

Nu kunde det hända att vittnena inte såg nymånen då den borde synas p.g.a. atmosfäriska förhinder. Då utropade stora rådet obligatoriskt dagen efter den 30:e dagen i den sjätte månaden som första dagen i sjunde månaden. Månaden Elul fick på så sätt aldrig 31 dagar. Eftersom vittnena då kunde komma en dag senare och bekräfta att de sett nymånen beslutade man att alltid fira Yom Teruah under två dagar för att vara på säkra sidan.

Under det andra templets tid sände man bud om nymånaden till judarna i diasporan, speciellt Babylon, där majoriteten av judarna var bosatta. Man använde sig först av röksignaler genom att tända eld på höjderna och på så sätt kom budskapet till Babylon och andra platser om att nymånadsdagen hade kommit. Problem uppstod då samaritanerna tände eldar i otid för att retas med judarna. Därför började man sända ut härolder som proklamerade varje nymånadsdag. Problemet uppstod då för Yom Teruah som är en extra sabbatsdag under årets högtider. Då var det inte tillåtet för härolderna att resa och då kom de en dag för sent. Detta gjorde att man i diasporan, förskingringen, räknade ut ungefärligt datum för då Yom Teruah skulle börja firas och firade högtiden även en extra dag för att inte komma i ofas med huvudstaden Jerushalajim. Det ser ut som att dessa problem hade uppstått redan på Esras tid, eftersom det står skrivet att nymånadshögtiden i den sjunde månaden firades under två dagar, se Neh. 8:2, 13.

Efter templets förstörelse beslutade Ben Zakai att vittnena kunde komma under vilken tid på dygnet som helst, inte bara under minchaoffret. Längre fram, när det inte längre fanns pålitliga vittnen eller lämpliga domare, beslöt rav Hillel HaNasí, son till Yehuda haNasí, (som sammanställde Mishnah), att man skulle gå efter en förutbestämd årsplan i stället för att använda sig av två vittnen. För att då minnas det som hände i Jerushalajim under forna tider, fortsatte man att fira Yom Teruah under två dagar. Den stora majoriteten av judarna följer därför denna sed sedan dess och rättar sig efter Hillel HaNasis almanacka där man i förväg bestämt vilka dagar man skall fira nymånaderna, vilka år som skall bli skottår, m.m. Därför firar vi Yom Teruah i år från solnedgången den 8 september till solnedgången den 10 september, enligt romersk katolsk räkning.

Yom Teruah är speciellt knuten till shofaren, ett horn från ett rent djur. På den dagen hade shofaren den viktigaste rollen under trumpetstötarna i templet, till skillnad från de andra nymånadshögtiderna under året, då silvertrumpeterna var viktigare, jfr. 4 Mos. 10:10; Psalm 81:4-5.

Under hela den sjätte månaden går de sefardiska judarna upp innan soluppgången och ber speciella omvändelse- och förlåtelseböner. Vid några tillfällen böjer man sig ner i vördnad inför den Evige och nämner hans tretton egenskaper av barmhärtighet. Då stöter man samtidigt i shofar.

I den judiska traditionen har denna högtid många namn, vi skall nu nämna några av dem:

• • Yom Teruah – alarmsignalens dag – då man blåser shofar för att väcka upp den som sover andligen. Det blir också dagen för de dödas uppståndelse.

  • Tshuvah – Omvändelse – då de tio sista dagarna av en 40-dagars period fram till Yom HaKippurim inleds. Dessa dagar är speciellt allvarliga då man kallas till omvändelse från synd så att man inte blir inskriven i dödens bok utan i livets bok. En speciell port av nåd öppnas i himlen och hålls öppen under tio dagar.

• • Rosh HaShanah – Nyår, (ordagrant ”årets huvud”) – då man firar den första människans skapelse. Detta är det mest populära namnet på denna högtid. Namnet finns dock inte i Skriften. Det bibliska nyåret infaller den första dagen i Aviv-månaden, som också kallas Nissan (mars-april). Det är dock en typ av nyår för det räkenskapsår vi har inför himlens domstol samt för beräkningen av sabbatsår och jubelår.

• • Yom HaDin – Domens dag – då den Evige utvärderar alla människor på jorden och i olika böcker skriver in det som kommer att hända under det kommande året.

• • HaMelech – Kungen – då den Evige blir erkänd och proklamerad som världens Konung sittande på sin tron.

• • Yom HaZikaron – Minnesdagen – då man kommer ihåg den Evige och då den Evige kommer ihåg oss.

• • Den sista shofaren.

  • Yom HaKeseh – Den dolda dagen – som ingen i förväg kan veta när den kommer att inträffa eftersom det beror på när man kan se nymånen från Jerushalajim.

Om vi nu ser på alla dessa namn kan vi lägga märke till att Yom Teruah är en dag som är omnämnd en hel del i de apostoliska Skrifterna, den Kungliga Koden, (”NT”). Budskapet om att den som sover skall vakna upp är en hänsyftning till Yom Teruah, se Ef. 5:14. Uttryck som ”ett ögonblick”, ”den sista basunen”, ”böcker öppnades”, ”en dörr öppnad i himlen”, ”ingen vet dagen eller stunden”, ”han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud”, ”han som sitter på tronen”, ”stå inför domstolen”, ”böcker öppnades”, ”den sista basunen”, ”brudgummen kommer”, ”livets bok”, ”namn skrivna i himmelen”, m.m., talar alla om Yom Teruah. Budskapet om att Konungen skall sätta sig på sin härlighets tron och skilja mellan folken, talar om Yom Teruah, se Matt. 25:31-46.

Uppenbarelseboken är skriven inom ramen för högtiderna i den sjunde månaden, som ännu inte fått sin uppfyllelse i Messias.

De fyra första högtiderna mellan Pesach och Shavuot fick sin första uppfyllelse när Messias kom för första gången, men de fyra sista högtiderna kommer att få sin slutgiltiga uppfyllelse när Messias kommer tillbaka och den Evige upprättar sitt rike på jorden. Då blir Yom Teruah inledningen till de stora sluthändelser som den Evige förutbestämt för världen redan innan tiden skapades.

De apostoliska Skrifterna har så många hänvisningar som bevisar att Messias kommer tillbaka just på Yom Teruah. Då kommer de döda att uppstå och dom hållas då var och en får göra räkenskap inför den Evige för hur man levt. Vi som satt vår förstöstan på den Eviges nåd, som kommit oss till del genom försoningsverket i Messias, kommer då slutligen att bli inskrivna till liv och få tilldelat en lott i den tillkommande tidsåldern i enlighet med den trohet vi haft under vårt nuvarande liv.

Kolosserbrevet 2:16-17 säger att nymånadshögtiderna är skuggbilder av det tillkommande. Allt tyder på att Jeshua föddes under Yom Teruah, Adams födelsedag (se artikeln om himmelens tecken som tidigare sänts ut.)[1] På Yom Teruah, den gömda dagen, kommer Jeshua även att komma tillbaka till jorden med makt och stor härlighet!

”Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.” (1 Kor. 15:51-52)

Vi firar högtiden genom att börja med att tända två sabbatsljus och läsa kidush över det söta vinet. Man brukar baka ett av challahbröden till en rund flätad kaka som ser ut som en krona, som en påminnelse om att Elohim är vår Kung. Man äter dadlar, grönsaker och äpplen doppade i honung. Man undviker sura drycker. Bönor och linser äts som symbol för överflöd och välsignelser. Många äter också fisk- får eller fågelhuvuden som en påminnelse om att vara huvud och inte svans. Shofaren blåses inte på kvällen utan under dagen.

Läsningar för Yom Teruah:

Torah: 1 Mosebok 21:1-34; 4 Mosebok 29:1-6.

Haftarah: 1 Samuel 1:1-2:10.

Kungliga Koden: Uppenbarelseboken 19:1 – 20:10

Chag sameach – glad högtid!