Del 1
Avsåg Herren att det skulle bli två skilda religioner, Judendom och Kristendom?
Önskade Gud en ren biblisk tro, eller två olika religiösa institutioner?
Vilka händelser ledde fram till denna delning?
När, var och hur skedde denna delning?
Dessa artiklar kommer att ifrågasätta en del vedertagna uppfattningar som finns etablerade inom kristendomen. Förhoppningen är att utmana läsarens relation till något särskilt trossystem, och i stället uppmuntra till strävan efter större förståelse och tillämpning av den Bibliska tron.
Att studera den tidiga, framväxande kristna kyrkans historia är avgörande för att förstå hur och varför kristendomen lämnade sin judiskhet, för att slutligen skilja sig helt från sina hebreiska och judiska rötter. Följande granskning belyser den schism som uppstod i det första och andra århundradet mellan det judiska folket och den framväxande kristna kyrkan. Vi ska också se hur kristendomen systematiskt ersatte bibliskt liv och tradition med hedniskt. Händelserna under denna turbulenta tid av judisk-kristen historia markerar vad som blivit en 1800-årig uppdelning, något som Gud aldrig avsåg. Följande går enkelt att verifiera i kyrkohistorien och i de tidiga kyrkofädernas skrifter.
Tidigt efter apostlarnas död började spridningen av de frö som i församlingen senare skulle orsaka att de icke-judiska troende, skilde sig från de troende judarna. Detta kan enkelt visas genom att notera att de tidiga kyrkofäderna av vilka några var samtida med apostlarna började introducera antisemitiska (1) doktriner och handlingar.
Först stals Israels födslorätt som Herrens egendomsfolk. Det så kallade Barnabasbreven ( ca 135 e Kr) förandligade Tanach (GT) och hävdade att det var bara ett förebildande på Messias och den kristna församlingen. ( not 2)
"Lägg inte ytterligare något till era synder och säg att förbundet (GT) är både deras och vårt. -Ja! - Det är vårt; men de har för evigt förlorat det".
Kyrkofäderna talar
En av de mest vältaliga kyrkofäderna var Johannes Krysostomos (344-407 e Kr) vars namn betyder guld-mun, han fördömde judarna i de starkaste ordalag: "De offrar sina söner och döttrar till demoner; de har kränkt allt naturligt och tillintetgjort sina egna grundläggande lagar för mänskliga relationer. De har blivit värre än vilda djur, och utan orsak, med sina egna händer har de mördat sin egen avkomma för att tillbe de hämndlystna demonerna som är fiender till våra liv. De känner endast ett ting, att tillfredställa sina gommar, bli berusade, att döda och stympa varandra. Judarna är de mest värdelösa av alla människor. De är giriga, lystna och sluga. De är de svekfulla Kristusmördarna. Judarna är de avskyvärda Kristusmördarna och för brottet att döda Gud finns absolut ingen eftergift eller förlåtelse. Kristna får aldrig sluta att utkräva hämnd och judarna måste för alltid leva i slaveri. Det åligger alla kristna att hata judarna." (3)
Redan under det andra århundradet började kristna ledare att undertrycka Nya Testamentets hebreeiska bakgrund och natur. De började istället undervisa antisemitiska doktriner. Nedan följer ett antal utvalda läror av kyrkans tidiga fäder.
Följande är tre kanon från konciliet i Laodicea, 364 e Kr:
Kanon nr 29. "Kristna får inte judaisera genom att vila på Sabbaten, utan de måste arbeta på den dagen, och istället ära Herrens dag (söndag) och vila då som kristna. Men om någon skulle finnas som judaiserar, låt dem vara förbannade inför Kristus."
Kanon nr 37. "Det är inte lagligt att ta emot gåvor av mat tillsända från judarnas högtider eller hedningars fester, eller att deltaga i dessa tillsammans med dem. "
Kanon nr 38. "Det är inte lagligt att ta emot osyrat bröd från judarna, eller att deltaga i deras ogudaktighet.. "
I Dialogen med Trypho - en jude, säger Justinus Martyr, att det som tidigare tillhörde Israel är nu de kristnas egendom. Tanach (GT) spelar en central del i denna överföring. "Skrifterna är inte era men våra", sa Justinus Martyr eftertryckligt till Trypho. Så har "Kyrkan" ersatt Israel som Herrens barn och folk. (4)
Här är ett direkt citat av Justinus Martyr:
"Lagen (Torá) som blev given på berget Horeb är nu föråldrad och tillhör enbart er; Men detta (Det nya förbundet) tillhör alla universellt. Lag som kommer efter lag har upphävt det som var förut, och ett förbund som kommer efter har avslutat det förbund som gällde tidigare; Och en evig och slutlig lag nämligen Kristus har blivit given åt oss, och det förbundet är fast och efter vilket det inte kommer någon lag, inga bud och inga förordningar". (5)
Hieronymus (författare till Vulgata) och Augustinus undervisade att judiska människor var evigt förbannade av Gud.
Ignatius - tredje biskopen i Antiokia, sade: "Den kristna tron ser inte till judendomen men judendomen ser till kristendomen." (6)
År 339 e Kr. ansågs det vara en kriminell handling att konvertera till judendomen.
Ambrosius - biskop av Milano, uttryckte glädje då han hörde att en synagoga hade blivit nerbränd och menade att detta behagade Gud.
Tertullianus och Origenes kallade judarna Kristusmördare och gudsmördare.
Augustinus - romersk katolsk teolog och kyrkofader, kallade det judiska folket "satans söner". Han var under starkt inflytande från Marcion, en villolärare som levde omkring år 150 och som kallade Gamla Testamentets Gud, en ond Gud.
Kristendom - Roms religion
Sådan undervisning florerade på ett tidigt stadium och började etsa sig fast i hjärtan och tankar hos de icke-judiska troende. Ända fram till Konstantins tid hade troende fått lida mycken förföljelse. Efter Konstantins segerrika krig år 313 blev han alltmer positiv till kristendomen. Även om kristendomen ännu inte blivit Roms officiella religion, så betydde Konstantins kristna bekännelse att förföljelserna upphörde och kristendomen fick inför romersk lag samma status som alla andra religioner. Konstantin började också ge många favörer och privilegier till kyrkan. Han donerade stora summor pengar, byggde enorma kyrkobyggnader bland annat i Jerusalem, Betlehem och Konstantinopel.
Eftersom nu Roms kejsare sade sig vara kristen var detta inte längre något man dolde. Nu kunde det tvärtom, vara en fördel och innebära att det var lättare att göra politisk, militär eller social karriär. Naturligtvis strömmade då många hedningar och avgudadyrkare dit och anslöt sig till kyrkan. På så sätt fördes mycket hedniskt inflytande in till kyrkan.
På grund av det fördjupade andliga vakuum som rådde samt bristen på andligt ledarskap i det västra Romerska Imperiet, så var kyrkoledarna enbart glada om de kunde lugna hedningarna genom att låta dem fortsätta med sina hedniska riter under kristendomens täckmantel. Resultatet blev att ett stort antal människoproducerade läror och obibliska handlingar anammades av kyrkan och tog överhanden framför Guds Ord. Detta förde med sig ytterligare korruption och avfall i kyrkan. Teologin blev således genom Konstantins försorg en statlig angelägenhet.
Trots allt detta har Herren trofast bevarat en liten trogen skara genom historien. Dessa har alltid varit en liten minoritet och de var alltid förföljda.
Ovannämnda citat och historiska fakta har inte skrivits här för att fördöma dessa personer, utan för att visa att mycket snart efter apostlarnas död fanns ett avsiktlig åtskiljande från allt judiskt. Detta resulterade till sist i att Skriftens hebreiska natur upplöstes. Detta åtskiljande från allt judiskt förde även med sig ett öppet förakt för Torá (Lagen). Historien visar det olyckliga att efterföljarna till dessa kyrkofäder lärde sig och praktiserade deras antisemitism, förakt för Tanach (GT) och förandligande av skriften genom den så kallade allegoriska tolkningen.
Detta resulterade i att redan på 500-talet var följande människo-läror och icke skriftenliga handlingar djupt rotade i den västliga Romerska Kyrkan:
Hedniska högtider
Bön för de hädangångna
Tro på skärselden
Åläggande av botgöring
Att Herrens nattvard är ett offer som endast får förvaltas av präster
Uppdelningen av kyrkan i ämbetsmän och lekmän
Tillbedjan av martyrer
Tillbedjan av reliker
Frälsning genom gärningar
Klosterväsende
Asketism
Världslighe
Tillskrivande reliker undergörande krafter
De flesta av oss kan ganska lätt förstå det uppenbart farliga med dessa människoläror. Men vad de flesta av oss inte inser är att de har kvävt trons sanna hebreiska rötter. Om de icke-judiska troende hade bevarat sina hebreiska rötter så hade de förmodligen inte så lätt anammat dessa människo-läror som vi här räknat upp.
Om vi går till 1500-talet kan vi se att listan ytterligare utökats, och dessa praktiserades också av många som kallade sig Messias efterföljare:
Mariadyrkan
Avlatsbrev
Religionskrig
Politisk korruption
Dödandet av oliktänkande genom Inkvisitionen
Den vanlige troende fråntas Guds Ord, endast till för kyrkans män
Girighet, avgudadyrkan
Förföljelse av det judiska folket som hedningar och avfälliga
Under den spanska inkvisitionen 1480, inrättade kung Ferdinand och drottning Isabella en domstol för att rena kyrkan från dem som hemligt höll fast vid sin judiskhet. Massarresteringar följde. 1481 brändes de första judiska offren på bål. Under åren som följde mördades ca 30.000 judar på detta grymma sätt.
( Det kan nämnas att kung Juan Carlos för en del år sedan bett om ursäkt för hur judar behandlades under denna tid) ö.a.
Det är uppenbart, oavsett med vilken standard man mäter, att från tidigt 1500-tal kan man som bäst beskriva K-Kristendomen som;
- avfällig
- skild från det judiska folket
- med en fördomsfull missförståelse av Skriften.
Det är lätt att förstå varför Reformationen på 1600-talet var nödvändig.
Luther rensade ut och reformerade vissa delar, men viktiga bitar väntar fortfarande på sin upprättelse.
Shauls (Paulus) profetia blev tidigt en verklighet i kyrkan, långt före reformationen.
"Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen." 1 Tim 4:1-4
Noter:
(1) Diskriminering av eller fientlighet mot det judiska folket
(2) Kyrkan är den fastställda enhet som utgör den kristna religionen som institution. Det är en tydlig skild enhet från Messias kropp. Beskrivningen Messias kropp går utöver den institutionaliserade Kyrkan, och förklarar mer exakt de troendes gemenskap som har existerat både inom och utom den kristna religionen.
(3) Dixon M. The rebirth and restoration of Israel. Chichester, Soverign World 1988.
(4) Wilson Marvin, Our father Abraham, Erdmans Publ. 1989 sid. 89.
(5) Justinus Martyr, Dialog med Trypho
(6) Ignatius Epistel - biskop i Antiokia. Till Magnesierna. (115 CE)
Denna artikelserie - Ny granskning av kyrkans historia - är översatt från tidningen Bikurei Tzion (Sions förstlingsfrukt) Webbsida:
www.ffoz.org
