Årets övning inför den stora finalen

Av. Ketriel Blad

Tishrei är den sjunde månaden i den judiska kalendern, som i 1 Kung 8:2 kallas för Eitanim. Eitanim är pluralformen för eitan som betyder uthållig, konstant, flödande. I modern tid används det babyloniska namnet på månaden, Tishrí, som härleds ur det arameiska shera eller sherei som betyder börja. Enligt en tradition i Talmud blev Adam skapad på första dagen i den sjunde månaden. Allt tyder på att det också var på den dagen som Jeshua, den andra människan föddes. 

Strax innan uttåget ur Mitsrajim ändrade den Evige ordningen på månaderna och då blev den månad som ditills hade varit den sjunde den första, Aviv, och den första månaden blev så den sjunde (2 Mos 12:2). Därför firar vi världens, eller egentligen människans, skapelse på den första dagen i sjunde månaden. Allt tyder på att det också var på den dagen som den andra människan föddes för nu 2017 år sedan.

På samma dag firar vi även ett av de fyra judiska nyåren som kallas för Rosh HaShanà. Firandet håller på under två dagar både i Israel och i diasporan. Alla årets högtidsdagar utom Jom Kippur – första och sista dagen i Pesach, Shavuot, Rosh HaShanà, första dagen i Suckot samt Sheminí Atseret – har i diasporan förlängts till två dagar. Men i Israel firar man alla högtidsdagarna under en dag utom Rosh HaShanà, som är den enda högtid som i Israel också förlängts till två dagar. De två dagarna anses som en lång dag.

Det bibliska namnet för Rosh HaShanà är Jom Teruà som betyder alarmdagen, då man blåser shofar-horn på ett alldeles speciellt sätt och så proklamerar den Eviges kungadöme och utlyser början till domen. Jom Teruà är alltså domens dag, Jom HaDin, då den Evige uppenbarar sig som Konung och sätter sig på sitt domarsäte för att utrannsaka varje människas motiv, ord och gärningar och ta beslut om hennes framtid. Domslutet registreras i himlens böcker.

Vi börjar fira Rosh HaShanà på kvällen genom att äta en festmåltid med äpplen som doppas i honung, dadlar, granatäpplen, vita vindruvor och olika grönsaker. Under måltiden ber vi den Evige om ett välsignat år.

Tio dagar senare börjar Jom Kippur, försoningsdagen. Dagarna mellan Jom Teruà och Jom Kippur är dagar av ängslan då vi speciellt går igenom våra liv i självrannsakan och ber varandra om förlåtelse för alla försyndelser vi gjort mot varandra. Dessa dagar kallas för Jamim Noraim – fruktanssvärda dagar – då varje människa rannsakas av himlen. Det anses som en speciellt välbehaglig tid för att omvända sig från sina synder och få nåd, som det står skrivet ”Jag bönhör dig i behaglig tid.” (Jes 49:8a).

Redan fyrtio dagar innan Jom Kippur, på första dagen i den sjättte månaden, som kallas Elul, började en speciell tid som kallas teshuvà, omvändelse. Det var då Moshè, enligt traditionen, tillbringade sina fyrtio dagar på berget efter att Israel gjort guldkalven. På Jom Kippur, försoningsdagen, fick han slutligen förlåtelse och kunde komma ner till folket med nya stentavlor och ett förnyat förbund.

Under försoningsdagen fastar vi utan att ens dricka vatten under 25 timmar från innan solnedgång till efter solnedgång. Då ber vi nästan hela dagen och minns försoningsoffret i templet då blod från tjurar och bockar renade folket och templet från alla de synder och orenheter som producerats under årets lopp. När djur offrades i templet på försoningsdagen blev landets synd som begåtts uner hela året överskylt på en enda dag, som det står skrivet: ”jag skall utplåna detta lands missgärning på en enda dag.” (Sak 3:9b). Genom Jeshuas offer blir synderna slutligen utplånade för alla som tror på Skrifternas budskap om Honom.

När vi upplevt förlåtelsen för synd under försoningsdagen vänds sorgen i glädje. Fem dagar senare, den 15 dagen i sjunde månaden , firar vi lövhyddohögtiden, Suckot, till minne av ökenvandringen. Då vistas vi så mycket vi kan under sju dagar i tillfälliga hyddor. Den sista dagen i högtiden kallas Hoshannà Rabbà, stor frälsningsbegäran, jfr. Joh 7:37-39.

Den åttonde dagen, den 22 i månaden, har vi återigen en högtid, Shemini Atseret, då vi vilar från arbete och har en avskild sammankomst i församlingen. I diasporan firar man denna högtid under två dagar. Den andra dagen heter då Simchat Torà, Toràns glädje.

De högtider som vi nu går in i är utsatta tider på den Eviges tidsplan för världens återlösning. Allt i Skrifterna talar för att Jom Teruà är dagen för den första uppståndelsen och Messias uppenbarelse i makt och härlighet på himlens moln. Då blir det tio dagar av dom över den Eviges hus och resten av världen. På Jom Kippur kommer hela Israel att bli frälst då Jakobs synder utplånas och Messias rike upprättas från Davids tron i Jerusalem över hela jorden. Då kommer Lammets bröllop att firas under 1000 år vilket motsvaras av Suckot, som är en övergångstid inför det åttonde tusenåret från skapelsen då nya himlar och en ny jord kommer att uppenbaras. Det åttonde tusenåret motsvarar Shemini Atseret.

Låt oss fira dessa högtider tillsammans med Messias Jeshua inför den Evige, vår Fader och på så sätt öva inför det stora som kommer när Davids Son kommer för att frälsa alla dem som satt sitt hopp till Honom.

Enligt den judiska beräkningen måste man lägga till omkring 220 år som rabbinerna inte räknat med under fångenskapen i Mitsrajim. Vi vet inte om denna räkning är exakt, men ett vet vi, att det inte dröjer många år innan Riket är här

Låt oss först rannsaka oss själva och lämna allt som vi tror att den Evige inte tycker om. Låt oss också förlåta varandra och be varandra om förlåtelse för det vi brutit. Låt oss lyfta blicken och inrikta oss på det som är viktigt i livet och som leder fram till Messias snara tillkommelse. Låt oss fira dessa högtider väl medvetna om att vi på det sättet profetiskt proklamerar det som snart skall ske, som det står skrivet i Kolosserbrevet 2:15-16:

”Låt därför ingen döma er när det gäller ätande och drickande eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat, vilket är en skugga av det tillkommande, utom Messias kropp.” (ordagran översättning baserad på Analytical-Literal Translation)