MEN VI ÄR FRIA!

Torá SOM RÄTTESNÖRE

Utdrag ur tidningen BIKUREI TZIYON av D. Thomas Lancaster

"MEN, VI ÄR FRIA!" är i dag den vanliga inställningen när det gäller vårt förhållande till Torá. Innehållet i Israels skrifter är fortfarande en etisk och moralisk del av grundläggande betydelse utan motstycke i något annat av människan skapat system eller religion. Denna artikel syftar till att fastställa vikten och betydelsen av det etiska innehållet i de hebreiska skrifterna för nutidens messiastroende. Speciellt det grundläggande och sammanfattande i Torá.

Föreställ er att vi kikar in genom ett galler i kung Salomos palats. Kung Salomo sitter själv på en mäktig tron av elfenben, guld, lejon och dyrbara stenar. En intensiv doft av cederträ blandar sej med väldoftande parfymer. Här finns siden, delikatesser och läckerheter för alla sinnen. Runt tronen är tjänarna i full fart med att tillfredsställa varje behov och infall som kungen har. Salomo i all sin glans! Men vad gör kungen? Framför honom står två präster och håller upp en Torárulle. Den är upprullad till 5 Mosebok. Runt Salomos tron är andra pergamentmanuskript utspridda som kungen lutar sej över med bläckpenna i handen. Han kopierar en Torárulle. Han fullföljer en speciell mitzvah (bud) för en kung - att skriva en kopia av Torá. Budet för en kung att kopiera Torá står i 5Mos.17. Det som förbluffande väl stämmer med 5Mos.17 var på väg att uppfyllas när vi kollade in honom. Även när han kopierar den del av lagen som angår en kung. Nu skall det fullföljas medan han sitter på sin kungatron. Han skall skriva en egen kopia av Torárullen under uppsikt av de Levitiska prästerna. Gud uppmanade kungen att kopiera Torá. Denna bestämmelse är avsedd som försäkran om att kungen själv underkastar sej lagens bud och inte blir en despot utan ansvar och gränser. Speciellt gäller det stället som säger att han skall skriva en kopia av Torá så "hans hjärta inte skall förhäva sej över sina landsmän",(17:20). Med andra ord, kungen är underställd buden i Torá lika väl som de övriga i riket. Han är inget undantag. Han har ingen kunglig ursäkt eller immunitet. Genom att skriva en kopia åt sej själv, påminns kungen om att han inte står över Guds bud. I lagens mening är kungen inte förmer än någon annan medborgare i Guds rike.

Torá SOM RÄTTESNÖRE

Den grundläggande betydelsen av Torá är ”rättesnöre”. Det liknar det sätt grundlagen i en regering är tänkt att fungera. I teorin är grundlagen ett dokument som står över riksdag och regering. Grundlagens yttersta makt ligger inte hos regeringen - den ligger i grundlagen själv. Detta är teorin i modern politik som den fungerar i USA. Grundlagen fastställer vad som gäller för Amerikas regering. Regeringen kan endast lagstifta och styra inom dess ramar. Ingen regeringstjänsteman har rätt att överträda gränsen som är given i grundlagen. Regeringsföreträdare är underställda grundlagen och lagstiftningen lika väl som övriga medborgare. Utan stadgarna i lagen skulle en regering kunna regera nyckfullt och förmildrande, som ofta är fallet i stater där lagen har kollapsat och våldet brett ut sej. Guds ordning i Torá är grundlagen som hjälper Israels regering. Ingen står över Guds Torá därför att ingen är större än Gud. Hans ord är den högsta auktoriteten, och inte ens kungen får överträda den.

DEN MINSTA BOKSTAVEN

När vi vet detta värms vårt hjärta av att se kung Salomo så strängt upptagen med denna viktiga mitzvah. Men observera vad som händer! Lägg märke till de uttråkade uttrycken i ansiktet på de två prästerna som skulle kontrollera kungens arbete! Titta på svetten som lackar på kungens panna! Se hans nervösa leende när han kastar en blick på prästerna, när hans finger gjorde en liten bläckplump i skriftrullen. Nu ser det ut som om kung Salomo suddat ut en bokstav i det avsnitt han kopierat! Prästerna som övervakar det verkar inte uppmärksamma det. Ordet som kungen förmodligen skulle skriva är: "Han får inte heller skaffa sig många hustrur, för att hans hjärta inte skall avfalla."  (5 Mos.17:17). Men vad har kungen gjort? Han har suddat ut den lilla bokstaven Yud från ordet yarbeh (mångfaldiga).

Yud är en bokstav som liknar en apostrof och är inte större än en sådan. Det är som en liten droppe bläck. Men genom att sudda ut den bokstaven förändrade Salomo hela innehållet i meningen. Nu säger den: "Han skaffade inte många hustrur, för att hans hjärta inte skulle avfalla."  Genom att sudda ut bokstaven Yud, hade Salomo helt enkelt ändrat tempus av verbet "mångfaldiga". Det är en hårfin förändring. Men nu förbjuder inte versen längre en kung att skaffa många fruar. I stället har det blivit ett påstående vilket innebär att hans förändrade tempus inte kommer att kunna förhindra hans hjärta att gå vilse! Salomo har tagit bort den minsta bokstaven yud.

EN VIKTIG MIDRASH (Liknelse)

Ovanstående scen är mer eller mindre beskriven för oss i Midrash Rabbah. Där finner vi en viktig midrash vilken inte bara skildrar denna roliga anekdot om Salomo, utan också pekar på Mästarens ord i Matt.5:17-19. Textavsnittet är naturligtvis den berömda pro-Torá deklarationen.

"Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda: Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket."

Inom olika samfund har detta avsnitt ofta fördunklats och bortförklarats. Men dess djupaste innebörd är uppenbarad genom Midrash Rabbah om Salomos slarviga skrivfelsredigering. Vi gör väl i om vi tar oss tid till att analysera denna midrash och förhållandet både till 5Mos.17 och Matt.5:17.Första delen av Midrashen lyder: När Gud gav Torá till Israel, infördes där positiva och negativa uppmaningar och några gällde en kung, som det står: "(En Kung) skall inte skaffa många hästar till sej själv... Han får inte heller skaffa sej många hustrur, för att hans hjärta inte skall avfalla..." Men Salomo reste sej upp mot Guds förordning, och sa: "Varför befallde Gud,m,"Han skall inte skaffa sej många hustrur till sej själv"? Är det inte för att "hans hjärta inte skall avfalla?" Nåväl, trots att jag skaffar mig många hustrur kommer mitt hjärta inte att avfalla." I sin stora visdom inbillade sej Salomo att han förstod anledningen bakom budet. Varför uppmanade Torá en Kung att inte skaffa många hustrur? Säkert menade Gud den som ett skydd för Kungens hjärta. Salomo begrep innebörden och syftet bakom budet. Sedan resonerade han: "Om jag avhåller mitt hjärta från att avfalla, så kan jag skaffa mig många hustrur." Därför kände han sej fri att förändra innehållet i Torá till att det var tillräckligt att kunna återge sin insikt i Guds lag. Enligt denna slutsats, kunde Salomo ignorera förbudet mot att skaffa många hustrur. I sitt sinne förstod han betydelsen av lagen, så han behövde inte lyda i bokstavlig mening.

EN KLAGAN I HIMLEN

Midrashen fortsätter med historien om Salomos redigerade version av Torá: Vid den tiden vände sig bokstaven Yud från ordet yarbeh till Gud i himlen och kastade sej ner framför Honom och sa: "Härskare över universum! Har du inte sagt att inte en bokstav, inte en prick i lagen skall förgå? Titta på Salomo, han har nu rest sej upp och upphävt en. Vem vet, idag har han upphävt en bokstav, i morgon kommer han att upphäva en annan tills hela Torá är omintetgjord." Gud svarade: "Salomo och tusentals andra som liknar honom försvinner, men inte det minsta av dej kommer att utplånas.

För att repetera. Den lilla bokstaven Yud som vi såg Salomo sudda ut från sin kopia av Torá blev så förolämpad att den steg upp till Gud och lämnade in ett klagomål mot Salomo. Bokstaven Yud påminde Gud att om denna redigeringsprocedur tilläts fortgå, så skulle snart hela Torá vara upphävd och värdelös. Gud blidkade bokstaven Yud genom att försäkra den om att inte den minsta bokstav skulle bli redigerad från det eviga Torá. Gud visade på att Salomo och människor som han, är tillfälliga och försvinner, men Guds lag är evig. Salomo må utöva sin visdom och logik och göra hur många skrivfel som helst om han vill, men Guds lag kommer att bestå långt efter det att Salomo försvunnit. I realiteten så citerar Mästaren denna Midrash när han säger: "Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav (yud), inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett."

AVLOPPSRENSNING  Torá

I midrashen fortsätter Salomo att förklara sin logik för oss. Han säger: "Skälet till att Gud sa:" "Han får inte heller skaffa sej många hustrur" var endast för att kungens hjärta inte skulle avfalla... Gud är med mej, och jag kommer att kunna stå emot frestelsen." Salomo är säker på att hans egen visdom är överlägsen i jämförelse med föreskrifterna i Torá. Med en enorm känsla av ironi fortsätter midrashen: Men vad var det Salomo skrev? Det kom för att försvinna. "När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar"(1 kung.11:4). R. Shimon Bar Yochai sa: "Det hade varit bättre för Salomo om han rensat avlopp, i stället för att förändra den versen."

Jag har tillbringat en stor del av de senaste åren med ett allt annat än glamoröst arbete, just med att rensa avlopp. Simon Bar Yochais ord är därför extra färgstarka för mej. Den speciella färgen jag tänker på är det svarta rötslam som ständigt täpper till avloppsrören. Det hände aldrig när jag ansträngde mej timme efter timme med tilltäppta avloppsrör, badkar och toaletter att jag trodde mej vara i bättre läge än Salomo, men midrashen försäkrar mej om det. I sin visdom överlistade nämligen Salomo sej själv. Han tog för givet att på grund av sitt förnuft och sin uppfattningsförmåga så stod han över lagen. Tankegångarna gick ungefär så här: "Jag förstår vad Torá verkligen menar med detta budord, därför behöver jag inte hålla det".

FÖRANDLIGA BUDEN

Som exempel på detta så är det många som är kvicka på att poängtera hälsofördelarna av Torás kosherlagar. Jag kommer ihåg en tid när det inte var ovanligt att få höra kristna lärare förklara att lagen om rena och orena djur som förbjuder Israel att äta fläsk, var på grund av avsaknaden av Kylskåp eller andra förvaringsmöjligheter i vildmarken. Därmed har man bestämt Torás syfte bakom budorden. Dessa anser sig tydligen fria från att hålla detta bud, särskilt i en tid när det finns kylskåp och andra förvaringsmöjligheter.

Vi skulle kunna bli frestade att förklara sabbatsbudet som Guds vilja för människan, att hon endast skall ta en paus i sin hårda arbetsvecka. När vi tror oss förstå det bakomliggande syftet med sabbatsbudet så behöver vi inte fira den 7:e dagen som sabbat, så länge vi åtminstone anslår en dag i veckan som vilodag. Om nu Torás verkliga avsikt är att vi bara skall få den vila vi behöver, och vi inte är trötta, så behöver vi inte vila, och är då fria från förpliktelsen att fira sabbat.

Vi finner det alltså passande att förandliga buden. Det typiska resonemanget brukar låta så här: "Jag förstår meningen med sabbaten. Den undervisar oss om sabbatsvilan i Messias. Därför behöver jag inte hålla sabbaten. Så du ser, sedan jag har förstått andemeningen av Torá behöver jag inte hålla buden bokstavligt. Salomos logik må vara roande för oss, men det är endast för att han inte använder vår terminologi. Om den vise kung Salomo hade haft tillgång till 2:a Korintierbrevet som vi har, skulle han enkelt ha kunnat säga: "bokstaven dödar, men Anden ger liv". Uttryckt med våra termer behövde Salomo inte hålla lagen bokstavligt, eftersom han förstod andemeningen i den. Vi har tagit våra exempel från Salomo. Vi skulle kunna fortsätta i det oändliga och rada upp exempel på denna religiösa rationalisering, men jag är viss om att det inte behövs. Vi är alla väl förtrogna med de sinnrika argument vi har tillverkat för att befria oss själva från lagens bud. Ibland, även de av oss som identifierar sig som Torátrogna, eller finner adekvat immunitet från lagens bud när det är nödvändigt.

OFÖRNUFT OCH DÅRSKAP

Vi läser om Salomo och det olyckliga resultatet av hans beslut att upphäva en bokstav i Torá, midrashen fortsätter: "Av den anledningen sa Salomo till sej själv: ´Sedan vände jag mig för att se på visheten och oförnuftet och dårskapen´.(predikaren2:12) Salomo sade: ´Därför att jag försökte att bli visare än Torá och övertygade mej själv om att jag förstod avsikten med buden, vändes denna förståelse och kunskap till oförnuft och dårskap´". I slutändan vändes Salomos stora visdom till att bli oförnuftig och dåraktig därför att han trodde att han var visare än Torá. Genom att beskriva syftet

med Torá, kunde han ignorera buden i lagen. Enligt hans bedömning stod han över den bokstavliga betydelsen av buden, därför att han förstod texten på ett djupare sätt. När han gjorde så vändes hans visdom till oförnuft och dårskap med bittra konsekvenser för sitt liv.

ÄR VI BEFRIADE

Är vi som tillhör Messias kropp befriade från buden i lagen? Det är sant att vi inte står under Torá i förhållande till vår frälsning eller i vårt inträde i Guds familj. Paulus ord är mycket klara på den punkten. Nåd är definierad som en gåva. Vår frälsning är inte betingad av någon särskild lag eller något beteende. Vår rättfärdighet är tillräknad oss, inte skapad av oss. Det är inga magiska bud eller några bud som korrekt efterlevda, plötsligt och mystiskt kan föra oss från mörkrets rike in i ljusets rike. Därför står vi inte under lagen beträffande vår frälsning. Men det vore dåraktigt att tro att vi är befriade från lagens bud, så som Salomo menade. Det skulle vara oförnuftigt att ta för givet att vi på grund av fördelen med frälsningen skulle äga någon speciell immunitet till Guds befallning. Det skulle vara dumt att övermodigt bortförklara buden genom att rättfärdiga vår egen olydnad. Guds bud är evig etik.

LÄRJUNGASKAPETS KOSTNAD

När den förre amerikanske presidenten Bill Clinton briljerade över lagen och förnekade att han begått mened, så blev det en häftig protest från konservativa kristna i landet. Folk var uppretade över att han ansåg sig själv och sitt ämbete stå över författningen och över brottmålsdomstolen som skapats av konstitutionen. Det kallades en "parodi på rättvisa," och det var det största samtalsämnet i många veckor. Men många troende som dömde Amerikas president för att inte följa den amerikanska lagen, har själva rutinmässigt befriat sig från buden i Guds lag! Det är ett klassiskt fall av "bjälken i det egna ögat". Mästaren förutsåg vår tendens till att frikänna oss själva, därför påminde han oss om Salomos dårskap när han sa: "Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen... inte en enda bokstav, inte en prick i lagen skall förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket."

Utan att någonsin ha läst midrashens version av Matteus 5:17-19, förklarade Deitrich Bonhoeffer, i sin bok "Lärjungaskapets pris", Jeshuas ord angående buden i lagen. Han skriver: "Den lag som Jesus hänvisar till är lagen i Gamla Testamentet, inte en ny lag, utan samma lag som han citerade till den rike ynglingen när han ville veta Guds uppenbarade vilja. Det blir en ny lag endast på grund av att det är Messias som stadfäster den för sina efterföljare. För kristna, är därför lagen inte en `bättre lag´ än fariseernas, utan den är en och densamma; varje bokstav, allt, måste förbli gällande och följas intill världens slut. Jesus har faktiskt ingenting att tillägga till Guds bud, utom detta att han håller dem. Han uppfyller lagen, och han säger det själv, därför måste det vara sant. Han uppfyller lagen in i minsta prick."

Det som gör Bonhoeffer så unik bland teologer är att han vägrade att bagatellisera och bortförklara Jesu ord. Han är en av de få bland oss som verkligen tog Mästaren bokstavligt. Bonhoeffer kände inte behov av att bli visare än Jeshua. Han försökte inte bli klokare än evangeliet. Han ersatte inte rationalism mot lydnad, och därför led Bonhoeffer martyrdöden i dödslägren i nazi-tyskland, medan många andra fina och bekväma kristna tyskar marscherade runt med hakkors på sina uniformer. Bonhoeffer trodde på lagens bud, och för honom var en teologi som inte erkänner lagens bud en

"billig nåd" teologi.

DEN GRUNDLÄGGANDE ETIKEN

Buden är det mest grundläggande och fundamentala i Torá. Utan buden är etiken i Torá reducerad till enkla goda råd, någonting besläktat med det den faderlige Polonius gav sin son Laertes i Hamlet. Utan buden i lagen, skulle budorden endast bli idéer. Vi tar ofta för givet att buden i Torá inte skall tillämpas på oss. I så fall sätter vi oss själva över Israels Messias, kungars Kung. Det är en väsentlig del av vår teologi att Messias levde ett fullkomligt och syndfritt liv i överensstämmelse med Torá. Vi tar för givet att han levde ett syndfritt liv, och vi erkänner gärna att om han överträtt något i Torá,

så skulle han ha upphört att vara en fullkomligt syndfri försonare. Om Jeshua är Israels kung måste han "hålla Torá alla dagar i sitt liv" och "noga iaktta alla ord i Torá" och "inte vända sig bort från buden, varken till höger eller till vänster." Kort sagt, vi intygar gärna att Jeshua inte stod över lagens bud, fastän han själv är av gudomlig natur och lagens upphovsman. Till sist, samtidigt som vi hävdar att Mästarens rättesnöre är lagen, finner vi fortfarande skäl att ursäkta oss själva. Jag är rädd för att vår upprördhet över Salomos smygsuddande av bokstaven yud är lite skenheligt. Vi har suddat hela meningar, verser och kapitel ur Torá därför att vi har förutsatt att vi själva är visare än Torá. Vår "visdom" har i så fall vänts till oförnuft och dårskap. Vi har gjort detsamma som kung Salomo.

Att rensa avlopp hade varit visare.

Översättning Margit Gerdvall