Gudsbilden från ett judiskt perspektiv#

Av Dr. Ketriel Blad

Allt har av min Fader blivit förtrott åt mig. Och ingen känner vem Sonen är utom Fadern, ej heller vem Fadern är, utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd.
Luk 10:22

Och min bön är att vår Herres, Jeshua Messias, Gud, härlighetens Fader, må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig,
Ef 1:17

Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna.
Rabbi Jeshua ben Josef, Jochanan 4:22 (B2000)

Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er.
Rav Shaul ben Gamliel, Apostlagärningarna 17:23b (B2000)

Tillhörande ljudinspelningar#

De 13 trosprinciperna – av Rambam#

1. Jag tror med full förtröstan att Skaparen, välsignat vare hans namn, är alla skapelsers skapare och ledare, att han ensam har bildat, bildar och skall bilda allt som är skapat.

2. Jag tror med full förtröstan, att Skaparen, välsignat vare hans namn, är den Ende, att ingen enhet på något sätt är lik hans, att han ensam är vår Gud; var, är och skall vara.

3. Jag tror med full förtröstan, att Skaparen, välsignat vare hans namn, icke är någon kropp, att han icke nås av kroppsliga begrepp, att det icke finns något som han kan liknas vid.

4. Jag tror med full förtröstan, att Skaparen, välsignat vare hans namn, är den förste och den siste.

5. Jag tror med full förtröstan, att Skaparen, välsignat vare hans namn, ensam är den, till vilken det är tillbörligt att bedja, att det icke är tillbörligt att bedja till någon annan förutom honom.

6. Jag tror med full förtröstan att profeternas alla ord äro sanning.

7. Jag tror med full förtröstan, att vår lärare Moses profetdöme. frid vare med honom, var sant, att han var den störste bland profeterna bland dem som föregick honom och bland dem som kommo efter honom.

8. Jag tror med full förtröstan, att hela Torán, som nu befinner sig i våra händer, är den, som blev given åt vår lärare Moses, frid vare med honom.

9. Jag tror med full förtröstan, att denna Torá icke skall utbytas, att ingen annan lära skall utgå från Skaparen, välsignat vare hans namn.

10. Jag tror med full förtröstan, att Skaparen, välsignat vare hans namn, känner människors gärningar och alla deras tankar, såsom det är sagt: “Han som bildat alla deras hjärtan, han förstår alla deras gärningar.”

11. Jag tror med full förtröstan, att Skaparen, välsignat vare hans namn, bevisar kärleksgärningar mot dem som bevara hans bud, men straffar dem, som överträda hans bud.

12. Jag tror med full förtröstan på Messias ankomst, att om han dröjer, väntar jag likväl varje dag, att han skall komma.

13. Jag tror med full förtröstan, att de döda skola uppväckas till liv i en tid, då det skall vara välbehagligt inför herren, välsignat vare hans namn och upphöjd vare hans åminnelse i alla evigheters evighet.

Den Evige – välsignad är han!

• är absolut en och inte sammansatt på något sätt
• existerar av sig själv och ger existens till allt som existerar och leder allt enligt sin egen viljas syften
• befinner sig inte inom tid och rum utan råder över och är utanför allt skapat
• har ingen kropp och liknar ingenting
• förändras inte och har inga känslor
• har inga brister och behöver absolut ingenting

Han är absolut en och inte sammansatt på något sätt#

Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. שׁמע ישׂראל יי אלהינו יי אחד

Moshé rabbenu, 5 Moseboken 6:4 (B2000)

Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jeshua Messias.

Herren Jeshua, Johannes 17:3 (B2000 reviderad)

Och Herren skall vara konung över hela jorden. Den dagen skall Herren vara en och hans namn ett enda.

Profeten Zecharjá, Sakarja 14:9 (B2000)

Han existerar av sig själv och ger existens till allt som existerar och leder allt enligt sin egen viljas syften#

Gud sade: ”Jag är den jag är – אֶהְיֶה אֲשֶׁר אֶהְיֶה. Säg dem att han som heter ’Jag är’ – אֶהְיֶה – har sänt dig till dem.” Och Gud fortsatte: ”Säg israeliterna att Herren – יֶיֶ, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte.

Moshé rabbenu, 2 Moseboken 3:14-15 (B2000)

Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot härligheten och äran och makten.

Ty du har skapat världen, och genom din vilja blev den till och skapades den.

De fyra Varelserna, Uppenbarelseboken 4:11 (B2000)

Honom som låter allt ske efter sin vilja och sitt beslut.

Rav Shaul, Efesierbrevet 1:11 (B2000)

Han befinner sig inte inom tid och rum utan råder över och är utanför allt skapat#

Då skall detta ske: Innan de ropar svarar jag dem, medan de ännu talar bönhör jag dem.

Profeten Jeshajahu, Jesaja 65:24 (B2000)

Han som rider på himlen, urtidens himmel – hör, han höjer sin röst, sin väldiga röst!

Kung David, Psalm 68:34 (B2000)

De fyra varelserna hade vardera sex vingar, och de hade fullt med ögon, utåt och inåt. Utan att vila säger de dag och natt: Helig, helig, helig är Herren Gud, allhärskaren, han som var och som är och som kommer.

Shaliach Jochanan ben Levi, Uppenbarelseboken 4:8 (B2000)

Han har ingen kropp och liknar ingenting#

Herren talade till er ur elden. Orden hörde ni, men ni såg ingen gestalt, ni hörde bara en röst… Akta er noga! Ni såg inte någon gestalt när Herren, er Gud, talade till er ur elden på Horeb. Gör därför inte något så förfärligt som att tillverka en bildstod, en gudabild av vilken gestalt det vara må: en bild av man eller kvinna, en bild av ett markens djur eller av en fågel som flyger i skyn, en bild av ett djur som krälar på jorden eller av en fisk i vattnet, under jordens yta.

Moshé Rabbenu, 5 Mosebok 4:12, 15-18 (B2000)

Med vem vill ni jämföra Gud, vad vill ni likna honom vid?

Profeten Jeshajahu, Jesaja 40:18 (B2000)

Men dig, HERRE, är ingen lik

Profeten Jirmejahu, Jeremia 10:6 (1917)

Stor är profeternas dristighet som jämför det skapade med Skaparen, som det är sagt: ” Och högst uppe, på det som såg ut som en tron, syntes något som tycktes ha mänsklig gestalt.”

Bereshit Rabbá 27A (200-talet)

Han förändras inte och har inga känslor#

Jag, Herren, har inte förändrats – שָׁנִיתִי לֹא.

Profeten Malachi, Malaki 3:6a (B2000)

Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.

Rav Jaakov ben Josef, Jakob 1:17 (B2000)

Han har inga brister och behöver absolut ingenting#

Han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran och den eviga makten, amen.

Rav Shaul ben Gamliel, 1 Timoteus 6:15b-16 (B2000)

Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Shaliach Jochanan ben Levi , 1 Johannes 1:5 (B2000)

Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som själv ger alla liv och anda och allt. Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom – han är ju inte långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till,

Rav Shaul ben Gamliel, Apostlagärningarna 17:24-28a (B2000)

**
**

Förklaringar av några hebreiska termer#

Med utgångspunkt från boken ”Guide för de förbryllade” av Rambam (1135-1204)

Översatt från ”Guía de los perplejos” – Edición de David Gonzalo Maeso

Bibelcitaten är från Bibel2000 om inget annat anges

Skriften anpassar sig till mänskligt uttrycksätt. (kap. 26)

Allt som kan tillskrivas den Avskilde – välsignad är han! – skiljer sig från våra egenskaper på alla sätt, vilket omöjliggör en gemensam definition för de ena och de andra, på samma sätt som termen ”existens” enbart på ett oriktigt sätt kan användas om både hans och de andra varelsernas. (kap. 35)

Skillnaden mellan tselem, צֶלֶם – avbild – och demut, דמות – likhet. 1 Mos 1:26#

Det är ett misstag att tro att den Evige har något utseende.

Ordet för utseende är – toar תאר.

• “Josef var välväxt och vacker.”, 1 Mos 39:6

• “Hur ser det ut?”, 1 Sam 28:14

• “De såg ut som kungasöner”, Dom 8:18

• “och hugger ut den יְתָאֲרֵהו med stämjärn” Jes 44:13

Det ordet används aldrig om den Evige.

Tselem – den naturliga formen, vilket betyder en saks konstituerande väsen, det som det är i sig självt och utgör det speciella objektets verklighet. I människan är det förnuftet, som blev skapat “till hans avbild”.

• “så aktar du dem (ordagrant “deras avbild”) för intet”, Ps 73:20 (1917) – det är något själsligt, inte deras kroppsdelar.

• Avgudarna kallas för tslamim för man sökte i dem en orsak till det man inbillade sig, inte deras exteriör eller utseende.

• “avbildningar av era bölder”, 1 Sam 6:5, för de ville få ett medel genom vilket de kunde få bort de onda i bölderna, inte deras utseende.

Det är möjligt att tselem kan uttrycka avgudarnas och böldernas bilder. I så fall är termen mångtydig, fysisk och artificiell form.

Men i fallet ”låt oss göra…” syftar det på intellektuell kapacitet, inte gestalten eller utseendet.

Demut – härlett från damá, likna, syftar också på likheter mellan idéer.

• “Jag liknar en uggla i öknen”, Ps 102:7, det syftar ju inte på vingar och fjädrar, utan på sorg.

• “Inget träd i Guds trädgård var dess like i skönhet”, Hes 31:8, idémässig likhet och likhet i skönhet.

• “Deras gift är som ormars gift”, Ps 58:5.

• “De liknar lejonet, redo att riva”, Ps 17:12.

Alla dessa är idémässiga likheter, inte av figur eller utseende.

• “som liknade en tron”, Hes 1:26 (1917), likhet i upphöjdhet och majestät, inte i geometriska mått.

• “Till utseendet liknade väsendena eldsglöd, (ordagr. ודמות החיות מראיהם כגחלי־אשׁ “Deras utseende demut liknade eldsglöd”)”, Hes 1:13 (SFB).

Skillnaden mellan tavnit, figur, och temuná, form.#

Tavnit – kommer från baná, konstruera. Det betecknar en saks konstruktion och struktur, det vill säga, dess figur, antingen den är fyrkantig, rund triangulär osv.

• “Denna boning och allt som hör till den (ord. את תבנית המשׁכן ואת תבנית כל־כליו “tabernaklets konstruktion och dess tillbehörs konstruktion”) ”, 2 Mos 25:9.

• “efter de förebilderבתבניתם som du har fått se på berget”, 2 Mos 25:40.

• “en bild av ett markens djur”, 5 Mos 4:17.

• “något som såg ut som en hand”, Hes 8:3.

• “en beskrivning av förhuset”, 1 Krön 28:11.

Alla dessa talar om struktur – därför används inte denna tern för att beskriva gudaväsenet.

Temuná – har tre betydelser:

• Formen, strukturen och konfigureringen av ett objekt som man uppfattar genom sinnena.

  • “tillverka en bildstod av vilken gestalt det vara må (ord. פסל תמונת כל “en avbild som är en form av något”)”, 5 Mos 4:25.

  • “Ni såg inte någon gestalt”, 5 Mos 4:15.

• Den påhittade formen som ett objekt ger intryck av i fantasin.

  • “Det var under ängslande syner om natten… Då stod där något jag aldrig sett, en gestalt trädde fram för min syn”, Job 4:13, 16.

• Det rätta begreppet av något som uppfattats av intellektet. Med den betydelsen används temuná till att tala om den Evige.

  • “Han skådar Herrens gestalt”, 4 Mos 12:8. Det betyder: ”Han förstår den Evige i hans verklighet”.

– Hur man skall förstå termerna raá, se, hibit, observera och chazá, iakta.

Dessa tre verb beskriver:

• okulärt seende

• intellektuellt begripande

Raá

Okulärt:

• “Där fick han se en brunn ute på öppna fältet”, 1 Mos 29:2. Okulärt seende.

Metaforiskt (bildlikt, allegoriskt):

• “Mycken vishet och kunskap har mitt hjärta sett.”, Pred 1:16 (SFB). Intellektuellt begripande.

Det används alltid på ett metaforiskt sätt på Skaparen.

• “Herren visade sig för Abraham”, 1 Mos 18:1.

• “Jag såg Herren”, 1 Kung 22:19.

• “Och Gud såg att det var gott”, 1 Mos 1.

• “Låt mig få se din härlighet!”, 2 Mos 33:18.

• “Och de såg Israels Gud”, 2 Mos 24:10.

Alla dessa sista exempel talar om intellektuellt begripande, inte okulärt seende. Ögonen kan bara uppfatta det kroppsliga från en enda vinkel, med färg, figur osv., och den Evige uppfattar man inte genom ett verktyg.

Hibit

Okulärt:

• “se dig inte tillbaka”, 1 Mos 19:17.

• “Men Lots hustru som gick efter honom såg sig tillbaka”, 1 Mos 19:26.

• “Blickar man ut över landet”, Jes 5:30.

Metaforiskt:

• “Ingen olycka skymtar för Jakob (ord. “såg han i”)”, 4 Mos 23:21.

• “Varje gång Mose gick ut till tältet reste sig alla och stod var och en vid ingången till sitt tält och såg efter honom”, 2 Mos 33:8.

• “Se upp mot (ord. “på”) himlen”, 1 Mos 15:5.

När detta verb används på den Evige har det alltid denna betydelse, t.ex.:

• “Han vågade inte se på Gud”, 2 Mos 3:6.

• “Han skådar Herrens gestalt.”, 4 Mos 12:8.

• “Dina ögon är för rena för att se på det onda”, Hab 1:13 (SFB).

Chazá

Okulärt:

• “Sion skall skändas, och vi skall se på!”, Mik 4:11.

Metaforiskt:

• “Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son, såg”, Jes 1:1.

• “En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn”, 1 Mos 15:1.

• “De skådade Gud”, 2 Mos 24:11.

För att kunna närma sig och uppfatta den Evige måste man först rena sig, erkänna sin orenhet, sina fel.

• “Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud.”, 2 Mos 3:6.

Denna attityd ledde fram till:

• “Han skådar Herrens gestalt.”, 4 Mos 12:8.

Motsatsen:

• “de främsta i Israel. De skådade Gud”, 2 Mos 24:11

• “och de såg Israels Gud. Under hans fötter…”, 2 Mos 24:10

Det var en ofullständig syn.

De förtjänade döden, men Moshé bad för dem. Men alla dessa dog senare i Taverá, 4 Mos 11:3, Nadav och Avihú i 3 Mos 10:2.

• “Även prästerna, som får komma inför HERREN, skall helga sig, för att inte HERRENS vrede skall bryta ut mot dem.”, 2 Mos 19:22 (SFB).

• “Tänk dig för när du går till Guds hus”, Pred 4:17.

Sammanfattning: när raá, chazá och hibit används på ett metaforiskt sätt handlar det om ett intellektuellt begripande och inte ett okulärt seende, eftersom den Evige inte kan uppfattas med kroppsliga ögon.

Man kan dock även acceptera att dessa termer som används på detta sätt också syftar på att man uppfattar vissa skapade ljus, antingen änglar eller något annat.

Två betydelser av verbet jalad, föda, avla, föröka sig#

Primär betydelse:

“båda föder honom söner”, 5 Mos 21:15.

Bildlig betydelse:

• för naturliga saker:

  • “innan bergen föddes”, Ps 90:2.

• för markens produkter:

  • “…får den att grönska וְהוֹלִידָה och bära frukt וְהִצְמִיחָה”, Jes 55:10.

• för tidsbundna händelser:

  • “Yvs inte över morgondagen du vet inte vad den bär i sitt sköte” יֵלֶד מַה, Ords 27:1.

• för tankar:

  • “han föder lögn”, Ps 7:15.

  • “med främlingar förbinda de sig ובְיַלְדֵי”, Jes 2:6 (1917).

Hur man skall förstå termen makom, plats, när den används om den#

Evige.

• En geografisk plats.

• En persons position

• En punkt som man kommit till i en diskussions utveckling.

• Den Eviges existensgrad som inte kan jämföras eller liknas med något.

“Lovad vare HERRENS härlighet i hans boning!”, Hes 3:12 (SFB).

Med andra ord, enligt hans företräde och värdighet i universum.

“Här bredvid mig finns en plats”, 2 Mos 33:21.

En plats av intellektuell fundering och eftertanke, inte synlig.

Hur man skall förstå termen kisé, stol, tron, sittplats, i#

förhållande till den Evige.

• Används av regenter för att visa sin storhet.

• Templet kallas för tron för att uppenbara storheten av den som har uppenbarat sig där.

  • “En härlighetens tron, upphöjd sedan begynnelsen…”, Jer 17:12.

• Himlen kallas för tron för att patentera den Eviges existens, storhet och makt.

  • “Himlen är min tron”, Jes 66:1.

• Den Eviges tron nämns separat.

  • “En hand har lyfts mot HERRENS tron”, 2 Mos 17:16 (SFB).

Det representerar hans storhet och majestät, inte något skilt från hans väsen, eller något skapat.

• “Du, Herre, härskar för evigt, från släkte till släkte står din tron”, Klag 5:19.

Inte något skilt från honom. Termen tron uttrycker hans överhöghet och storhet, som inte är något utanför från hans väsen.

Det finns inget objekt på vilket gudaväsenet – välsignad är han! – sitter.

Hur man skall förstå termerna jarad, stiga ner, gå ner, och alá,#

stiga upp, gå upp.

Primär betydelse:

• När ett objekt transporteras från en plats till en lägre plats – jarad.

• När ett objekt transporteras från en plats till en högre plats – alá.

Metaforiskt:

• När en persons rang blir nedsatt – jarad.

• När en persons rang blir upphöjd – alá.

  • “Invandraren som bor hos dig skall höja sig över dig, högre och högre, medan du skall sjunka, djupare och djupare.”, 5 Mos 28:43.

  • “skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla andra folk på jorden”, 5 Mos 28:1.

• Den som med sina tankar avviker mot det onda – jarad.

• Den som med sina tankar söker sig mot det som är högaktat – alá.

• När den Evige i sin överhöghet utgjuter sin uppenbarelse över människan som befinner sig på skapelsens lägsta plats – jarad.

  • “Jag skall stiga ner och tala med dig där”, 4 Mos 11:17.

  • “När Herren hade stigit ner på toppen av Sinaiberget”, 2 Mos 19:20.

  • “Ty i övermorgon skall Herren stiga ner på Sinaiberget i hela folkets åsyn”, 2 Mos 19:11.

• När det profetiska tillståndet upphör eller när den gudomliga närvaron lämnar en plats – alá.

  • “Sedan lämnade Gud honom och steg upp igen”, 1 Mos 35:13

  • “När Gud hade talat med Abraham lämnade han honom och steg upp igen”, 1 Mos 17:22.

• När den Evige straffar människornas syndiga livsstil – jarad.

  • “Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk”, 1 Mos 11:7.

  • “Då steg Herren ner för att se”, 1 Mos 11:5.

  • “Jag går ner och ser efter”, 1 Mos 18:21.

När det står “Mose gick upp till Gud”, 2 Mos 19:3, talar det om tillfället då Moshé gick upp på bergets topp, där det skapade ljuset befann sig, men inte att den Evige – välsignad är han! – skulle ha en plats som kan gå upp eller ner.

Hur man skall förstå termen jashav, sätta sig, förbli, och jeshivá, (subst.) sittande.#

Primär betydelse:

• “Vid dörrposten till Herrens tempel satt prästen Eli på en stol”, 1 Sam 1:9.

Metaforiskt:

• Befinna sig i en stabil, stadigvarande situation som inte förändras.

  • “Men staden skall vara upphöjd och förbli på sin plats”, Sak 14:10 (SFB).

  • “Han som låter den ofruktsamma hustrun sitta med glädje såsom moder”, Ps 113:9 (1917).

• Med den betydelsen står det om den Evige:

  • “Du, HERRE, tronar evinnerligen”, Klag 5:19 (1917).

  • “Du som bor i himmelen”, Ps 123:1 (1917).

  • “Han som tronar i himlen”, Ps 2:4.

Vilket betyder ”den evige och stabile, som inte kan uppleva någon form av mutation, varken i väsen eller i förhållande till något tillstånd utanför honom, eller variation i förhållande till någon annan sak; eftersom det inte finns något förhållande mellan honom och det andra som kan orsaka någon förändring i honom.”

• “Jag, Herren, har inte förändrats”, Mal 3:6.

• “Han tronar ovan jordens rund”, Jes 40:22.

• “Den Evige satt på floden”, (egen översättning) Ps 29:10.

Dessa saker förändras – inte han.

– Hur man skall förstå termen kum, resa sig, ställa sig och kajamá, (subst.) ståendet. Motsatsen till jashav.

Primär betydelse:

• “denne inte reste sig eller ens rörde sig”, Est 5:9.

Metaforiskt:

Stabilitet, bekräftande och bekräftelse.

• “Må bara HERREN uppfylla sitt ord”, 1 Sam 1:23 (SFB).

• “Så överläts Efrons mark i Makpela”, 1 Mos 23:17 (SFB).

• “Om det inte blir inlöst inom ett år skall huset, om det ligger i en muromgärdad stad, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för all framtid”, 3 Mos 25:30.

• “Israels kungadöme kommer att befästas under ditt styre”, 1 Sam 24:21.

• Med denna betydelse används termen alltid om den Evige.

  • “vill jag nu stå upp", säger HERREN”, Ps 12:6 (5); Jes 33:10 (1917).

  • “Jag skall hålla den ed som jag har svurit din fader Abraham”, 1 Mos 26:3 (SFB)

  • “Du skall stå upp och förbarma dig över Sion”, Ps 102:14 (1917).

Med andra ord, du kommer att bekräfta det löfte som gavs och ha förbarmande med henne.

De ordagranna betydelserna av orden ”stå” och ”sitta” är främmande för gudaväsenet.

Rabbinerna sa: ”I den övre världen finns ingen plats att varken sitta eller stå”.

• Hur man skall förstå termen amad, stå, upprest, rest och amidá, (subst.) stående.**

Primär betydelse:

• “Josef var 30 år när han stod inför farao”, 1 Mos 41:46.

• “om Mose och Samuel stod här inför mig”, Jer 15:1.

• “Själv stod han bredvid dem under trädet medan de åt”, 1 Mos 18:8.

Metaforiskt:

• Avstå, upphöra, sluta.

  • “när de bara står där עָמְדו svarslösa”, Job 32:16.

  • “Sedan slutade hon föda”, 1 Mos 29:35.

• Stabiliseras, vara, bevaras, upprätthållas.

  • “lägg dem i ett lerkrus, så att de bevaras för framtiden”, Jer 32:14.

  • “Om du gör detta och det sker på Guds befallning kan du hålla ut”, 2 Mos 18:23.

  • “Därför har han bevarat sin smak”, Jer 48:11.

  • “hans rättfärdighet varar för alltid”, Ps 111:3.

• Med denna sista betydelse används termen alltid om den Evige.

  • “Den dagen skall han stå med fötterna på Olivberget”, Sak 14:4.

De händelser som orsakats av honom kommer att bestå, bekräftas.

• Hur man skall förstå termen avar, passera, gå förbi.**

Primär betydelse:

• “Själv gick han framför dem”, 1 Mos 33:3.

• “Gå framför folket”, 2 Mos 17:5.

Metaforiskt:

• Ljudets utbredning i luften:

  • “Då lät Mose kungöra קוֹל וַיַעֲבִירו i lägret”, 2 Mos 36:6.

  • “Ni har dåligt rykte מַעֲבִרִים bland Herrens folk”, 1 Sam 2:24.

• Ljuset och den gudomliga närvaron:

  • “Då syntes ett rykande fyrfat och en flammande fackla som gick

    fram mellan köttstyckena”, 1 Mos 15:17.

  • “Den natten skall jag gå fram genom Egypten”, 2 Mos 12:12.

• En överdriven handling som går utöver förfogandet, ”att gå för långt”:

  • “en man överväldigad av vin”, Jer 23:9 (1917).

• Gå bortom ett objektiv.

  • “Jonatan sköt en pil över honom”, 1 Sam 20:36.

• Det finns två sätt att förstå följande ord:

  • “Och Herren gick förbi honom (ord. ”hans/sitt ansikte”) פָנָיו עַל”, 2 Mos 34:6.
  1. I enlighet med den sista betydelsen som vi tidigare nämnt.

Rabbinerna lär att ansiktet som nämns syftar på den Evige, inte Moshé. Moshé bad om en viss förnimmelse, ”se ansiktet”, och han fick löfte om något lägre, ”ryggen”, han förde över honom till något annat.

1. Onkelos (c. 35-120 v.tr.) förstod det som att det handlar om Moshés

   ansikte.

Båda tolkningarna är rätta enligt Rambam, (enligt analogiska uttryck i 1 Mos 32:22).

• “Herren stod framför honom”, 1 Mos 28:13.

Onkelos översätter: “Se Herrens härlighet uppenbarades i höjden”

• “Herren skall hålla vakt mellan dig och mig”, 1 Mos 31:49.

Onkelos: “Måtte Herrens ord betrakta”

• “Och Herren gick förbi honom”, 2 Mos 34:6.

Onkelos: “Herren lät sin närvaro gå förbi hans ansikte och han ropade”

Denna översättning är bekräftad av:

“När min härlighet går förbi”, 2 Mos 33:22a. Inte hans väsen. Och om denna härlighet sägs det: “tills jag har gått förbi” 2 Mos 33:22b och “Och Herren gick förbi honom”.

Tre åsikter om hur man skall kunna förstå det som hände i 2 Mos 33:

1. Det var enbart profetisk syn där det allt togs emot på ett intellektuellt sätt utan sinnena.

2. Tillsammans med en syn blev det ett synbart förnimmande av ett objekt som hade skapats och genom vilket betraktelsen ledde till ett fullkomligt intellektuellt begripande. (Onkelos)

3. Ett hörbart förnimmande där ljudet, som är ett skapat ting, gick förbi.

Den Evige är ingen kropp och rör sig inte. Därför kan man inte säga att han ”gick förbi” enligt den primära betydelsen av den hebreiska termen.

• Hur man skall förstå termen bo, komma, komma fram.**

Primär betydelse:

• “Din broder har kommit med svek”, 1 Mos 27:35 (1917).

• “Josef kom hem”, 1 Mos 43:26.

• “När ni kommer till det land som Herren har lovat”, 2 Mos 12:25.

Metaforiskt:

• “Vi vill hedra dig när dina ord går i uppfyllelse יָבֹא כִי”, Dom 13:17.

• “vad som skall hända dig.”, Jes 47:13.

• “Men när jag hoppades på gott, kom ont, när jag väntade på ljus, kom mörker”, Job 30:26.

Denna betydelse används alltid när det talas om att den Eviges ord eller närvaro kommer, som helt saknar kroppar.

• “Jag skall komma till dig i ett tätt moln”, 2 Mos 19:9

• “Herren, Israels Gud, har gått in genom den”, Hes 44:2.

Dessa texter talar om den gudomliga närvaron.

• “min Gud, skall komma och alla heliga med honom”, Sak 14:5. Det syftar på att hans ord kommer, som om man uttalade en bekräftelse på sina löften, som gjorts genom profeterna. Det betyder: ”Den Evige min Guds löfte kommer, som gavs av alla de heliga som är med dig”.

Hur man förstår termen jatsá, gå ut*,* motsatsen till bo. En jämförelse med shuv, vända åter*.#

Primär betydelse:

• “Men när de hade kommit ett litet stycke utanför staden”, 1 Mos 44:4 (SFB).

• “Härifrån skall en eld gå ut över hela Israels hus”, Hes 5:4

Metaforiskt:

• “Knappt hade detta ord gått över (ord. “gått ut från”) konungens läppar”, Est 7:8.

• “Drottningens handlingssätt blir bekant för alla kvinnor”, Est 1:17.

• “Ty från Sion skall lag utgå”, Jes 2:3.

• “När solen gick upp”, 1 Mos 19:23.

Denna betydelse används alltid när det har att göra med den Evige när hans skapande ord skall uppenbara sig och förverkliga de saker som inte existerat:

• “Ty Herren drar ut från sin boning”, Jes 26:21.

Den Evige behöver inte något instrument för att operera. För att han skall handla behövs bara hans vilja.

Verbet shuv i förhållande till den Evige innebär att en handling upphör genom gudomlig vilja.

• “Jag går bort, jag drar mig undan”, Hos 5:15.

Betyder att den gudomliga närvaron kommer att lämna oss.

• Hur man skall förstå termen shachán, förbli, bebo, bo, vistas.**

Primär betydelse:

• “Abram, som bodde vid amorén Mamres lund”, 1 Mos 14:13.

• “när Israel bodde i denna trakt”, 1 Mos 35:22

Metaforiskt:

• “molnen sänka sig över den (dagen)” , Job 3:5.

Med denna betydelse används termen alltid i förhållande till Skaparens närvaro, hans shechiná, på vilken plats som helst där den visar sig permanent, eller vilket element som helst i vilket han uppenbarar sig på ett varaktigt sätt.

• “Och den Eviges härlighet förblev כֹןשְׁיִוַ”, 2 Mos 24:17 (egen övers.).

• “honom som var (vistades) כְנִישֹׁ i törnbusken”, 5 Mos 33:16.

Detta verb uttrycker hans majestäts permanens, det vill säga:

• hans ljus som ett skapat ting, på någon plats, eller

• hans försyns oavbrutna fortvaro i ett objekt i enlighet med ett speciellt syfte.

Man måste förstå varje avsnitt enligt sammanhanget.

• Hur man skall förstå termen atsav, våndas, bli irriterad, göra revolt, (subst.) étsev.

Tre betydelser:

• Smärta och lidande

  • “med smärta skall du föda dina barn”, 1 Mos 3:16.

• Vrede

  • “Så upprörd var han över Sauls skändliga behandling av David”, 1 Sam 20:34.

• Sätta sig emot, göra revolt

  • “bedrövade honom i ödemarken”, Ps 78:40.

  • ”Ständigt förvränger de mina ord”, Ps 56:6 (SFB)

I följande text måste man förstå ordet enligt den andra och tredje betydelsen:

• “och han blev bedrövad i sitt hjärta”, 1 Mos 6:6 (1917).

Vilket betyder:

• Enligt den andra betydelsen: ”Den Evige var vred på dem för deras onda handlingar”.

Då betyder “i sitt hjärta” att han inte sa det till någon profet, utan höll det för sig själv (jfr. 8:21).

• Enligt den tredje betydelsen: ”Människan gjorde uppror mot den Eviges vilja”.

Då betyder ”i sitt hjärta” hans vilja, eftersom lev, hjärta också syftar till viljan.

• Hur man skall förstå termen panim, ansikte, anlete.**

• Framsida, ansikte, anlete, utseende

  • “Varför har alla ansikten skiftat färg”, Jer 30:6.

  • “Varför sen I så sorgsna ut i dag?”, 1 Mos 40:7 (1917).

• Ilska, vrede

  • “Sedan åt hon och såg inte längre sorgsen ut. עוֹד לָה הָיו לֹא ופָנֶיהָ”, 1 Sam 1:18.

  • “HERRENS åsyn פְנֵי förskingrar dem”, Klag 4:16 (1917).

  • “Men HERRENS ansikte är emot dem som gör det onda”, Ps 34:17 (SFB).

  • “då skall jag själv vända mitt ansikte mot den mannen הַהוא שׁבָאִי פָנַי אֶת אֲנִי מְתִישַׂוְ och mot hans släkt”, 3 Mos 20:5 (1917).

• Närvaro

  • “De slog sig ner mitt emot פְנֵי עַל alla sina bröder”, 1 Mos 25:18 (SFB).

  • “Inför פְנֵי וְעַל allt folket uppenbarar jag min härlighet”, 3 Mos 10:3.

Enligt denna betydelse blev det sagt:

• “Och Herren talade till Mose ansikte mot ansikte פָנִים אֶל פָנִים”, 2 Mos 33:11.

Inför varandras närvaro, utan en ängels medling (jfr 2 Kung 14:8).

• “Ansikte mot ansikte talade Herren till er בְפָנִים פָנִים ur elden på berget”, 5 Mos 5:4.

Utan något utseende, bara rösten (4:12).

• “Men mitt ansikte kan ingen se”, 2 Mos 33:23 (1917).

Med andra ord: mitt existerandes äkta verklighet är obegriplig.

• Inför (platsadverb)

  • “Abraham stod kvar inför לִפְנֵי Herren”, 1 Mos 18:22.

Enligt Onkelos betyder ”Men mitt ansikte kan ingen se”: “Och de som befinner sig framför mig syns inte” (högre skapade varelser)

“Då skall du få se mig på ryggen” betyder enligt Onkelos: ”de varelser som jag ”drar mig undan ifrån” och lämnar bakom mig”, för att indikera, allegoriskt, deras avstånd från den Eviges existens.

• Innan, tidigare (tidsadverb)

  • “förr i tiden לְפָנִים”, Rut 4:7.

  • “En gång lade du jordens grund יָסַדְתָ הָאָרֶץ לְפָנִים”, Ps 102:26.

• Anseende, uppmärksamhet, vård

  • “rådgivare פָנִים אושׂנְו”, Jes 3:3.

  • “Som icke har anseende till personen פָנִים אשָׂיִ לֹא”, 5 Mos 10:17 (1917).

Detta är betydelsen av ordet i följande vers:

• “Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd”, 4 Mos 6:25.

Det motsvarar hans försyn som följer med oss.

• Hur man skall förstå termen achor, baksida, rygg.**

• Baksida, rygg

  • “baksidan av boningen”, 2 Mos 26:12.

  • “Då stötte Avner spjutet i buken på honom, så att det trängde ut genom ryggen”, 2 Sam 2:23.

• Sedan, därefter

  • “Och inte heller efter honom kom en kung som han”, 2 Kung 23:25.

  • ”En tid därefter”, 1 Mos 15:1.

• Följa, gå i någons fotspår

  • “Herren, er Gud, skall ni följa”, 5 Mos 13:4.

  • “Herren skall de följa”, Hos 11:10.

Vilket betyder att lyda honom, följa fotspåren av hans handlingar, imitera hans beteende, (jfr Hos 5:11).

Med denna betydelse har det sagts: “Då skall du få se mig på ryggen”, 2 Mos 33:23.

Vilket betyder ”du skall begripa det som kommer efter mig”, det som liknar mig och är i enlighet med min vilja, kort sagt, alla skapade varelser.

Hur man skall förstå termen lev, hjärta*#

• Hjärta

  • “Därefter tog han tre spjut i sin hand och stötte dem i Absaloms hjärta”, 2 Sam 18:14 (SFB).

• Centrum, mitt

  • “ända in i himlen (ord. himlens hjärta)”, 5 Mos 4:11.

  • “Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga (ord. eldens hjärta)”, 2 Mos 3:2.

• Tanke

  • “Tror du inte att jag i anden (ord. hjärta) var där”, 2 Kung 5:26.

  • “den trolöshet som era hjärtan och ögon förleder er till”, 4 Mos 15:39.

  • “vänder sitt hjärta från Herren”, 5 Mos 29:18.

• Åsikt

  • “israeliterna var eniga om (ord. ett hjärta) אֶחָד לֵב att göra David till kung”, 1 Krön 12:38

  • “oförnuftiga dör av brist på förstånd (ord. hjärta)”, Ords 10:21 (SFB). Motsvarar brist på klokhet.

• Vilja, önskan

  • “Jag vill ge er herdar efter mitt hjärta”, Jer 3:15 (SFB).

  • “Är ditt hjärta uppriktigt mot mig?”, 2 Kung 10:15 (egen övers.).

  • “Han skall göra det som är i mitt hjärta och min själ”, 1 Sam 2:35 (SFB).

• Intelligens

  • “Om fånen kan få förstånd יִלָבֵב”, Job 11:12.

  • “Den vise har sitt hjärta åt höger”, Pred 10:2.

Det betyder att hans intelligens vänder sig mot de saker som är fullkomliga.

När ordet används på den Evige har det alltid denna betydelse, utom några sällsynta undantag då det betyder vilja.

• Begrundande

  • “Men ännu i denna dag har Herren inte gett er hjärtan som förstår”, 5 Mos 29:4.

  • “Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta”, 5 Mos 6:5.

Rambam: Med hjärtats fulla kraft, med andra ord, med hela kroppens förmåga, vilket betyder att du skall ha honom som motivet för alla dina handlingar, Hans förnimmelse.

• Hur man skall förstå termen ruaj, vindfläkt, vind, ande.**

• Luft

  • “en gudsvind svepte fram”, 1 Mos 1:2.

• Vind

  • “när det blev morgon hade östanvinden fört med sig gräshopporna”, 2 Mos 10:13.

  • “Då lät Herren vinden slå om till en hård västan”, 2 Mos 10:19.

• Livsande

  • “en vind som far förbi och är borta”, Ps 78:39.

  • “livsanden återvänder till Gud, som gav den”, Pred 12:7.

• Profetisk ande – flöde שפע från det gudomliga intellektet som inspirerar profeterna, genom vilket de profeterar.

  • “jag skall ta av den ande som vilar över dig och lägga på dem”, 4 Mos 11:17.

  • “anden kom över dem”, 4 Mos 11:25.

  • “Herrens ande talar genom mig”, 2 Sam 23:2.

• Avsikt och vilja

  • “Dåren ger luft åt sin vrede (ord. ande)”, Ords 29:11. Det betyder hans avsikt och syfte.

  • “Egyptiernas mod (ord. ande) skall försvinna, deras planer skall jag göra om intet”, Jes 19:3 (SFV). Det betyder att deras avsikter kommer att omintetgöras.

  • “Vem kan utrannsaka HERRENS Ande, och vem kan giva honom råd och undervisa honom?”, Jes 40:13 (1917). Det betyder: Vem känner utvecklingsgången av hans vilja eller förmår fatta det sätt han styr världen, och kan förklara det för oss?

När termen syftar till den Evige har det alltid att göra med profetisk ande och ibland vilja, beroende på sammanhanget.

• Hur man skall förstå termen nefesh, själ.**

• Djurens själ

  • “allt som har liv i sig”, 1 Mos 1:30.

• Blod

  • “du får inte äta livet (ord. själen שׁהַנֶפֶ) tillsammans med köttet”, 5 Mos 12:23.

• Resonerande själ, “människans form” האדם צורת

  • “han som skänkt oss detta liv (ord. själ)”, Jer 38:16.

• Det som blir kvar av människan efter döden

  • “så må min herres liv vara inknutet i de levandes pung”, 1 Sam 25:29 (1917).

• Vilja

  • “för att stormännen skulle fostras efter hans vilja (ord. själ וֹשׁבְנַפְ)”, Ps 105:22.

  • “Om ni vill tillåta כֶםשְׁנַפְ אֶת שׁיֵ אִם att jag begraver min hustru”, 1 Mos 23:8

När nefesh används om den Evige innefattar det betydelsen av vilja, som i “Han skall göra det som är i mitt hjärta och min själ”, 1 Sam 2:35 (SFB) Vilket betyder: ”enligt mitt syfte och min vilja”.

Hur man skall förstå termen chai, levande*#

• Levande

  • “Allt som lever och rör sig”, 1 Mos 9:3.

• Tillfrisknande från en allvarlig sjukdom

  • “blivit frisk från sjukdomen”, Jes 38:9.

  • “höll de sig stilla i lägret tills de hämtat sig”, Jos 5:8.

• Levande kött

  • “nytt kött”, 3 Mos 13:10.

• Att få tag på kunskap

  • “De skall skänka dig liv” Ords 3:22.

  • “Ty den som finner mig finner livet”, Ords 8:35.

  • “Ty de ger liv åt den som finner dem”, Ords 4.22.

• Förnuftiga åsikter (de felaktiga kallas ”död”)

  • “Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden och vad ont är”, 5 Mos 30:15 (1917). Gott – liv, ont – död.

• Välgång

  • “Då får ni leva, det går er väl לָכֶם וְטוֹב תִחְיון לְמַעַן”, 5 Mos 5:33 (jfr. 5 Mos 22:7).

Hur man skall förstå termen ajin, öga, källa*#

• Vattenkälla

  • “vid en källa i öknen”, 1 Mos 16:7.

• Öga

  • “Öga för öga”, 2 Mos 21:24.

• Uppmärksamhet

  • ”Ta hand om honom och vaka över honom עָלָיו םישִׂ וְעֵינֶיךָ”, Jer 39:12.

Enligt denna metaforiska betydelse används termen på den Evige i alla avsnitt i Skrifterna.

• “Mina ögon och mitt hjärta skall alltid vara vända dit”, 1 Kung 9:3.

Med andra ord, min försyn och mitt syfte.

• “Herrens, din Guds, ögon vakar ständigt över det, från årets början till årets slut”, 5 Mos 11:12.

Med andra ord, hans försyn vakar över det.

• “HERRENS ögon, som överfara hela jorden”, Sak 4:10.

Med andra ord, hans försyn som når allt som finns på jorden.

När verben raá eller chazá fogas samman med ögonen, uttrycker det alltid ett intellektuellt begripande, som till exempel:

• “öppna dina ögon och se” 2 Kung 19:16.

• “Hans ögon ser”, Ps 11:4.

Det handlar inte om ett sinnligt uppfattande, eftersom allt sinnligt innebär passivitet och Han är ”aktiv” och inte ”passiv”.

Hur man skall förstå termen shamá, höra, lyssna#

• Höra, lyssna

  • “De får inte höras från din mun”, 2 Mos 23:13 (SFB).

  • “I faraos palats hade man fått höra”, 1 Mos 45:16.

• Hörsamma (lyda)

  • “orkade de inte lyssna”, 2 Mos 6:9.

  • “Om de lyssnar och lyder honom”, Job 36:11.

  • “Och nu får man höra om er att ni gör er skyldiga till detta stora onda

הַזֹאת הַגְדוֹלָה הָרָעָה כָל אֵת תשֹׂלַעֲ מַעשְׁהֲנִ וְלָכֶם”, Neh 13:27.

• “ Var och en som trotsar ditt ord och inte lyder dig מַעשְׁיִ וְלֹא i allt du befaller”, Jos 1:18.

• Förstå, inse

  • “ett folk vars språk du inte förstår נוֹשֹׁלְ מַעשְׁתִ לֹא”, 5 Mos 28:49.

Varje gång en text använder termen i dess första betydelse om den Evige, betyder det uppmärksammande perception, som motsvarar det tredje, till exempel:

• “När han hörde dem”, 4 Mos 11:1.

• “Han hör ert knot”, 2 Mos 16:7.

Men när en text använder den andra betydelsen på ett ordagrant sätt betyder det att Han tog sig an den bedjandes sak, eller inte, till exempel:

• “skall jag lyssna till deras klagorop”, 2 Mos 22:23.

• “Om han ropar till mig, skall jag lyssna, ty jag är barmhärtig”, 2 Mos 22:27.

• “Hör mig, Herre, och lyssna till min bön”, 2 Kung 19:16.

• “han lyssnade inte och vägrade höra på er”, 5 Mos 1:45.

• “Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte”, Jes 1:15.

• “jag kommer inte att lyssna på dig”, Jer 7:16.

Den Evige – upphöjd över all ofullkomlighet – tillskrivs på ett metaforiskt sätt kroppsliga organ för att hänvisa till hans handlingar, och dessa har också tillskrivits honom på samma sätt för att tala om vad som helst som är fullkomligt och som inte identifieras med en viss handling.

Han har alltså tillskrivits öga, öra, hand, mun och tunga i betydelsen syn, hörsel, handling och talförmåga; men syn och hörsel för att tala om en allmän uppfattningsförmåga. (Kap. 46)

När profeterna talar om att den Evige använder

• organen för att röra sig – syftar det på hans liv

• perceptionsorganen – syftar det på hans uppfattningsförmåga

• känseln – syftar det på hans handlande

• talförmåga – syftar det på flödet från hans intelligens över profeterna.

Inriktningen som finns i alla dessa liknelser syftar till att bekräfta i oss tron på att det finns en Varelse som ”lever”, som ”genomför” allt det som finns utanför honom, och som dessutom ”uppfattar” sitt eget verk… Allt detta sammanfattas i en enda verklighet, själva väsendet av den Evige – välsignad är han!

Exempel på

• Organ att röra sig med:

  • “jorden min fotapall”, Jes 66:1.

  • “mina fötter vila”, Hes 43:7.

• Tryckorgan:

  • “Herrens hand”, 2 Mos 9:3 m.fl.

  • “Guds finger”, 2 Mos 31:8.

  • “Dina fingrars verk”, Ps 8:4.

  • “för vem var HERRENS arm uppenbar”, Jes 53:1 (1917).

  • “Din högra hand, Herre”, 2 Mos 15:6.

• Talorgan:

  • “så har HERRENS mun talat”, Jes 1:20 (1917).

  • “… och upplåta sina läppar till att svara dig”, Job 11:5 (1917).

  • “Herrens röst i sin kraft”, Ps 29:4.

  • “hans tunga är som förtärande eld”, Jes 30:27.

• Perceptionsorgan:

  • “Hans ögon ser, hans blickar (ord. ögonlock) prövar människan”, Ps 11:4.

  • “HERRENS ögon, som överfara hela jorden”, Sak 4:10 (1917).

  • “HERRE, böj ditt öra härtill och hör”, 2 Kung 19:16 (1917).

  • “Ty ni har tänt min vredes eld (ord. min näsas eld)”, Jer 17:4.

• Interna organ:

  • “Hjärtat vill sprängas”, Jer 4:19

Alla kroppsdelarna är instrument som människans själ opererar med för att kunna vidmakthållas, förökas och förbättra sin tillvaro.

Den Evige behöver inget för att förlänga sin existens eller förbättra sitt tillstånd. Därför har han inga organ, vilket betyder att han inte har någon kropp och hans handlingar genomförs enbart genom hans väsen och inte genom några organ över huvud taget.

Det finns inget i honom utanför hans väsen, genom viket han kan göra, veta eller vilja.