Ny granskning av kyrkans historia - Del 2

Rotlös

av Tony Robinsson
övers. Peter Nordström


Orsaker och händelser som ledde till kyrkans uppkomst

Avsåg Herren att det skulle bli två skilda religioner,  Judendom och Kristendom?

Önskade Gud en ren biblisk tro, eller två olika religiösa institutioner?


Vilka händelser ledde fram till denna delning?

När, var och hur skedde denna delning?

Dessa artiklar kommer att ifrågasätta en del vedertagna uppfattningar som finns etablerade inom kristendomen. Förhoppningen är att utmana läsarens relation till något särskilt trossystem, och i stället uppmuntra till strävan efter större förståelse och tillämpning av den Bibliska tron.


I den tidigare artikeln (1) undersökte vi olika "frön" som ledde till separationen mellan det judiska folket och den framväxande västra romerska kyrkan. (2)
Vi tittade på åtskilliga citat från de tidiga kyrkofäderna för att visa hur de medvetet förkastade tro och handlingar som ansågs judiska. De flesta av citaten pekade på ett förkastande av det judiska folket och judendomen. Sedermera såg vi att många av deras läror var antisemitiska till sin natur. En hastig undersökning av de antisemitiska lärorna från kyrkofäderna kan leda till att tro att grunden för deras antagonism var ett förkastande av judendomen. Emellertid, när vi börjar analysera deras skrifter, finner vi att gundorsaken till det konsekventa förkastandet, är Mose lag (Torán).

I dialogen med Trypho och Justinius Martyr slås det eftertryckligt fast :
"För lagen (Torán) som gavs på Horeb är nu gammal, och tillhör endast sig själv, men detta nya förbund är för alla universellt. Nu när lag är emot lag så har det som är gammalt upphört, och det förbund som kommer efter detta har på samma sätt gjort ett slut på det tidigare. En evig och slutgiltig lag, nämligen Kristus, har givits till oss, och detta förbund är pålitligt, efter det inte finns någon lag, inga bud, ingen stadga."
(3)
I dessa ord ser vi att grunden till att förkasta allt judiskt var förutsättningen att Torán hade upphört och ersatts av det Nya Förbundet. I kyrkofädernas tankar fanns inget behov av Torán och de gamla buden. Kyrkofäderna undervisade dessutom att det judiska folket var "kristusmördare" och de som höll fast vid judendomen ansågs vara förbannade av Gud, som hade kastat bort dem och deras Torá och etablerat ett nytt Israel. Denna tankebyggnad, att Torán hade blivit förkastad och ersatt av ett nytt förbund, blev grunden för separationen mellan den västliga Romerska kyrkan och de messiastroende judarna.

Tidiga läror

Den klaraste bilden som vi har på den faktiska tron och lärorna bland de judiska troende kommer från Apostlagärningarna. En genomgång av denna bok bekräftar att de första messiastroende förstod att Torán inte hade upphört. Dessutom, var deras tro och liv  baserad på den Torálivsstil som Jeshua levde, lärde och undervisade om i bland annat Matt 5:17-20. Denna livsstil var starkt rotad i Toráns fundament. Apostlagärningarna visar oss att det fanns tiotusentals judar som trodde på Messias (Apg. 5:14; 21:20; 22:12) och som troget höll fast vid Toráns bud enligt Mose. Dessa tidiga judiska troende möttes regelbundet i synagogorna ( Apg. 9:2; 22:19) på sabbaten (Apg.13:5; 17:1-4), firade högtiderna (Apg. 2; 18:21; 20:6,16; 24:11; 27:9) och hade ett klart vittnesbörd att de höll fast vid Herrens Torá (Apg. 24:14; 25:8; 28:17) det som Jeshua hade lärt dem att de skulle. Dessa Toráföljande judiska troendes kallades Nasaréer (Apg. 24:5),  deras ättlingar blev offer för de frön av separation som såddes in av den västliga Romerska kyrkan.

Ett av de tidigaste dokumenten av den framväxande antagonismen mellan Torátrogna judiska troende och ickejudiska troende handlar om den rapport som skrevs någon gång mellan åren 98-117 e M (efter Messias), där Ignatius argumenterade "mot de judaiserande tendenserna i hans territorium nära Palestina, som hade lidit av influensen av synagogan och de judekristna."
(4)

I denna rapport beklagar Ignatius det faktum att vissa handlingar som praktiserades i Antiokia hade blivit influerade både av ickemessianska och messianska judar.
Med vår kunskap om den Torábaserade livsstilen bland de tidiga messianska troende, skall man inte bli förvånad att någon sed, ceremoni eller andra handlingar i Messias kropp reflekterar judendomen. Vad som emellertid är förvånande är den beklagan Ignatius hade angående de "influenser" som kom från de judiskt troende. Ignatius skriver vidare: "om vi fortfarande praktiserar judendom, så erkänner vi att vi inte har tagit emot Guds ynnest" och
"det är fel att tala om Jesus Kristus och leva som judarna."
(5)  Med dessa uttalanden har Ignatius verkligen skapat en motsättning mellan judiskt levnadssätt och kristen livsstil. Med det som Ignatius förkastade som "judiskt" var i verkligheten bibliskt! Det var den undervisning som Herren gav i sin Torá som riktlinje för den troendes levnad.

Några av de mest uppenbara uttalanden angående de messianskt judiskt troende vid denna tid var gjorda av kyrkofadern Epiphanius av Salamis år 370 e M:
"Vi skall nu speciellt se på kättarna som kallar sig själva för Nasaréerna; de är i huvudsak judar och inget annat. De använder inte bara Nya testamentet, utan också det Gamla testamentet från judarna. De förbjuder inte böckerna: Lagen, Profeterna och Skrifterna och de är erkända av judarna, som Nasaréerna inte skiljer sig någonting ifrån, och de bekänner sig till alla läror gällande föreskrifterna i Lagen och sederna från judarna, förutom att de tror på Kristus. De undervisar att det   bara finns en Gud och hans son Jesus Kristus. Men de är väl utbildade i det hebreiska språket; för de likt judarna, läser hela Lagen, sedan Profeterna.
De skiljer sig endast från judarna i det att de tror på Kristus. Från de kristna skiljer de sig i det att de är slavar under de judiska riterna såsom omskärelse, sabbat och andra ceremonier. Denna sekt av Nasaréer frodas mest kraftigt i Berea, Coele-Syria, Decapolis runt Pella och i Bashan. Efter det att de flytt från Jerusalem uppehöll de sig i Pella, eftersom de varnats av Kristus att fly från Jerusalem när det blev belägrat".
(6)

Nasaréerna

Från detta citat, ser vi att under det fjärde århundadet har relationen mellan de ursprungliga judiska troende och den västliga romerska kyrkan förändrats till uppenbar antijudiskhet. Genom att referera till de judiska troende som "kättare" så visade kyrkan att det fanns stora teologiska motsättningar med dem. Genom att säga att de är "i huvudsak judar och inget annat", visas en stor oförståelse och antijudiskhet mot dessa judiska troende. Vi ser också de orsaker som gjorde att man såg dessa Nasaréer som kättare. Två gånger nämnde Epiphanes att Nasaréerna använde Tanakh (GT). (7)

Han nämnde också att de praktiserade "judiska seder" och "judiska riter" som omskärelse och firandet av Sabbat. De judar som praktiserade fariseisk judendom och de som praktiserade messiansk judendom hade båda en sak gemensamt, Epiphanes säger att dessa "bekände sig till läran som tillhörde lagen och judarnas seder".
Nasaréerna ansågs alltså som kättare på grund av att de höll sig till Torán och de judiska sederna som bas för sin tro på Messias Jeshua. Denna negativism mot Torá som det "gamla förbundet som hade avslutats", var den stora faktor som motiverade kyrkan att förfölja de messianska judarna, men förföljelsen riktade sig också mot den övriga, icke messiastroende judarna.

Dokumenterad Torá-observans

Citatet från Epiphanes visar att man visste att Nasaréerna var direkta arvtagare till de första judiskt troende på Messias. (8)  Detta ger stöd för åsikten att de judiskt troende på hans tid fortsatte att leva enligt en Torábaserad livsstil, den som Jeshua undervisade om i Matteus 5:17-20, och som också visar sig i Apostlagärningarna. Faktum är att vi kan fortsätta att spåra Toráefterföljande judiska troende genom många århundraden genom de skrifter som belackarna skrev. Dessa fortsatte att bannlysa och förfölja dem. Kyrkofadern Hieronymus, översättaren av den latinska Vulgatabibeln, beskriver Nasaréerna som "de som accepterar Messias på ett sådant sätt att de inte upphör att observera den gamla lagen". (9)
Återigen kan vi se att det var lydnad mot Torán som orsakade att Nasaréerna sågs av kyrkan som avvikande och därmed som kättare.

Vi har fått vittnesbörd från den tidiga kyrkohistorien att de judiska messiastroende fortsatte att leva efter Torán. Det finns också historiska bevis att de existerade ända in i det tolfte århundradet. Historiken om sabbatsfirandet visar att så sent som på 1000-talet refererade kardinal Humbert till Nasaréerna som en sabbatsfirande Kristi kropp som existerade vid denna tid.
(10)
"Och dessa så kallade judaiserande kristna var inga andra än de Nasaréer som kardinal Humbert nämnde. Det sanna Guds Israel som under förföljelse har lidit, bärande Kriste lidande mer än andra kristna grupper, vandrande som pilgrimer och främlingar predikande tron på Jesus och Guds bud."
(11)

Dessa judiska messiastroende kallades för Passagiens, "uppkallade av italienare från det latinska ordet ´passagium´ som betyder passage, därför att de vandrade och saknade ett bofast liv". Angående dessa Passagini, skrevs i de katolska skrifterna från Bonacursus: "Låt dessa som ej är bekanta med dem, notera hur perversa deras tro och doktriner är. Först undervisar de att vi skall hålla Mose lag till bokstaven. Sabbaten, omskärelsen och att de lagliga föreskrifterna fortfarande gäller. Ännu mer ökar deras felsteg, de fördömer och förkastar kyrkofäderna och hela den Romerska kyrkan".

Gregorius av Bergamo skriver om Nasaréerna (Pasagini) år 1250 och fastslår: "Fortfarande finns sekten Passagini. De undervisar att Gamla testamentets högtider fortfarande gäller. Omskärelsen, åtskiljandet av mat och i nästan alla ytterligare ämnen, utom offren. Gamla testamentet skall följas lika bokstavligt som det Nya. Omskärelsen skall följas bokstavligen". 
(12)


Alla dessa citat visar hur den västliga Romerska kyrkan reagerade på dessa judiska messiastroende som troget höll fast vid Torán. Alla citat ovan visar att den fiendskap som fanns mot de judiska troende hade sin grund i förkastandet av Mose Torá.

Denna korta överblick av antagonismen och antijudiskheten mellan den västliga Romerska kyrkan och de messianska judiska troende, visar oss varför kyrkan bröt sina band med de judiska troende. Den västliga Romerska kyrkan har inte bara förkastat Torán, utan även föraktat de messianskt troende judarna och tyckt sig själva vara de sanna troende.

Vi skall senare se att dessa frön av separation var planterade och grodde framför allt i den Romerska kyrkan, i motsatts till de östliga kyrkorna i mindre Asien.
Därför är det mycket intressant att notera att av alla de brev Paulus skrev så var det i brevet till Rom han passionerat vädjade till de icke-judiska troende och förmanade dem att inte tro att Herren förkastat sitt folk Israel, och att inte arrogant förhäva sig över de naturliga grenarna. Olyckligtvis, genom bland annat Romkyrkans eget vittnesbörd, visar historien att de icke-judiska troende i Rom inte tog emot de förmaningar Paulus gav dem.

"Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte!
...förhäv dig inte över grenarna, men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig. Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig.
Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna kommit till fullhet." (övers. från engelskan)
(13)

Fotnoter
1 "Seeds of Separation" Bikurei Tziyon Nu 70, 2001.
2 "Kyrkan" är det etablerade begreppet som är hävdvunnen i den Kristna religionen. Det skiljer sig ifrån "Messias kropp" som mer övergripande beskriver den kropp av troende som har existerat både i och utanför den kristna religionen.
3 Justin Martyr, Dialogue with Tyrpho, A Jew.
4 Samuele Bacchiocchi, Ph.D., Andrews University, from Sabbath to Sunday:
A Historical Investigation of the Rise of Sunday Observance in Early Christianity.
5 Ignatius, Epistle to the Magnesians.
6 Epiphanius; Panarion 29.
7 Tanakh, en förkortning bestående av första bokstäverna i orden: Torá, Neviim och Ketuvim. Det som kallas Gamla Testamentet i den kristna Bibeln.
8 Nasaréerna i Apg.24:5
9 Hieronumus On. Is 8:14.
10 Andrews, J.N & Conradi, L.R. History of the Sabbath and the First Day of the Week. (4th ed., R&H, 1912 edition) p 545.
11 se ibid., p547
12 se ibid.
13 Rom 11:1, 18-21, 25

Denna artikelserie - Ny granskning av kyrkans historia - är översatt från tidningen Bikurei Tzion (Sions förstlingsfrukt) Webbsida: www.ffoz.org