UNIVERSUMS ÅLDER

Antikens kommentatorer anser att världen kan vara både ung och gammal samtidigt.

Av Dr. Gerald Schröder

www.geraldschroeder.com

(Översättning: Tord Ivarsson)

En av de mest uppenbara och synliga motsättningarna mellan Toran och vetenskapen är universums ålder. Är den miljardtals år, enligt vetenskapliga data, eller är den tusentals år, enligt bibliska data? När vi räknar samman generationerna i bibeln kommer vi fram till 5.700+ år. Samtidigt indikerar data från Hubbles teleskop eller från de landbaserade teleskopen i Hawaii en ålder på ungefär 15 miljarder år.

Låt mig förtydliga redan från början. Världen kanske bara är omkring 6000 år gammal. Gud kanske placerade fossilerna i stengrunden och simulerade ljuset som om det kommit från avlägsna galaxer så att världen verkar vara miljardtals år gammal. Det finns inga metoder att motbevisa detta påstående. Eftersom Gud är oändlig skulle han ha kunnat göra världen på detta sätt. Det finns ett annat möjligt synsätt som även överensstämmer med de antika kommentatorernas beskrivning av Gud och naturen. Världen kan vara ung och gammal på samma gång. Här nedan tar jag upp den senare möjligheten.

Om man försöker lösa denna skenbara konflikt är det intressant att historiskt se på kunskapsutvecklingen eftersom absoluta bevis inte finns tillgängliga. Men vad man kan göra är att titta på hur vetenskapen har förändrat sin världsbild i relation till Torans oföränderliga världsbild. (Jag avstår från att använda modern biblisk kommentar eftersom den redan känner till modern vetenskap och hela tiden påverkas av denna kunskap. Trenden blir att anpassa bibeln till att stämma med vetenskapen).

Så det enda data jag använder vad gäller biblisk kommentar, är antik kommentar. Det betyder Bibelns egen text (3.300 år sedan), översättningen av Toran till arameiska av Onkelos (år 100), Talmud (redigerad omkring år 500), och de tre största Tora-kommentatorerna. Det finns många, många kommentatorer men på toppen av berget finns tre som alla accepterat: Rashi (1000-talet, Frankrike) som framhåller den enkla förståelsen av texten, Maimonides (1100-talet, Egypten) som behandlar de filosofiska begreppen, och sedan Nachmanides (1200-talen, Spanien) den tidigaste av kabbalisterna.

Universum med en begynnelse

År 1959 gjordes en undersökning bland ledande amerikanska vetenskapsmän. Bland många frågor som ställdes fanns, ”Vilken uppfattning har du om universums ålder?”. År 1959 var astronomin populär, men kosmologin – grundliga fysiken att förstå universum -- befanns sig under utveckling. Resultatet från denna undersökning publicerades nyligen i Scientific American – den mest spridda vetenskapliga tidskriften i världen. Två tredjedelar av vetenskapsmännen gav samma svar: ”Början? Det fanns ingen början. Aristoteles och Platon lärde oss för 2.400 år sedan att universum är evigt. Javisst, Bibeln säger ’I begynnelsen’. Det är en fin berättelse, men vi är mer sofistikerade och vet bättre. Det fanns ingen begynnelse.”

Detta var 1959. År 1965 upptäckte Penzias och Wilson ekot från ’Big Bang’ i den mörka natten på himlen, och världens paradigm ändrades från ett universum som var evigt till ett universum som hade en början.

Början från Rosh Hashana

Hur länge sedan inträffade ”begynnelsen”? Skedde den som Bibeln tycks antyda, för 5.700+ år sedan, eller var det för de 15 miljarder år sedan som det vetenskapliga samhället accepterat?

Det första vi måste förstå är den Bibliska kalenderns ursprung. Den judiska tidräkningen har tillkommit genom att addera generationerna från Adam. Dessutom finns det sex dagar som leder fram till Adams skapelse. Dessa sex Dagar har även betydelse.

Då är frågan: var förlägger vi nollpunkten? Vid Rosh Hashana, det judiska nyåret, under shofar-blåsningen uttalas följande mening: ”Hayom Harat Olam ― detta är världens födelsedag”.

Denna vers skulle möjligen innebära att Rosh Hashana är en åminnelse av universums skapelse. Men det är den inte. Rosh Hashana påminner om skapelsen av Neshama, det mänskliga livets själ. Vi börjar räkna våra 5.700+ år från skapelsen av Adams själ.

Vi har en klocka som startade med Adam och de sex dagarna är skilda från denna klocka. Bibeln har två klockor.

Detta ser ut som en modern efterkonstruktion om det inte vore för att de Talmudiska kommentatorerna för 1.500 år sedan ger oss denna information. I Midrashen (Vayikra Rabba 29:1), en utvidgning av Talmud, är alla de lärde överens om att Rosh Hashana åminner oss om Adams själ och att de sex Dagarna i Första Mosebok står separat.

Varför togs de sex Dagarna bort från kalendern? Därför att tiden beskrivs annorlunda i dessa sex Dagar i Första Mosebok. ”Det blev afton och det blev morgon” är ett exotiskt, bisarrt och ovanligt sätt att beskriva tiden på.

När man kommer till tiden efter Adam, beskrivs tiden i fullständigt mänskliga termer. Adam och Eva lever i 130 år innan de får barn!  Set lever i 150 år innan han får barn osv. Från Adam och framåt är tidsflödet totalt mänskligt, konceptuellt sett. Men dessförinnan är det ett abstrakt begrepp: ”Afton och morgon.” Det är som om man blickar ned på händelserna från en utgångspunkt som inte är intimt besläktad med dem.

Djupare in i texten

När man försöker förstå tidsflödet här, måste man komma ihåg att alla dessa sex Dagar beskrivs i 31 meningar. Beskrivningen av Första Mosebokens sex Dagar, som gett människor så mycken huvudvärk i försöken att förstå vetenskapen i förhållande till Bibeln, inskränks till 31 meningar! Vid MIT (Michigan Institute of Technology) på Hayden-biblioteket hade vi omkring 50.000 böcker som handlar om universums utveckling: kosmologi, kemi, termodynamik, paleontologi, arkeologi och skapelsens högenergi-fysik. Vid Harvard på Weidner-biblioteket hade de antagligen 200.000 böcker om samma ämne. Bibeln ger oss 31 meningar. Förvänta dig inte att en enkel genomläsning av dessa meningar ger dig fullständig kunskap om varenda detalj som innefattas i texten. Det är uppenbart att vi måste gräva djupare för att få ut informationen.

Iden om att vi måste gräva djupare är inte en bortförklaring. Talmud (Chagiga kap.2) säger oss att från och med Bibelns första mening fram till början av andra kapitlet, är hela texten given oss i liknelser, ett poem i skriven text med en underliggande betydelse. Sätt dig nu återigen in i tankevärlden för 1.500 år sedan vid Talmuds tid. Varför skulle Talmud tro att detta var liknelse? Tror du att man för 1.500 år sedan tänkte att Gud inte kunde göra alltsammans på 6 dagar? Hade de problem med detta? Vi har problem idag med kosmologi och vetenskapliga data. Men för 1500 år sedan, vad var det för problem med 6 dagar och en oändligt allsmäktig Gud? Inga problem.

Så när dessa lärde uteslöt de sex dagarna från kalendern och sa att hela texten är liknelser, var det inte för att försöka bortförklara vad de sett på lokala museet. Det fanns inget lokalt museum. Faktum är att det vid närmare studium av texten framkommer att dold information finns inlindad i flera lager under ytan.

Iden om att söka efter en djupare betydelse i Toran är inte annorlunda än iden att söka djupare förståelse av vetenskapen. Precis som vi strävar efter djupare läsning av vetenskapen för att förstå hur naturen fungerar behöver vi också söka efter den djupare förståelsen av Toran. Kung Salomo i Ordspråksboken 25:11 syftade på detta. ”Som guldäpplen i silverinfattning är ord talade i rätt tid.” Maimonides i ’The Guide for the Perplexed’ tolkade detta ordspråk: Silverinfattningen är Torans bokstavliga text betraktad på avstånd. Guldäpplena är de hemligheter som är inkapslade i Toratextens silverinfattning. För tusentals år sedan lärde vi oss att det finns enskildheter i texten som utvidgar betydelsen långt utöver en enkel läsning av texten. Det är dessa detaljer jag skulle vilja se.

Naturhistoria och Mänsklig historia

Det finns tidiga judiska källor som säger oss att Bibelns kalender delas i två (även före Leviticus Rabba som går tillbaka nästan 1.500 år och säger det uttryckligen). I sitt avskedstal som Mose håller till folket säger han att om ni vill se Guds fingeravtryck i universum, ”Kom ihåg forna dagar. Ge akt på gångna släktens år” (5 Mos. 32:7). Nachmanides säger i kabbalismens namn, ”Varför bryter Mose upp kalendern i två delar – ’Forna dagar, och gångna släktens år?’ Därför att ’Kom ihåg forna dagar’ är de sex Dagarna i Första Mosebok. ’Gångna släktens år’ är all tid från Adam och framåt.”

Mose säger att vi kan se Guds fingeravtryck i universum på det ena eller andra sättet. Betrakta de sex Dagarnas fenomen som skedde, och livets utveckling i universum, vilket är omtumlade. Eller om inte detta gör intryck på dig, se bara på samhället från Adam och framåt – den mänskliga historiens framväxt. På det ena eller andra sättet finner du Guds avtryck.

Jag mötte nyligen professor Leon Lederman i Jerusalem, nobelprisvinnare i fysik. Vi samtalade om vetenskap och efterhand under konversationen sa jag, ”Vad tror du om andlighet, Leon?”. Och han svarade mig, ”Schroeder, jag diskuterar vetenskap med dig men om det gäller andlighet, prata med folket på andra sidan gatan, teologerna.” Men sedan fortsatte han och sa, ”Men jag finner det något pirrigt (eng: ’spooky’) när Israels folk kommer tillbaka till Israels Land”.

Intressant. Första delen av Moses uttalande, ”Kom ihåg forna dagar” – angående de sex Dagarna i Första Mosebok – gjorde inte intryck på professor Lederman. Utan de ”Gångna släktens år” – den mänskliga historien – imponerade på honom. Professor Lederman fann ingenting pirrigt i att eskimåerna äter fisk vid polcirkeln. Och han fann inget märkligt i att grekerna äter moussaka i Aten. Men han tycker det är riktigt pirrigt att judar äter falafel på Jaffa Street. För det skulle inte ha hänt. Det verkar inte rimma historiskt att judarna skulle återvända till Israels Land. Ändå var det vad som hände.

Och detta är en av det judiska folkets funktioner i världen. Att fungera som en demonstration. Vi vill bara att människor i världen ska förstå att det är något fuffens som pågår med historien som gör den till något annat än bara slumpartad. Att det finns en inriktning på historiens flöde. Och världen har sett det genom oss. Det är inte bara av en händelse som Israel står på förstasidan i New York Times mer än någonting annat.

Vad är en dag?

Låt oss hoppa tillbaka till Första Moseboks sex Dagar. För det första vet vi nu att när den bibliska kalendern säger 5.700+ år, måste vi till detta lägga ”plus sex dagar”.

För några år sedan skaffade jag mig ett dinosaurie-fossil som (genom två radioaktiva sönderfallskedjor) daterades till 150 miljoner år gammal. Min 7-åriga dotter sa, ”Abba! Dinosaurier? Hur kunde det finnas dinosaurier för 150 miljoner år sedan när min bibellärare säger att världen inte ens är 6.000 år?” Så jag bad henne titta i Psalm 90:4. Där kommer du att finna nånting väldigt spännande. Kung David sa, ”Ty tusen år är i dina ögon som den dag som förgick igår, de är som en nattväkt.” Kanske tiden är annorlunda utifrån kung Davids perspektiv jämfört med Skaparens perspektiv. Kanske tiden är annorlunda.

Talmud (Chagiga kap.2) som försöker förstå detaljerna i Toran, analyserar ordet ”choshech”. När ordet ”choshech” förekommer i 1 Mosebok 1:2 förklarar Talmud att det betyder svart eld, svart energi, en slags energi som är så kraftig att man inte ens kan se den. Två verser senare i 1 Mos. 1:4 förklarar Talmud att samma ord ― "choshech" ― betyder mörker, dvs. avsaknad av ljus.

Andra ord ska inte heller förstås utifrån sin allmänna definition. ”Mayim” betyder till exempel i allmänhet vatten. Men Maimonides säger att i skapelsens ursprungliga formulering kan ordet ”mayim” även betyda universums byggklotsar.

Ett annat exempel är 1 Mos. 1:5 som säger, ”Det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen”. Det är första gången som en dag blir tidsbestämd: afton och morgon. Nachmanides diskuterar betydelsen av afton och morgon. Betyder det solnedgång och soluppgång? Det tycks vara så.

Men Nachmanides pekar på ett problem med detta. Texten säger ” Det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen… Afton och morgon en andra dag… Afton och morgon en tredje dag.” Sedan på fjärde dagen omnämns solen. Nachmanides säger att den intelligente läsaren kan se ett uppenbart problem. Hur kan vi ha begreppen afton och morgon de tre första dagarna om solen bara finns omnämnd i samband med fjärde dagen? Det finns ett syfte med att solen endast uppenbarar sig på dag fyra så att människor kan förstå mer om universum efterhand och gräva djupare i texten.

Nachmanides säger att texten använder orden "Vayehi Erev" ― utan att de betyder ”det blev kväll”. Han förklarar att de hebreiska bokstäverna Ayin, Resh, Bet ― roten till "erev" ― är kaos. Blandning, oordning. Det är därför som kvällen kallas ”erev” för när solen går ner blir synen suddig. Den bokstavliga betydelsen blir ”det var oordning”. Torans ord för ”morgon” ― "boker" ― är absoluta motsatsen. När solen går upp blir världen ”bikoret”, fylld av ordning och den går att urskilja. Detta är anledningen att solen inte behöver omnämnas förrän fjärde dagen. För ifrån erev till boker är det ett flöde från oordning till ordning, från kaos till kosmos. Detta är något som varje vetenskapsman håller med om att det aldrig sker i ett okontrollerat system. Ordning uppstår aldrig spontant ur oordning för att sedan förbli i ett ordnat tillstånd. Ordningen bryts alltid ned om inte omgivningen känner igen ordning och fixerar den och bibehåller den. Det måste finnas en ledning av systemet. Detta är ett otvetydigt uttalande.

Toran vill att vi förundras av detta flöde med utgångspunkt från ett kaotiskt plasma och fram till en livets symfoni.

Tidens skapelse

Varje skapelsedag är numrerad. Ändå ligger det en diskontinuitet i det sätt dagarna numreras. Versen säger: ”Det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen”. Men om andra dagen står det inte ”Det blev afton och det blev morgon. Det var den andra dagen”. Det står snarare, ”kväll och morgon en andra dag”. Och Toran fortsätter enligt detta mönster, ”Kväll och morgon en tredje dag…en fjärde dag… en femte dag… den sjätte dagen.”  Bara för första dagen använder texten en egen form: inte ”en första dag” utan ”Dag nummer Ett” (”Yom Echad”). Många engelska översättare gör misstaget att skriva ”en första dag”. Anledningen är att utgivarna vill att texten ska vara lättläst och konsistent. Men man kastar bort det kosmiska budskapet i texten! Det finns en kvalitativ skillnad som Nachmanides säger, mellan ”Ett” och ”första”. ’Ett’ är absolut; ’första’ är komparativt.

Nachmanides säger att tiden skapades på Dag Ett. Det är fenomenal insikt. Tiden skapades. Man kan inte ta på tiden. Man kan inte ens se den. Man kan se rymd, man kan se materia, man kan känna energi, man kan se ljusenergi. Jag förstår skapelse i de fallen. Men skapelse av tiden? För åtta hundra år sedan utvann Nachmanides denna insikt i Torans användande av frasen, ”Dag Ett”. Och det är exakt vad Einstein lärde oss genom Relativitetsteorin; att det finns en skapelse, inte bara av rymden och materien, utan av tiden själv.

Einsteins Relativitetsteori

Med ögonen riktade bakåt i tiden ser en vetenskapsman universum som 15 miljarder år gammalt. Men hur är Bibelns syn på tiden? Den ser kanske annorlunda på tiden. Och det gör stor skillnad. Albert Einstein lärde oss att Big Bang-kosmologin inte endast åstadkommer rymd och materia utan att även tiden är en central del i kärnfrågan. Tiden är en dimension. Tiden påverkas av din syn på tiden. Hur tiden ser ut beror på var du står och betraktar den. En minut på månen går fortare än en minut på jorden. En minut på solen går långsammare. Tiden på solen sträcks faktiskt ut. Så om du kunde ta med en klocka till solen skulle den ticka långsammare. Det är en liten skillnad, men den är mätbar och den har uppmätts.

Om man kunde odla apelsiner på solen skulle de ta längre tid på sig att mogna. Varför? Därför att tiden går långsammare. Skulle det kännas som om tiden gick långsammare där? Nej, därför att din biologi skulle vara en del av systemet. Om du levde på solen skulle hjärtat slå långsammare. Var du än befinner dig skulle din biologi vara synkroniserad med lokal tid. Och en minut eller timme är var du än befinner dig, exakt en minut eller en timme.

Om du skulle kunna titta från ett system till ett annat skulle du se tiden på väldigt olika sätt. Så beroende av faktorer som gravitation och hastighet, kommer du att uppfatta tiden på olika sätt. Tidsflödet varierar alltså mellan ena platsen och den andra. Härav kommer termen: relativitetsteorin.

Här följer ett exempel: En kväll satt vi runt matbordet och min 11-åriga dotter frågade, ”Hur kan det finnas dinosaurier? Hur kan det finnas miljarder vetenskapliga år ― och tusentals bibliska år på samma gång? Så jag bad henne föreställa sig en planet där tiden är så utsträckt att medan vi genomlever två år på jorden, förflyter bara tre minuter på denna planet. Tänk dig nu att dessa platser finns för de kan observeras. Det skulle vara svårt att leva där under deras villkor och vi kan inte heller komma dit. Men vi kan göra det som ett mentalt experiment. Två år går det på jorden och tre minuter går det på planeten. Då sa min dotter, ”Bra! Skicka mig till planeten så ska jag stanna där i tre minuter så blir det inga mer läxor på två år.”

Bra försök. Om vi nu antar att hon var 11 år då hon åkte och hennes vänner var 11. Hon vistas tre minuter på planeten och kommer sedan hem. (Restiden tar ingen tid). Hur gammal är hon då hon kommer tillbaka? Elva år och tre minuter. Och hennes vänner är 13 för hon genomlevde 3 minuter medan vi genomgick 2 år. Hennes vänner åldrades från 11 år till 13 år samtidigt som hon är 11 år och tre minuter.

Om hon tittade ner på jorden från planeten skulle hennes uppfattning av jordens tid vara att alla rörde sig väldigt snabbt, för under en av hennes minuter skulle hundratusentals av våra minuter passera. Och om vi skulle titta upp skulle hon röra sig väldigt långsamt.

Men vilket är det riktiga? Är det tre år? Eller tre minuter? Svaret är båda. Det sker samtidigt. Det här är vad vi fått från Albert Einstein. Detta händer bokstavligen på miljarder platser i universum och om vi kunde ställa en klocka där, skulle den ticka så långsamt att det utifrån vårt perspektiv skulle passera (om vi skulle överleva så länge) 15 miljarder år… medan klockan på den avlägsna platsen skulle ticka sig igenom sex dagar.

Tidresor och Big Bang

Men hur hjälper detta oss att förklara bibeln? För både Talmud och Rashi och Nahmanides (dvs Kabbala) säger ändå alla att de sex dagarna i första Moseboken var sex vanliga 24-timmars perioder, inte längre än vår arbetsvecka!

Låt oss betrakta det lite djupare. De klassiska judiska källorna säger att vi inte kan veta vad som fanns före begynnelsen. Vi kan inte säga vad som föregick universum. Midrashen ställer frågan: Varför börjar bibeln med bokstaven Beit? Därför att Beit (som skrivs som bokstaven C baklänges) är stängd i alla riktningar och bara öppen i framriktningen. Alltså kan vi inte veta vad som kommer innan ― bara efteråt. Första bokstaven är Beit ― stängd i alla riktningar och bara öppen i framriktningen.

Nahmanides utvidgar påståendet. Han säger att även om dagarna är 24 timmar vardera, innehåller de "kol yemot ha-olam" ― alla tidsåldrar och alla världens hemligheter.

Nachmanides säger att före universum fanns ingenting… men sedan uppstod plötsligt hela skapelsen som en pytteliten prick. Han anger dimensionen för pricken: någonting väldigt litet, som ett senapskorn. Och han säger att det är den enda fysiska skapelsen. Det fanns ingen annan fysisk skapelse, all annan skapelse var andlig. Nefesh (djurets själ) och Neshama (mänskligt liv) är andliga skapelser. Det fanns bara en fysisk skapelse och denna skapelse var en liten prick. Pricken var allt som fanns. Allt annat var Gud. I den där lilla pricken fanns råmaterialet som skulle användas till all annan materia. Nachmanides beskriver substansen som "dak me'od, ein bo mamash" ― väldigt litet, ingen substans i det. Och när denna prick expanderade blev denna substans ― så liten och utan innehåll ― till det vi känner till idag.

Nachmanides skriver vidare: "Misheyesh, yitfos bo zman" – i det ögonblick då saker och ting formades utifrån denna innehållslösa substans, griper tiden tag. Inte ”startar”. Tiden skapas i begynnelsen. Men tiden ”griper tag”. När tingen kondenserar, stelnar, smälter samman utifrån denna substans, så liten och utan innehåll ― det är då den bibliska klockan för de sex dagarna startar.

Vetenskapen har visat att det bara finns en ”innehållslös substans” som kan förvandlas till materia. Och det är energi. Einsteins berömda ekvation, E=MC*2 säger oss att energi kan förvandlas till materia. Och när det förvandlas till materia, griper tiden tag.

Nachmanides har gjort ett fenomenalt uttalande. Jag vet inte om han kände till relativitetsteorin. Men vi känner till den idag. Vi vet att energi – ljusstrålar, radiovågor, gammastrålar, röntgenstrålar – allt rör sig med ljusets hastighet, 300.000 km i sekunden. Tiden passerar inte med ljusets hastighet. Universum åldrades, men tiden griper endast tag då det finns materia. Tidsintervallet innan klockan startar i bibeln, varade i en 100-tusendels sekund. En pytteliten tid. Men under den tiden expanderade universum från en liten prick, ungefär upp till storleken av solsystemet. Från detta ögonblick och framåt, flödar materia och tid tillsammans. Den bibliska klockar startar här.

Att bibeln säger oss ”Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen [dag ett]” (och inte ”en första dag”) gavs oss för att lära oss tidsbegrepp utifrån ett bibliskt perspektiv. Einstein bevisade att tiden varierar från plats till plats i universum. Bibeln säger att ”det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen [dag Ett]”.

Om nu Toran skulle beskrivit tiden som vid Mose dagar och vid berget Sinai ― lång tid efter Adam ― skulle texten inte skrivit Dag Ett. För vid Sinai hade hundratusentals dagar redan gått. Det fanns redan en massa tid att jämföra med Dag Ett. Toran skulle sagt ”en första dag”. Angående den andra dagen i första Mosebok säger bibeln ”en andra dag” för nu fanns redan första dagen att jämföra med. Man kunde den andra dagen säga ”vad som hände den första dagen”. Men som Nachmanides påpekade kunde man inte på första dagen säga ”vad som hände på den andra dagen” därför att ”första” implicerar jämförelse ― en existerande serie. Och det existerade inte någon serie. Dag Ett var det enda som fanns.

Även om Toran skulle ha betraktat tiden utifrån Adam, skulle texten sagt ”en första dag”, för som den själv hävdar fanns det sex dagar [då]. Toran säger ”Dag Ett” eftersom Toran ser framåt från begynnelsen. Och den säger, Hur gammalt är universum? Sex dagar. Vi tar bara tiden fram till och med Adam. Sex dagar. Vi tittar bakåt i tiden och säger att universum är ungefär 15 miljarder år. Men varenda vetenskapsman vet att när vi säger att universum är ungefär 15 miljarder år gammalt, finns en andra hälft av meningen som aldrig uttalas. Andra hälften av meningen är: Universum är 15 miljarder år gammalt utifrån den rumtids-koordinat vi befinner oss i här på jorden. Detta är Einsteins syn på relativitet. Men vad skulle dessa miljarder år vara, betraktade utifrån begynnelsen och framåt?

Nyckeln ligger i att Toran ser framåt i tiden utifrån väldigt olika rumtids-koordinater när universum var litet. Sedan dess har universum expanderat. Rummet sträcks ut och den utsträckningen av rummet förändrar fullständigt uppfattningen av tiden.

Föreställ dig att vi går tillbaka i tiden miljarder år till tidens begynnelse. Föreställ dig nu långt tillbaka vid tidens begynnelse då tiden griper tag, att det finns en intelligent gemenskap. (Det är helt fiktivt). Tänk dig att den intelligenta gemenskapen har en laserkanon, och att gruppen skjuter iväg en portion ljusstrålar, och varje sekund pulseras en ljusstråle ut. Varje sekund ― puls. Puls. Puls. Man skickar iväg ljuset och sedan miljarder år senare, långt ned utefter tidslinjen, har vi här på jorden en stor sattelit-parabol, och vi tar emot ljuspulserna. Och i dessa ljuspulser är det inkodat (inkodning av information i ljus kallas fiberoptik ― att sända information med ljus), ”Jag sänder en puls i sekunden”. Sedan går det en sekund och nästa puls skickas ut.

Ljuset färdas 300.000 kilometer i sekunden. Så ljuspulserna åtskiljs i början av 300.000 kilometer. Nu färdas de genom rymden i miljarder år och de kommer att nå jorden miljarder år senare. Men vänta ett ögonblick. Är universum statiskt? Nej. Universum expanderar. Det är universums kosmologi. Och det innebär inte att det expanderar utåt i tom rymd utanför universum. Det är bara universum som finns. Det finns ingen rymd utanför universum. Universum expanderar genom sin egen uttänjning av rymden. Så när dessa pulser färdas i många miljarder år, tänjs universum och rymden ut. När rymden tänjs ut, vad händer med dessa pulser? Avståndet mellan dem sträcks också ut. Så pulserna kommer allt längre och längre ifrån varandra.

Miljarder år senare när den första pulsen når oss, säger vi, ”Kolla, en puls!” Och inskrivet i den står det ”Jag sänder en puls i sekunden”. Du ringer alla dina vänner, och väntar på att nästa puls ska komma. Kommer pulsen nästa sekund? Nej! Ett år senare? Kanske inte. Kanske miljarder år senare. För hur lång tid denna ljuspuls färdats genom rymden bestämmer utsträckningen mellan pulserna. Detta är standard-astronomi.

15 Miljarder eller sex dagar?

Idag ser vi bakåt i tiden. Vi ser 15 miljarder år. Om vi tittar framåt utifrån den tidpunkt då universum är väldigt litet ― miljardtals gånger mindre ― säger Toran sex dagar. De kan båda vara korrekta.

Vad som är fantastiskt med de senaste årens kosmologi är att vi nu har kvantifierat datat så vi förstår relationen mellan ”tidsuppfattningen” från begynnelsen och ”tidsuppfattningen” idag. Det är inte science fiction längre. Vilket dussintal läroböcker i fysik som helst nämner alla samma uppgift. Den generella relationen mellan tidpunkten omedelbart vid begynnelsen, då stabil materia bildades av ljuset (energin, den elektromagnetiska strålningen från skapelsen), och tiden idag, är tusen miljarder, som är trillion-gångers utvidgning. En etta med 12 nollor. Det är en enhetslös relation. Så när en utgångspunkt från begynnelsen riktad framåt säger ”Jag sänder en puls i sekunden till dig”, skulle vi då se pulsen varje sekund? Nej. Vi skulle se den var miljarde sekund. För det är utsträckningseffekten av universums expansion. Inom astronomin kallas termen för ”rödskiftning”. Rödskiftning inom astronomin är standard.

Toran talar inte om varje sekund, eller hur? Den säger sex Dagar. Hur skulle vi se på dessa sex dagar? Om Toran skulle säga att man skickar information under sex dagar, skulle vi då ta emot den informationen som sex dagar? Nej. Vi skulle ta emot denna information som sex miljoner miljoner dagar. Därför att Torans perspektiv är utifrån begynnelsen och framåt. 

Sex miljoner miljoner dagar är ett mycket intressant antal. Hur många år skulle det bli? Dividera med 365 och utfallet blir 16 miljarder år. Detta är i stort sett uppskattningen av universums ålder. Inte en dålig gissning för 3.300 år sedan.

Så bra som dessa två tal går ihop, är extraordinärt. Jag talar inte som teolog; Jag gör vetenskapliga anspråk. Jag drog inte dessa tal ur hatten. Det är därför jag mycket långsamt närmade mig förklaringen så att den går att följa steg för steg.

Nu kan vi gå ett steg till. Låt oss titta på tidsutvecklingen dag för dag grundat på expansionsfaktorn. Varje gång universum fördubblas, halveras tidsuppfattningen. När därför universum var litet, fördubblades det väldigt snabbt. Men allteftersom universum växer i storlek blir fördubblingstiden allt längre. Denna expansionstakt omnämns i "The Principles of Physical Cosmology", en lärobok som bokstavligen används över hela världen.

(Om du är intresserad så är den exponentiella faktorn på denna expansion i medeltal 10 upphöjt till 12. Detta råkar vara just temperaturen vid kvark-inlåsning när materia fryses utifrån energi: 10.9 gånger 10 upphöjt till 12 Kelvin-grader delat med (eller i förhållande till) universums temperatur idag, 2.73 grader. Detta är den initiala relationen som förändras exponentiellt medan universum expanderar).

Beräkningen sker enligt följande:

• Den första av de bibliska dagarna varade i 24 timmar betraktat från ”begynnelsen ur tidsperspektiv”.

Men den pågick utifrån vårt tidsperspektiv i 8 miljarder år.

• Den andra dagen varade från bibelns perspektiv, i 24 timmar.

Från vårt perspektiv varade den hälften av den föregående, i 4 miljarder år.

• Den tredje 24-timmars dagen infattade även hälften av föregående dag, 2 miljarder år.

• Den fjärde 24-timmars dagen ― en miljard år.

• Den femte 24-timmars dagen ― en halv miljard år.

• Den sjätte 24-timmars dagen ― en kvarts miljard år.

När man adderar samman de sex dagarna får man universums ålder till 15 och ¾ miljarder år. Samma storlek som modern kosmologi. Är detta en tillfällighet?

Men det finns mera. Bibeln sträcker sig längre och säger vad som hände på var och en av dessa dagar. Nu kan man ta kosmologi, paleontologi, arkeologi och titta på världshistorien och se huruvida dessa matchar med dag efter dag. Och jag ger dig en fingervisning. De matchar tillräckligt bra för att ge dig en rysning efter ryggraden.

Dr. Schröder har skrivit boken ”Genesis and the Big Bang”.