Hebreiskt Tänkande / Västerländskt Tänkande

”Hebraism och Hellenism –

Between these two points of influence moves our world”

 (mellan dessa två punkter av inflytande rör sig världen)

William Barret - Irrational man  

Av Brian Knowles 

Mänskligt talat så är bibeln på sitt originalspråk, en produkt av hebreiskt tänkande. Den första och ursprungliga avsikten med det vi kallar kyrka eller församling, var även det ett uttryck från av den hebreiska tankevärlden. Tidigt  i historien ryckte någon undan den första hebreiska ritningen, enligt vilken Jesu församling höll på att byggas upp, för att ersättas med en icke-hebreisk variant. Resultatet blev att det som senare byggdes mest liknat en karikatyr av det som var den ursprungliga avsikten. I många avseenden är den raka motsatsen till, och antagonistisk till andan hos den tidiga troende församlingen.

Församlingens huvud, Jeshua Ha Mashiach, (Jesus Messias) verkar i vår tid vara å färde att föra sina troende tillbaka till det hebreiska mönsterbilden. Jag tror att "The Hebrew Roots Movement ", är ledda av den Helige Ande och  gör mycket för att återge församlingskroppen en medvetenhet om dess ursprungliga grunder.

I denna undersökning kommer vi att analysera några av de grundläggande skillnaderna i tänkandet hos de bibliska hebréerna och det västerländska/ hellenistiska tänkesättet, utifrån vilket merparten av den kristna teologin härstammar.

Görande - Vetande

William Barett, som citeras överst, förklarar att en av de mest grundläggande skillnaderna mellan västerländskt, hellenistiskt tänkande och hebreiskt tänkande, återfinns i områden som görande/vetande. Barett skriver:

" Skillnaden... kommer från differensen mellan görande och vetande. Det hebreiska upptar handlandet, medan det grekiska upptar kunskapen. Rätt handlade är huvudsaken för hebréen, rätt tänkande för greken. Plikt och samvetsnoggrannhet är dominerande i livet för en hebré, för greken gäller intelligensens spontana och berikande lek. På så sätt upphöjer hebréen moralens höga värderingar till substansen och meningen med livet, greken har dessa som intellektuella dygder.... kontrasten gäller praktik och teori, mellan den moraliska människan och den teoretiska/intellektuella människan."

Detta hjälper oss att förstå varför så många kristna församlingar är så fokuserade på rätt synsätt vad det gäller tron. Hur man än definierar sin inställning, sker det ofta på bekostnad av hur man handlar. I många kristna kretsar fäster man större vikt vid vad du tror på och vad du med dina ord bekänner, än hur du lever – till exempel hur du behandlar din nästa.

I biblisk Judendom är det precis tvärtom. Kristna har en tendens att pröva varandras teologi så att det "verkligen stämmer" medan judar mest är intresserade av hur man lever. Som Dennis Prager skriver:"

”...tro på Gud och etiskt handlande måste vara oupplösligt sammankopplat. Mer än något  önskar Gud rätt handlande, långt mer än rätt ritual och rätt sorts tro".

Det var hednakristna, påverkade av grekisk filosofi, som både intellektualiserade och systematiserade den kristna läran. Vad värre är, man ändrade också på mycket. De bibliska hebréerna och församlingens apostoliska epok hade ingen formell teologi. Inget var systematiserat. Den troende församlingen hade ingen hierarki eller ämbetsinstitution genom vilken allt skulle filtreras och godkännas. Precis som bland judar i allmänhet så varierade åsikterna från vise till vise.

Det apostlarna undervisade på olika områden var antingen direkt inlärt från Jesus och sedan vidarebefordrat eller avgjort i stundens situation - på en "situationen för handen" bas. De bestämde Halacha (efterlevnad) för de Jesustroende på mycket liknande sätt som Israels vise alltid gjort. När omständigheterna ändrades så tog man beslut om hur Torá skulle efterlevas i den nya situationen (Matt. 18:18). Apostlagärningarna 15 ger oss en inblick i hur åtminstone en undervisning rörande villkor för troende främlingar formades runt 50-talet e.M. Notera deltagandet vid denna diskussion. Här var hela församlingen var med, inte bara eliten. (Apg. 15:4,12, 22),

I fundamentalistiska kristna sammanhang är det ofta viktigare att tro och kämpa för den "rätta läran", än att leva på rätt sätt. Detta märks tydligt i vår iver att skapa trosbekännelser, trosartiklar, systematisk teologi, eller ortodoxi mot irrläror etc. och även i vår strävan efter olika evangeliska eller treenighets teologier. Detta sätt att tänka är helt igenom västerländskt och ytterst grekiskt.

För många av oss västerlänningar är det hebreiska tänkesättet så främmande och så svårt för oss att integrera. Fortast möjligt retirerar vi tillbaka till den väl invanda "trygga zonen" den hellenistiska stöpformen, då vi studerar de hebreiska skrifterna. Vi påtvingar vårt förvända "rutmönster" på den hebreiska texten och för den delen, även på den grekiska texten i NT.

Vi tänker till exempel i profetiska tidsbanor. Här stöter vi igen på det västerländska tänkandet.  Man tänker sig tid som punkter på en linje. Det hebreiska tänkesättet är att "Herrens Dag" är dagen eller stunden då Herren handlar. I vilken ordning Gud kommer att göra saker är inget det hebreiska tänkandet fäster sig vid, utan att han kommer att handla. Det västerländska sinnet vill ha en "profetisk tidtabell" snyggt ordnad i tid och rum. Vi vill pricka av händelserna efter hand som på en turlista. Detta sätt att tänka är främmande för det hebreiska sinnet.

I västerländsk teologi har vi ibland övergett den bokstavliga tolkningen av Skriften till förmån för den allegoriska. Även detta är mycket grekiskt. Det öppnar dörren till myriader av "skapande framställningar” som lämnar de studerande förvirrade och desorienterade.

I den följande uppställningen jämför vi i olika kategorier det hebreiska sättet att tänka med det västerländska. 

Källa: Irrational Man, av William Barrett; Christianity with Power av Charles Kraft; Hebrew Thought compared with Greek; av Thorleif Boman, Judaism and Christianity - The Differences, av Trude Weiss-Rosmarin, Our Father Abraham av Marwin Wilson, God in Serch of Man av Abraham Heschel. 

 

 När vi tar med oss vår västerländska, ”vetenskapliga” inställning vid studiet av Skriften utan att ta tillräcklig hänsyn till den mentalitet som finns där, kan vi komma att skapa exegetiska förvrängningar. Att förstå den hebreiska kulturen från Bibelns tider såsom de gjorde som levde under dessa tider, det är att få en kulturchock. Deras världsbild var mycket olik vår. Deras tankemönster skilde sig ofta helt från våra. Deras värderingar och uppfattningar var också radikalt olika våra. Hela Skriften har tillkommet i en för- vetenskaplig tidsepok. Det hebreiska språket i sig är olikt vårt eget i många avseenden. Mycket har gått förlorat vid översättning.

När vi studerar Skriften, eller tänker oss in i den messianska nytestamentliga församlingens natur, måste vi hålla i minnet myriaden av skillnader som finns mellan det hebreiska och grekiska tänkandet. Intellektuellt liknar vi greker, inte hebréer. Vi applicerar Aristoteles och Sokrates tankemönster på praktiskt taget allting. Det är förbluffande svårt att försöka ta sig ur dessa grekiska tankebanor för att istället tillämpa det hebreiska sättet att tänka.

Vi håller envist fast vid att få allt i logiskt konsekventa mönster, systematiserat, organiserat till vattentäta, noggrant resonerade teologier. Vi kan inte leva med åtskillnader eller motsägelser. Vi känner oss tvingade att tänka i antiteser. Gudomen måste strikt definieras och struktureras. Vi kan inte leva med det som den hebreiska tanken förordar, att Gud helt enkelt är obeskrivlig, odefinierbar och att Guds Bok inte lämpar sig för systematisering. Som Abraham Heschel skrev; 

 " Att försöka destillera Bibeln som sjuder av liv, drama och spänningar - till en serie principer, skulle vara som att reducera en levande människa till ett diagram".     (God in Serch of Man av Abraham Heschel)

 När det västerländska sinnet söker förstå Skrifterna eller vad det innebär att vara en kristen, skapar det sina egna exegetiska och teologiska dilemman.

"Om Gud är allsmäktig - skulle han då kunna skapa en sten så tung att han själv inte skulle kunna lyfta den?” eller ”om Gud är kärlek varför tillåter han då ...?” Obevekligt söker vi organisera allting till hanterbara intellektuella block och strukturer. Vi ska ha alla frågor besvarade, alla problem lösta, och alla motsägelser förklarade.

 I vår ändlösa jakt på att få Bibeln till en systematiserad textbok som ger teologiska svar om Gud, har vi istället gång på gång förvrängt dess mening. Vi har gjort den till något den inte är.  Vi har på ett konkret sätt sökt att beskriva vår obeskrivlige Gud, dock i abstrakta termer. Men som Heschel säger;

 " I judiskt tänkande når man inte insikt om Gud genom att på grekiskt vis, beskriva tidlösa kvalitéer hos den Högste med idéer om godhet och perfektion. Utan genom att uppleva Guds omsorger i levande handling, hans dynamiska uppmärksamhet på var enskild människa. Vi talar inte om hans godhet generellt utan om hans passionerade omsorg för en enskild individ vid ett enskilt tillfälle”.

 Med andra ord, man lär inte känna Gud i det abstrakta, utan i specifika situationer där han valt att förklara sig själv. Gud är vad han har uppenbarat sig själv att vara, inte vad vi har teoretiserat honom att vara. Heschel pekar ut orsaken till Västs förvirring angående Gud,

 " De kategorier inom vilka de filosofiska reflektionerna om religion har varit verksamma, härstammar från Aten och inte från Jerusalem".

Om vi ska förstå bibeln och vad det betyder att vara en efterföljare av

Jeshua haMashiach (Jesus Messias) då måste vi förstå det hebreiskt och inte hellenistiskt. Detta måste innebära ett filosofiskt och intellektuellt paradigmskifte å vår sida. Det innebär att nalkas Skriften på ett helt nytt sätt. Det kommer att innebära att börja tänka som en hebré, eftersom det ligger närmare Guds tänkesätt. Heschel skriver också;

"Greken lärde sig för att förstå. Hebrén lärde sig för att vörda. Den moderna människan lär sig för att använda".

Vi vill ha en användbar religion. Vi vill ha teknik som kan vara oss behjälplig in i och ut ur olika situationer. Vi ser mycket teknikorienterad kristendom idag. Vi vill ha olika recept för att förstå, systematisera och strukturera "profetiska tidtabeller" så att vi kan hålla reda på vad som ska hända härnäst, eller om vi ska börja lagra mat och fly till bergen och vänta på Herrens ankomst. En del personer söker detta för att ha något att komma med till andra kristna som gärna vill höra på. Det är de som menar att ”gudsfruktan är medel till vinning". ( 1 Tim 6:5)

Man söker kristna recept för inre helande, yttre helande, exorcism, finansiell framgång eller för att få andlig kraft. Detta sätt att tänka är främmande för hebréer.

I vår kultur har vi kommersialiserat det mesta, inklusive kristendomen. Vi predikar inte längre evangelium, helar de sjuka kastar ut demoner eller gör lärjungar, vi säljer istället kassetter böcker och religiösa prylar. Musik gör vi inte för att prisa Gud utan för att sälja CD-skivor. Evangelister väljs utifrån hur bra de kan ”attrahera massorna” och få folk att ”ta upp plånböckerna” eller ”öka medlemsantalet”. Församlingstjänsterna har blivit kommersialiserade och politiserade på samma vis som vanliga politikers. Kristna bokförlag publicerar välkända, säkra böcker. De utges inte för att de är välskrivna och/eller har ett viktigt budskap, utan för att de säljer.

Under de dagar då Jesu kungarikes rörelse var kända som "Nazarenernas sekt" (Apg. 24:5.14), då handlade efterföljelse om relationen till Gud och till människor. ( Matt. 22:36-38, Joh. 13: 34 -35 ). Under århundraden har vikten av relationer nedtonats och istället har man intellektualiserat, politiserat och kommersialiserat den tro som ”en gång för alla meddelats oss”.

Dessa tre skadliga influenser har radikalt förändrat församlingens natur. Den antijudiska anden, senare också antisemitismen har förstört mycket av den ursprungliga karaktären hos den troende församlingen.

Detta förklarar varför det verkar så omöjligt för många att förstå bibeln som helhet. För att verkligen fatta vad som menas med att vara en efterföljare till Jeshua, måste man återvända till det hebreiska ursprunget av hans rörelse. Det samma gäller det dokument vilket vi nu refererar till som, "Det Nya Testamentet".

Översättning  Eva Britt Andersson