MFS, Messianska Föreningen Shalom arbetar för att kristna skall återfå det som berövats dem av biblisk/judisk förståelse av Skriften och dess praktiska bibliska liv.


Då den apostoliska messianska rörelsen omformades till en statskontrollerad kristen katolsk kyrka på 300-talet, under ledning av kyrkofäderna, skapades det som idag benämns som kristendom.

Att uttrycket "kristen" finns i den grekiska texten tre gånger i NT, innebär inte att det fanns kristendom under apostlarnas tid, eller att de var kristna, i den mening som detta ord fick senare. Då ordet "kristen" förekommer i NT är det därför att betrakta som en synonym till ordet "messiansk", fast uttryckt på det grekiska språket.

Att vara messiansk är att tro att Jeshua är Israels Messias och att hans död och uppståndelse är grunden för all gemenskap med Gud. Detta innebär inte att tidigare förbund är upphävda eller ogiltigförklarade.

Allteftersom det judiska inflytandet avtog i den judiska messianska rörelsen under det första århundradet bland annat på grund av de två stora judiska upproren mot Rom år 70 och 135 och de åtföljande straff som även drabbade de Jeshuatroende judarna, kom ledningen alltmer i händerna på hellenistiska ickejudiska ledare.

Dessa ledare tog alltså över en rörelse som hade sitt hela upphov i den judiska kulturen och dess förståelse av de heliga Skrifterna. Dessa skrifter som alla hade hebreiska eller judiska författare. Detta gällde även de heliga skrifter som så småningom samlades och kom att kallas för Nya testamentet. Dessa hellenistiskt influerade ledare med hednisk bakgrund som mer eller mindre var påverkade av den tidens filosofi skapade en för Bibeln främmande kultur och anlade ett nytt förhållningssätt till den hebreiska Bibeln som var totalt främmande för de judiska apostlarna och som inte hade sin grund i Bibeln.

Det bibliska, profetiska, sättet att leva genom att fira de högtider som Herren gett sitt folk till evig tid, och som naturligtvis också tillhör de ickejudar som kommer till tro, utbyttes mot en kultur där biblisk tro blandades med hedniska högtider och levnadssätt. Då uppfylldes ännu en gång det som profeten Daniel varnade för i Dan 7:25, man förändrade heliga tider och högtider. Antiokus lV Epifanes gjorde detta ca 160 år före kristen tideräkning, men detta försök att omintetgöra den bibliska kulturen och därmed det judiska folket, misslyckades. Chanukkafirandet är till åminnelse av detta sataniska försök att ödelägga Guds frälsningplan.

Dessa ledare bestämde vad som skulle ses som "judiskt" och vad som skulle vara "kristet", vilka beteenden som skulle anses vara "judaiserande". Det som ansågs judiskt blev demoniserat och motarbetat bland dem som vägrade att anpassa sig till den nya kristna ordningen. Det dessa nya ledare inte förstod var att mycket av det som uppfattades som judiskt eller "judaiserande", var det som Israels Gud hade gett judarna. De kristna identitetsmarkörerna skapades under denna efterbibliska tid. Detta är förklaringen till varför det saknas bibelhänvisningar till dessa.

Kristendom, som religion betraktat, skapades alltså av antijudiska kyrkofäder. Därför har antisemitism alltid varit kyrkans eller kristendomens följeslagare genom alla tider. Genom att ersätta den bibliska kulturen och skapa ett nytt gudsfolk, kyrkan, skapades en identitet som inte hade biblisk grund och blev ett lätt byte för judefientliga handlingar. Detta gäller mer eller mindre alla riktningar som bygger på kyrkofädernas grund. Den framväxande katolska kyrkan (katolsk betyder allmän eller den enda godkända) som blev följden av kyrkofädernas arbete har genom hela historien varit den främsta institutionen som terroriserat och dödat judar. Kulmen nåddes under de århundraden som den katolska inkvisitionen pågick, då miljoner judar och sanna troende dödades.

För en tid sedan skickade vi ut en förteckning på judiska och kristna identitetsmarkörer. Vad som bäst passar in på Jeshua och hans lärjungar är naturligtvis inte svårt att se och orsaken till detta har jag redovisat här ovan.

Men att alla de judiska identitetsmarkörerna passar in på Jeshua och hans lärjungar, skulle i och för sig inte behöva betyda att de kristna markörerna är fel. Det skulle ju kunna finnas hållbara förklaringar varför de kristna markörerna anses vara de rätta, även om de inte går att verifiera utifrån Bibeln?

Jag vill helt kort ta upp några av förklaringarna varför de kristna identitetsmarkörerna anses vara de rätta.

De ortodoxa och katolska kyrkornas förklaring

Dessa kyrkor lägger stor vikt vid traditionen och vad som hände under efterbiblisk tid. Man brukar i dessa sammanhang säga: "Kyrkan kan inte synda, bara människor inom kyrkan kan synda". Med detta resonemang legitimeras allt som hänt inom den etablerade kyrkan som om det vore initierat av Guds Ande. Kritik mot kyrkan blir då kritik mot Gud själv. På så sätt upphöjs traditionen, till exempel vad som hänt genom alla kyrkomöten, till att jämställas med Guds ord. När påven talar "ex catedra" så kan inte detta tas tillbaka, utan är normgivande. Bibeln har genom detta förfarande mist sin absoluta ställning och det är istället den kyrkliga traditionen och förståelsen och tilläggen till Skriften, som är normgivande.

Med detta synsätt upplevs naturligtvis inte de obibliska kristna identitetsmarkörerna som besvärande. Traditionen har skapat dem och traditionen har formats av Gud!
Denna syn på traditionen är dessutom mycket praktisk. Man kan då legitimera lite av varje. Inkvisition och korståg kan då ses som rättfärdiga redskap för kyrkans strid mot de otrogna.

När det gäller sabbaten (vilodagen), så hävdas det från katolskt håll att man inte med bibliska motiveringar kan hävda söndagen som vilodag. Man behöver som sagt inte göra detta, eftersom alla kyrkans beslut (traditionen) sanktionerats av Gud.

Man säger att kyrkan har fått auktoritet att ändra den judisk/bibliska sabbaten till den kristna söndagen. Istället för att ödmjukt underordna sig Skriften, ser man istället förändringen av vilodagen som ett tecken på kyrkans gudomliga makt. Katolska kyrkan ser det så att alla som lydigt ändrat vilodag från sabbat (lördag) till söndag godkänner därmed att kyrkan har fått makt att ändra på tider och högtider.
 

Den protestantiska (frikyrkliga) uppfattningen

I protestantiska kretsar talas det om "sola Scriptura" (Skriften allena). Med detta synsätt kan man naturligtvis inte ansluta sig till katolsk motivering varför vilodagen flyttats till söndagen. Eftersom Bibeln i den protestantiska världen har en högre ställning än den kristna traditionen, behövs det istället teologiska förklaringar.

Det man brukar föra fram är att söndagen nu är den kristna vilodagen, på grund av att Jesus uppstod på första veckodagen. Man brukar säga att "de första kristna samlades på första veckodagen för att fira denna händelse". Apg 20:7-12 brukar anföras som bibliskt stöd för detta. Noten till denna text i Svenska Folkbibeln speglar denna förståelse: "De kristna började fira den första veckodagen (söndagen), uppståndelsens dag, som helgdag. Jfr 1 Kor 16:2".

Det andra "textbeviset" är Upp 1:10: "På Herrens dag kom jag i Anden..."
Man menar då att "Herrens dag" i NT är detsamma som första veckodagen, söndagen.

Alla övriga texter i NT som nämner antingen "Herrens dag", "Jesu Kristi dag" eller "Guds dag" syftar på den dag då Messias skall komma igen som Israels kung för att döma de ogudaktiga och upprätta sitt rike med rättfärdighet. Läs Apg 2:20, 1Kor 1:8, Fil 1:6, Fil 1:10, 1Tess 5:2, 2 Tess 2:2, 2 Petr 3:10 +12.
När "Herrens dag" nämns i GT på otaliga ställen syftar det alltid på den dag då Herren skall döma och upprätta sitt rike. Herrens dag i GT är naturligtvis Herrens dag i NT!
Det finns ingen eskatologisk förståelse i NT, som inte har sin grund i GT!

Var det då på en söndag som Johannes fick sin stora uppenbarelse given av Jeshua Messias?

 Skulle "Herrens dag" på ett enda ställe i Skriften betyda "söndag" när det betyder något helt annat i alla övriga texter, och de är minsann inte få? Nej, naturligtvis inte! Att "Herrens dag" i Upp 1:10 skulle betyda första veckodag vilar definitivt inte på biblisk grund, utan är en efterbiblisk konstruktion för att legitimera det söndagsfirande som den konstantinska statskontrollerade kyrkan etablerade under det fjärde århundradet.

Upp 1:10 kan också utifrån den grekiska texten lika sant översättas: "Jag kom i anden till Herrens dag".  Den grekiska prepositionen "en" kan översättas med en mängd olika ord bland annat: "på", "till", "vid", "mellan", "bland", "med" och minst 17 till.
Som ni förstår kan man inte hävda att "en kyriake hemera" i detta fall skall översättas "på Herrens dag" utan lika gärna "till Herrens dag". Därmed berövas de protestantiska kyrkorna sitt ena "textbevis".

Eftersom "Herrens dag" i denna text bör förstås som att han blev förflyttad till de händelser som skall tima på Herrens dag, så säger texten ingenting om på vilken dag aposteln fick denna uppenbarelse. Det kan ändå ligga närmare till hands att tro han fick uppenbarelsen på en sabbat eftersom han, som alla andra Jeshuas efterföljare vid denna tid, helgade sabbaten genom att då studera Torá och vara inför den Evige i bön.

Hur är det då med den andra texten i Apg 20:7?

Där står det ju att de var samlade på den första veckodagen och det är ju söndagen!
Låt oss se lite närmare på denna text och försöka förstå den  utifrån ett "nytestamentligt" synsätt, d v s med ett judiskt synsätt!

Apg 20:7: "Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt. Det fanns många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade".

Av denna text kan man få den uppfattningen att det var ett söndagförmiddagsmöte med nattvardsfirande. Men varför hade man lamporna tända om det var på ljusa dagen?
Paulus talade så länge att den unge Eutykus somnade och föll ut genom fönstret och slog ihjäl sig. Detta borde ha fått Paulus att tappa fattningen och upplöst mötet, men han fortsatte att tala efter det att han "tagit honom i sina armar"  och överlämnade honom sedan med orden: "Var inte oroliga, han lever. Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Sedan han talat länge, ända till gryningen, gick han därifrån".

Mörker faller i detta område omkring kl 19.00 och det ljusnar omkring kl 7.00 vid tiden strax efter påsk, som detta hände. Om de varit samlade från söndag förmiddag kl 11.00 tills det ljusnade på måndagmorgon, så talade Paulus ungefär 20 timmar!
Var det på söndagseftermiddag som de samlades, så blir det ändå en rejäl predikan på ca 16 timmar. Även om Paulus var en ivrig förkunnare som säkert kunde hålla på länge, så finns det dock gränser. Nånting verkar inte stämma här!

Den som känner till den biblisk/judiska kulturen vet att dagen slutar när solen går ned. Alltså slutar sabbaten när solen går ned på lördagkvällen och då börjar den första veckodagen (söndagen). Både när sabbaten börjar och när den avslutas brukar man äta en måltid tillsammans. Sabbatens avslutningsmåltid kallas "havdalah" och Bibelns uttryck för att äta en måltid är alltid "att bryta bröd". Det står inte heller: Därefter gick Paulus upp igen och "bröt brödet"  och åt. Det grekiska ordet för bröd är "arton" och det står här utan bestämd artikel. Översättarna har förmodligen velat bättra på texten, så att läsaren skall uppfatta det som ett nattvardsfirande. Bröd och vin står i Bibeln som grundelementen för en måltid och en judisk måltid börjar alltid med att dricka vin och bryta bröd. (Se 1Mos 14:18 där Melkisedek bjuder Abraham på bröd och vin)

Man samlades alltså på lördagskvällen, ca kl 19.00, och man bröt bröd och åt tillsamman och Paulus talade ända till midnatt. Då var det inte så konstigt att Eutykus somnade och ramlade  ut genom fönstret och ned på gatan. Varför satt han i fönstret? Kanske för att det var varmt, eftersom "det fanns ganska många lampor"  i rummet som man var samlade i. Det var öppet fönster så pojken ville ha lite svalka, men somnade och föll ner på gatan. Paulus hade naturligtvis blivit hungrig efter att ha talat i ca 4 timmar och man gick upp och "bröt bröd" igen och Paulus fortsatte att samtala med bröderna ända tills det ljusnade. Det som med ett kristet paradigm uppfattades som en söndagsgudstjänst var alltså i själva verket en samling kring en
havdalahmåltid, det som man alltid gjorde vid sabbatens slut. Då blir också tiden för Paulus predikan och samtal realistiska.

I de föregående verserna ser vi att de firat pesach (påsk) och Chag HaMatzot (det osyrade brödets högtid) i Filippi. Vid denna tid fanns det ingen kristen kultur eller kyrkoår. Man hade att välja mellan hednisk grekisk/romersk eller biblisk kultur och levnadssätt. Att de judiska apostlarna skulle uppmuntrat de troende bland hedningarna att fortsätta att leva hedniskt, är inte troligt. Istället läser vi att Paulus uppmanar dem att inte ha något med avgudarna att göra.

Naturligtvis är Jeshuas uppståndelse av högsta vikt annars är vår tro meningslös. Frälsning förmedlas endast genom tro på den Messias som Gud har sänt och inte genom att hålla Torá (lagen) eller att leva efter biblisk kultur. Men detta betyder inte att Torá eller den kultur som Torá förmedlar är oviktig och den skall inte vändas mot tron på Jeshua Messias. Det är högtiderna som profeterar om Messias!
Jeshuas uppståndelse ändrar alltså inte på den högtid (sabbaten) som profeterat om en kommande tusenårig sabbatsvila alltsedan skapelsen. Guds Ord säger: "Herren gör inget utan att först uppenbara det för sina tjänare profeterna"!

När det t ex i framtiden skall ske en förändring när det gäller prästtjänsten, så talar Herren i Psalm 110:4 att det skall komma en präst som inte är enligt Arons sätt, utan efter Melkisedeks sätt.

Likaså när Herren genom profeten Jeremia aviserar att ett nytt förbund i framtiden skall slutas med Juda och Israels hus, så förbereder Herren sitt folk på den stora förändringen genom Jer 31:31. Allra rikligast har vi alla de olika messianska profetiorna om en kommande präst/kung som skall regera över Israel i evighet.

Bibeln saknar profetord som säger att sabbaten i framtiden skall flyttas!

Sabbaten är ett evigt tecken mellan Israel och YHWH. Har du genom Israels Messias fått del av det Nya förbundet har du också medborgarskap i Guds folk Israel.

Sabbatsbudet är från skapelsen och det är dessutom skrivet med den Eviges finger på stentavlan vid Sinai och genom det Nya förbundet skriver hans Ande detta bud i våra hjärtan. Om han får!

Det YHWH skrivit med sitt finger och det som hans Ande konfirmerat i våra hjärtan, kan varken katolsk tradition eller protestantisk skrift(miss)förståelse radera ut!

Stig Åke Gerdvall

Vad passar bäst in på Jeshua (Jesus) och hans lärjungar?

Inom teologin används vanligen begreppet "identitetsmarkörer" för att bestämma religionstillhörighet. Jeshua och hans lärjungar under det första århundradet, alltså under s k nytestamentlig tid, brukar vanligtvis kallas för kristna.

Vi har gjort en lista på några identitetsmarkörer för kristendom samt den judendom som praktiserades under andra templets tid, alltså under den tid som de apostoliska skrifterna tillkom. Läsaren kan själv avgöra vilken identitet som bäst passar in på Messias och de Jeshuatroende under första århundradet.

Några judiska identitetsmarkörer

Helga sabbaten, (lördag) (Luk 4:16)
Gå till synagogan,  (Luk 4:16, Apg 9:1-2)
Delta i bönen och offret kl 9.00 i Templet,  (Apg 3:1)
Bära fram offer i Templet,  (Apg 22:26, Apg 24:17)
Bära mantel med hörntofsar,  (Matt 9:20)
Äta biblisk mat,  (Apg 10:14)
Erkänna att hela Torá (alla bud) gäller,  (Matt 5:17-19)
Proklamera Shema som det viktigaste budet,  (Mark 12:29)
Fira den judiska påsken,  (Joh 2:23)
Äta judisk påskmåltid,  (Luk 22:7-8)
Läsa den judiska välsignelsen över vin,  (Luk 22:17)
Läsa den judiska välsignelsen över bröd, (Luk 22:19)
Fira den judiska pingsten,  (Apg 20:16)
Fira Tempelinvigningens högtid,  (Joh 10:22-23)
Omskärelse,  (Luk 2:21)

Några kristna identitetsmarkörer

Helga söndagen, (---)
Gå till kyrkan, (---)
Ha korset som symbol, (---)
Inga matregler, (---)
Behöver inte leva efter Torá, lagen, (---)
Fira den kristna Påsken, (---)  (1)
Fira den kristna Pingsten, (---)(2)
Fira Jesu födelse den 25 dec, (---)
Fira Nyår den 1 jan, (---)
Fira Midsommar, (---)
Fira Alla helgons dag, (---)

1. Den kristna Påsken firas inte den 14 Nissan som Bibeln föreskriver
    och den påföljande Osyrade brödets högtid i sju dagar har slopats helt.
    (Se artikeln "Konstantin och Nicaea" på vår hemsida)

2. Eftersom Pingsten firas 50 dagar efter Påsk firas inte heller Pingsten
    på den dag som Herren befallt i sitt Ord. (Läs 3 Mos 23)