> Ketriel Blad |> S.Å Gerdvall  |> Övriga |> Artiklar | > Historiska

Gäller Bibelns matregler idag?

Hur skall vi förstå Apg 10:1-34 ?

Apg 10:11-16:"Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes ner till jorden, och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. Och en röst kom till honom: Stig upp, Petrus, slakta och ät! Petrus svarade: Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent. Då sade en röst för andra gången till honom: Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent. Detta hände tre gånger, och sedan togs duken strax upp till himlen." 

Inledning

Detta textavsnitt brukar man ibland hänvisa till då man vill påvisa att det nu går alldeles utmärkt att äta vilka djur som helst. Tanken man då har är att de matföreskrifter som finns i Torá, (3 Mos 11, 5 Mos 14), inte gäller längre eftersom vi lever i det Nya Förbundet. Vi behöver inte längre ta hänsyn till den "gamla lagen" eftersom vi blivit friköpta genom Jesu försoning och är fria från lagen. Vi får ha överseende med att Petrus ej på en gång fattade vad som hände på korset, han var ju jude och så van vid lagen, men till sist visade alltså Gud genom synen med duken, med all tydlighet, att även Petrus var fri från lagen och att han kunde äta vad som helst. Det är ungefär så jag har uppfattat att man undervisar om denna text i många kristna sammanhang. Vi ska nu försöka ta reda på om detta resonemang stämmer.

Problem

Som jag ser det dyker det upp en rad med problem med ovanstående tolkning av texten. Varför hade inte Jeshua under sina dryga tre år lyckats förmedla till sina lärjungar detta att Torás undervisning snart inte gäller längre och att de därmed kan förbereda sig på en stor förändring av bland annat matreglerna? Varför talar inte en enda profet i Tanach (GT) om att Torá ska ändras i samband med det Förnyade Förbundet? Hur kommer det sig att Petrus ca 10 år efter Jeshuas död och uppståndelse säger att han aldrig ätit något oheligt eller orent? Han verkar vara lite trögfattad. Varför mynnar inte texten i Apg 10:1-11:18 ut i en stor matorgie där alla möjliga djur stoppas i munnen? Hur får man harmoni med andra bibeltexter där det framgår att Torá fortfarande gäller? Till exempel Jeshuas ord i Matt 5:18-19 där han säger:

"Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minsta i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket."

Eller Paulus ord i 1 Kor 7:19 där han förklarar att:

"Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud."

Johannes säger så här i sitt första brev kapitel 5, vers 3:

"Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud."

Harmoni

Vi måste alltså, om vi inte vill acceptera motsättningar mellan olika bibelord, hitta en förståelse och tolkning av Apg 10:1-11:18 som harmoniserar med Bibeln som helhet. Jag tycker inte att vi ska acceptera en tolkningar som skapar en massa motsättningar i Guds ord. Låt oss därför inte i detta fall stirra oss blinda på orden "slakta och ät" och sen springa iväg med denna stympade tolkning, utan låt oss läsa texten lugnt, noggrant och med sammanhanget före och efter, så att vi får en chans att förstå den rätt. Slå gärna upp din Bibel så läser vi tillsammans vad som hände de fyra första dagarna i texten från Apg 10:1-11:18. Jag broderar dock ut texten något så att vi får med lite bakgrund.

Dag 1 Kornelius syn, 10:1-8

Kornelius var troligtvis Italienare. Han var i alla fall officer för en italiensk vaktavdelning. Rom hade ju sina härar utspridda i sitt stora rike och Kornelius hemstad Cesarea var verkligen inget undantag. Cesarea var byggt av Herodes den store år 24-12 före västerländsk tideräkning och kallades "det andra Rom". Det var en viktig hamnstad vid medelhavet och den romerska maktens säte i Israel. Staden hade ett myllrande liv med dess ca 200 000 invånare och den väckte världens beundran med dess breda gator och romerska kultur med tempel, teater, hippodrom, prokuratorns palats och väldiga akvedukter som förde friskt vatten till staden. Mitt i detta myller av avgudar och hednisk kultur finner vi en man som enligt v. 2 "var from och fruktade Gud". Det var Israels Gud som Kornelius fruktade och bad till och i detta uttryck att en hedning fruktade Gud ligger en betydelse att man utan att omskära sig bekände sig tro på Israels Gud och höll de mest grundläggande föreskrifterna om sabbaten och om ren och oren föda. Kornelius var med andra ord "halvproselyt". Alla i hans hus fruktade Israels Gud. I den bibliska kulturen finns det speciella bönetider på tredje, sjätte och nionde timmen och i vers 3 ser vi att Kornelius följde denna sed att be vid den nionde timmen. Det är kl 15 i det västerländska sättet att mäta tid. Vid en sådan bönetid fick han ett alldeles speciellt besök av ett sändebud från den Evige. I en syn ser han en Guds ängel komma in till honom. Ängeln nämner honom vid namn och säger i vers 4:

"Dina böner och dina gåvor har stigit upp som ett offer han kommer ihåg."

Vid samma tid som röken från det dagliga offret i Jerusalem steg upp fanns det alltså en from man i Cesarea som vänd mot templet i Jerusalem offrade bönens rökelseoffer och detta offer steg ända upp till det himmelska templet och till den Evige som sitter på tronen. En handling och aktivitet på jorden gav en handlig och aktivitet i himlen. Kornelius bad och Gud sände en ängel. Ängelns budskap fortsätter i vers 5:

"Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."

Med denna instruktion och vägbeskrivning skickade Kornelius iväg två av sina tjänare som också, enligt vers 2, fruktade Israels Gud och dessutom en from soldat som alltid fanns till hans tjänst. Har du tänkt på att Matteus aldrig nämner om några "tre vise män" i samband med Jeshuas födelse, (se Matt 2). Lukas, författaren till Lukasevangeliet, skrev inte heller om några "tre vise män", men väl om "tre fromma män" här i Apostlagärningarna i samband med Kornelius syn.. Dessa tre fromma män är nu på väg 5-6 mil rakt söderut mot Joppe på vägen som löpte utmed medelhavets kust. Joppe som var den enda naturliga hamnen på Israels kust har en lång historia. Den nämns redan omkring 1400 år före kristen tideräkning.

Dag 2 Petrus syn, 10:9-23

Nästa dag, medan de tre fromma männen som var på väg mot Joppe inte hade så lång väg kvar, kan vi se i vers 9 hur Petrus var trogen de bibliska bönetiderna då han vid den sjätte timmen (kl 12) gick upp på taket för att be. Han blev dock hungrig och ville ha något att äta. Medan man lagade i ordning lunchen hände det något märkligt. Petrus kom i hänryckning och såg en syn om mat. Var han så hungrig och blodsockret så lågt att han började se konstiga syner och fantisera om mat? Nej, det var en syn från den Evige! Petrus såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Linne som prästkläderna är gjort av. Linne som är renhetens klädnad. Linne som Jeshua i sin död blev svept i. Duken var fäst i sina fyra hörn och sänktes ner till jorden, och i den fanns alla slag av jordens fyrfota djur och kräldjur och himlens fåglar.

Det får mig att tänka på ett barnprogram som var populärt när jag växte upp, nämligen "Fem myror är fler än fyra elefanter". I en scen brukade Brasse komma in med en koffert full av olika djur. När han gläntade på locket hördes ett förfärligt oväsen från dessa. Han fick då försöka tysta ner dem så att han kunde öppna locket. Detta var fantastiskt roligt tyckte jag. Man kan ju med lite fantasi tänka sig vilket oväsen och myller av liv det måste ha varit i linneduken Petrus såg, ja värre än i Brasses koffert!

Genom detta oljud trängde dock en tydlig röst fram som sade:

"Stig upp, Petrus, slakta och ät!"

Att Petrus manades att stiga upp tyder på att han på något sätt var nedböjd. Troligtvis hade Petrus intagit den bibliska böneställningen och låg på sina knän med ansiktet mot marken eller taket i detta fall. På uppmaningen att slakta och äta svarar Petrus i vers 14:

"Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent."

Tänk att Petrus kunde veta att han aldrig ätit något som strider mot Torá. Han måste varit väldigt noga med vad han stoppade i munnen eftersom han kunde säga så. Eftersom denna händelse på Simons tak i Joppe hände ungefär 10 år efter Jeshuas död och uppståndelse kan vi starkt ifrågasätta dagens kristna syn att matreglerna blev upphävda genom Jeshuas död och uppståndelse. Om Petrus, som gick tre och ett halvt år i Jeshuas bibelskola, säger att han fortfarande håller Torá gällande mat 10 år senare tycker jag att man bör ta sig en ordentlig funderare om den kristna teologin verkligen fattat detta med Torá rätt. Petrus hörde en röst för andra gången i vers 15 säga:

"Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent." Vers 16: "Detta hände tre gånger, och sedan togs duken strax upp till himlen."

Det var nog ingen tillfällighet att det hände tre gånger. Gud ville verkligen göra det klart för Petrus att synen var att lita på, för i Torá står det skrivet i 5 Mos 19:15:

"Efter två eller tre vittnens utsago skall var sak avgöras."

Låt oss läsa vidare i vers 17 för nu börjar det bli riktigt spännande. Ska de tre fromma männen hitta till rätt hus i Joppe? Kanske Petrus nu efter sin syn ropar ner till kökspersonalen om en sen ändring av menyn?

 Lite kräftor vore gott eller varför inte en lammgam? Kamel, hare, klippgrävling, struts, fiskmås, pelikan, orm, katt, hund, råttor och grisar. Ja, det bara snurrade runt i skallen på Petrus av nya möjligheter till en god måltid.

Tänk vad spännande att få äta vad som helst!

Skulle de tre fromma hedningarna från Cesarea, som själva antagligen följde de bibliska matreglerna, hitta Petrus, en av Jeshuas närmaste lärjungar, rapande efter att just ha svalt en helstekt uggla? Nä, nu måste vi läsa vidare och se vad som hände efter synen för nu kan jag inte hålla mig längre.

Vers 17: "Medan Petrus ännu undrade över vad synen kunde betyda, se, då stod männen som Kornelius hade sänt vid porten."

Vi ser här att Petrus var tvungen att fundera på betydelsen av synen. Han proppade alltså ej genast i sig en massa orena djur. Om Petrus ej genast förstod synen tycker jag att vi också hejdar oss lite. Många blir när de läser om Petrus syn helt förblindade av orden "slakta och ät" och rusar genast iväg till en självklar förståelse att Gud menar att man nu kan äta vad som helst. Petrus ger inga sådana vinkar. Han funderade. Låt oss göra det också. Vad menade den Evige med synen? Medan vi funderar kan vi läsa vidare i texten och se att de tre fromma männen hade frågat sig fram till huset och stod nu och ropade efter en Simon Petrus som skulle finnas som gäst där. Petrus sitter dock djupt försjunken i tankar över synen och männens röster kommer inte riktigt fram till Petrus. Då uppenbarar Anden för honom:

"Se, tre män söker dig. Gå ner och följ dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."

Petrus går då ner och presenterar sig och undrar varför männen har kommit. De berättar då hela historien om Kornelius uppenbarelse. Petrus ber dem stiga in och de fick säkert smaka på lite av maten som Petrus väntat på. De blev gäster hos Petrus och fick vila lite och hämta nya krafter inför hemresan.

Dag 3 Resan till Cesarea, 10:23b

En liten grupp män hade gjort sig resklara, glada och förväntansfulla pratade de med varandra medan solen började visa sin glans.

 Har du med dig allt nu Petrus, hördes en röst inifrån huset? Det var Simon, ägaren av huset.

Mat, vatten, tallith, sandaler, böneremmar, vandringsstav, Torá och den Eviges Ande i mitt hjärta. Ja, jag har nog verkligen allt vad jag behöver, dessutom trevligt ressällskap, svarade Petrus med glad och trygg röst.

Han syftade på de sex judiska bröderna som gärna följde med på resan. Allt som allt bestod resesällskapet av tio män. De tre männen från Cesarea var ivriga att komma iväg för de ville så gärna fullfölja sin herres befallning.

Vi behöver väl inte ta den där omvägen idag, sa den fromma soldaten?

Nej, nu hittar vi nog lite bättre, svarade de andra två tjänarna. Och de gav sig av mot Cesarea

Dag 4 Husmöte hos Kornelius, 10:24-48

Äntligen, jag tycker mig se dem komma nu! Kornelius hade väntat, men ej i stillhet. Han hade utnyttjat tiden genom att samla sina släktingar och närmaste vänner. De satt nu där i Kornelius hem med stor förväntan och undrade vad som skulle ske.

Petrus närmade sig porten och han resonerade med sig själv: Kan jag verkligen gå in till en hedning? Det är ju förbjudet för en jude, dock inte i Torá, men de äldstes stadgar är ju väldigt tydliga om detta. Men jag måste ju lita på orden från Anden att följa med dessa män. Den Eviges Ande har ju fört mig hit, tänkte Petrus och lugnade ner sig och tvekade inte för en sekund att han hade fattat rätt.

Shalom högt ärade Petrus, hördes Kornelius starka och tydliga officersröst samtidigt som han föll ner inför Petrus fötter.

Stig upp! Också jag är en människa, sa Petrus medan han reste upp Kornelius upp på fötter igen.

De samtalade medan de gick in och Petrus såg att det var väldigt många församlade där inne. Ja, detta är ungefär innehållet i vers 24-27. Nästa två verser, som är en viktig nyckel för att förstå Petrus syn, tycker jag vi citerar ordagrant, så ordagrant det nu blir med en svensk översättning.

Vers 28-29: "Han sade till dem: Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning eller besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall kalla någon människa ohelig eller oren. Därför tvekade jag inte heller att komma, när ni sände bud efter mig. Och nu vill jag veta varför ni har bett mig komma hit."

Vi kan här klart och tydligt läsa om Petrus förståelse av den syn han fick på taket i Joppe. Synen handlar alltså om människor och inte om mat. Människor, inte mat! Detta är mycket viktigt för vår förståelse av texten. Gud visade genom synen att det människobud som skiljde jude och hedning inte var efter hans vilja. Gud har alltid haft alla världens folk inbegripen i sin frälsningsplan. Det var ingen nyhet. Det kan vi läsa om i lagen, profeterna och skrifterna (GT). Genom Israel vill Gud nå hela världen, men om det då fanns en livsstil som hindrade kontakten mellan jude och hedning så var det naturligtvis nödvändigt för Gud att ta bort detta hinder.

(Senare har den skiljemur som fanns mellan jude och hedning byggts upp igen, men denna gång är det en omvänd situation.
År 325 beslutade den kristna kyrkan att man inte kan vara jude och samtidigt tro på Jeshua som Messias! De hedningar som kommit till tro byggde alltså upp skiljemuren igen och separerade sig från allt man tyckte var judiskt. Tack och lov håller denna mur på att rivas ner igen i våra dagar så att vi kan bli ett i Messias igen).

I vers 30-33 svarar Kornelius på Petrus fråga om varför de bett honom komma. Han berättar vad som hände fyra dagar tidigare då han vid den nionde timmen (Kl. 15.00) hade sin bönestund. Då han förklarat anledningen varför han skickat bud efter Petrus sparkar han över bollen till honom igen genom att säga:

"Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt vad Herren har befallt dig att säga."

Petrus koncentrerar sig, är tyst en kort stund och tänker för sig själv:

Oj, oj, oj! Tänk om bröderna i Jerusalem skulle se mig nu. Här står jag i en hednings hus med en hel skara hedningar framför mig som alla undrar vad Israels Gud har att säga dem. Han harklar sig och bryter den täta tystnaden: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör." Vi ser här i vers 34 att polletten verkligen har ramlat ner och att Petrus förstår att Gud inte gör skillnad på människor. Gudsfruktan för en jude är mycket viktigt och Petrus förstår nu att när man fruktar Gud och lyder Torá så är det något dyrbart i Guds ögon även om man inte har judiskt blod i sina ådror.

Läs gärna själv vidare i Apg10:35-11:18 om denna spännande och speciella händelse då den Heliges Ande blev utgjuten över de hedningar som var med och lyssnade på en predikan av juden Petrus och om hur judarna i Jerusalem först reagerade när de fick höras talas om Petrus besök och måltidsgemenskap hos en hedning

Sammanfattning

Vi kan inte genom att hänvisa till Petrus syn i Joppe säga att den Eviges matföreskrifter i Torá inte gäller längre och det nu är okej att äta vad som helst, då denna syn är ett pedagogiskt verktyg som Gud använde för att få Petrus att förstå att det är fel att inte umgås med hedningar och kalla dem för orena. Gud har kallat Israel att vara ett ljus och ett exempel för alla människor att följa och då är det ju inte så lyckat att hitta på mänskliga förbud som hindrar all kontakt mellan jude och hedning.