Reformarbetet fortsätter

Av Eva-Britt Andersson

Herren har upprättelse på sitt hjärta, och det har han nog haft sedan syndafallets dagar.

1 Mos 3:15 ”Kvinnans säd skall sönderkrossa ormens huvud”

Rubriken Reformarbetet fortsätter är inte hämtad från Luthers reformation utan från 2 Krön 31. Jag blev riktigt uppmuntrad när jag nyligen läste om den. Här berättas om kung Hiskia som ”gjorde inför sin Gud vad som var gott, rätt och sant. Allt han företog sig när han sökte sin Gud, vare sig det gällde tjänstgöringen i Guds hus eller lagen och budorden, gjorde han av hela sitt hjärta, och han var framgångsrik.” Hiskia hade just återupprättat firandet av HERRENS Pesach i Jerusalem. Ty de flesta hade inte firat den så som det var skrivet. (Vilket inte vi heller gjort på grund av kyrkofädernas beslut utifrån antijudiskhet)

Hiskia, ”Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon alldeles som hans fader David hade gjort”,  står det i 2 Krön 29:2 och i vers 10 säger Hiskia: ”men nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med Herren, Israels Gud.”

Vanligtvis är det ju Herren som tar initiativet till att sluta förbund; som med Abraham, Isak, Jakob som det står i 1 Krön 16:14-17.

Men här var det alltså kung Hiskia som tog initiativet.

Vi läser i 2 Mos 19:5-6, hur Herren ingår förbundet med Israel, och sabbaten är förbundstecknet. ”allt vad Herren har talat vill vi göra”, säger folket. Redan i 2 Mos 15 sjunger Mose och Israels barn en lovsång till HERREN för att han blev deras frälsning.

Vidare säger de: ”Du ledde med din nåd det folk som du återlöst… folken hörde det och de darrade… tills de dragit förbi, det folk som du hade köpt.”  Ni är köpta och betalningen är given… Kan man säga att HERREN hade köpt Israel på kredit?

Men efter en tid avfaller de och går sina egna vägar och gör precis det de skulle se till att inte göra; de viker av för att deras hjärtan blivit förförda. De tjänar andra gudar och tillber dem, 5 Mos 11:16. Gång på gång upprepas historien genom tiderna.

...men också att reformarbetet fortsätter!

Ungefär samtida med profeten Hosea verkar Jesaja som talar varning, men också hopp till Guds folk.

Kapitel 43 i Jesaja talar om Israels oförtjänta räddning. Herren säger gång på gång att de inte skall frukta, det är ju han själv som danat, skapat, format dem till hans folk för att de skall lova honom och vara hans vittnen.

Profeten Jesaja är kanske den vi idag är mest familjär med, och hans texter känner vi väl, inte minst det 53:dje kapitlet om HERRENS lidande tjänare. Jesaja 61 talar om ett nådens år från Herren. (Vi återkommer till det senare). Nåd och sanning är förbundskännetecknen som återkommer gång på gång genom skriften.

Profeten Jeremias ord talar inte bara dom utan också hopp till Guds folk.

Han säger i kapitel 33:37: ”Jag skall samla ihop dem ur alla de länder dit jag i min harm, vrede och förbittring har fördrivit dem, och jag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet.”  …jag skall ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg… v 41: Jag skall glädja mig över dem och göra dem gott och jag skall plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ”.

I kapitel 31 har Jeremia profeterat om det nya förbundet som HERREN skall sluta med Israels hus och Juda hus. Se, dagar skall komma säger HERREN då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus..."

… och reformarbetet fortsätter!

Hesekiel fick sin kallelse sommaren 593 f.v.t. och HERREN säger till honom i kapitel 12:22: ”Du människobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna?v 28: ”Säg därför till dem:  Så säger Herren, HERREN; Ingenting av det jag har talat skall längre fördröjas. Vad jag har sagt skall ske, säger Herren, HERREN.”

Folket fördes ut i landsflykt till Babel och vidare ut bland nationerna. Ännu en gång säger HERREN; i kap 16:60: ”Men jag skall komma ihåg mitt förbund med dig i din ungdoms dagar och upprätta med dig ett evigt förbund …och du skall inse att jag är HERREN.”

I kapitlen 36-37 och 47 profeterar Hesekiel om framtida upprättelse för Juda hus och Israels hus. Också främlingarna skall få arvslott bland Israels stammar. 47:22-23

…så reformarbetet fortsätter!

Profeten Hosea talar om hur nära det är att Israel och Juda (det var fortfarande två riken – nord- och sydriket) hotas av undergång.

Än en gång förbarmar sig Herren: Vi läser om detta i Hosea 2:14-23. Hoseas profetior var Guds sista varning till nordriket (Israel) innan de förskingrades ut i Assyrien och andra nationer. Deras fallgropar blev avguderi, otukt, blodsskuld och oren mat!

...men reformarbetet fortsätter!

I Juda (sydriket) verkade profeten Mika samtida med Jesaja och Hosea. Han profeterar om befriaren som skall samla hela Israel, som också skall få komma tillbaka till sitt land. Mika 4:2: ”Ja många folk skall gå iväg och säga; ”Kom låt oss gå upp till HERRENS berg, till Jakobs Guds hus. Han skall undervisa oss om sina vägar så att vi kan vandra på hans stigar.” Ty undervisningen skall gå ut från Sion, HERRENS ord från Jerusalem.”

I kapitel 6:8 säger Herren genom Mika: ”Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl HERREN av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud”. Det påminner om någon annans ord flera hundra år senare: ”Ni ger tionde av mynta, dill och kummin, men försummar det som är viktigast i lagen, (Torán),rätten, barmhärtigheten och troheten.” Matt 23:23

Profeten Sakarja var med bland dem som återvände från Babel. Han säger i Sak. 13:8-9: ”… en tredjedel skall lämnas kvar. Den tredjedelen skall jag låta gå genom eld, Jag skall luttra dem som man luttrar silver, pröva dem som man prövar guld. De skall åkalla mitt namn och jag skall bönhöra dem. Jag skall säga: ”Detta är mitt folk.” Och folket skall svara: ”Detta är min Gud.”

Herrens ord är tillförlitligt. När tiden var fullbordad kom Guds frälsning – Jeshua, han som ger räddning till folket. Det var när han talade om allt vad som var sagt om honom i Mose, profeterna och Skrifterna som lärjungarnas hjärtan blev brinnande där de gick på Emmausvägen. Luk 24:25-27, 32. Det är det som kan få våra hjärtan brinnande också, vi behöver inte söka metoder och tekniker för väckelse. Det är Guds eget Ord som sätter oss i brand.

Reformarbetet gäller Ordet, Folket och Landet.

HERREN har inte ändrat sig. Vi citerar ju ofta att det inte äger rum någon växling av ljus och mörker i honom, att han är den samme igår, idag och i evighet. Det är just det han är, och därför pågår reformarbetet idag också. Himmelen måste ju behålla, ta emot, Messias tills allt blivit upprättat igen. Apg 3:21. ”…tills de tider kommer då allt det blir återupprättat som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tider.”

I detta reformarbete får vi som var hedningar, (Efesiebrevet 2:11), utan Messias, utan Gud och utan hopp i världen ,( v 12), men som blivit inympade i det äkta olivträdet, Israel, (Romarbrevet 11:17-18) och nu har del i förbunden med deras löften enligt Ef 2:12, vara med.

Det har alltid funnits en stor blandad hop av främlingar som slutit sig till Israel, men nu är inte vi t.ex. som är med idag, gäster och främlingar längre. Vi har fått medborgarskap tillsammans med de heliga (avskiljda) inte istället för. Vi vet att vi har kommit nära, genom Messias blod och att vi får kalla hans far för vår pappa. Vi är ju adopterade in i familjen!

Paulus som var farisée, den strängaste riktningen i vår gudsdyrkan som han säger i Apg 26:5, fortsätter: ”och nu står jag anklagad för att ha satt mitt hopp till det löfte som Gud gav våra fäder. Det är detta löfte som de tolv stammarna i vårt folk hoppas få se uppfyllt medan de ständigt tjänar Gud natt och dag.”

Hur kunde han säga detta när de tio stammarna i nordriket fortfarande var förskingrade?

Också Jakob börjar sitt brev med: ”Från Jakob, Guds och Herren Jeshua Messias tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen”.

Jag tror att de levde i förväntan och förtöstan på att HERREN skulle samla och upprätta hela Israel. Därför började Paulus sina missionsresor just till de områden de tio stammarna förskingrats.

Låt oss nu läsa Jesaja 61. ”Jag skall ge dem deras lön i trofasthet, och sluta ett evigt förbund med dem.”  Det är HERRENS nåd och trofasthet som gör att också vi som var hedningar får vara med i förbundet med Israel! Därför skall vi inte förhäva oss, som Paulus säger.

Det var Jes 61 som var sabbatstext när Jeshua kom till synagogan i Nasaret. Efter att ha läst de första fyra verserna i kapitlet, sa han enligt Lukas: ”Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.”

...därför fortsätter vi reformarbetet!

I Jeshuas bön i Joh 17:17 ber han: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. Såsom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen.”

Han säger vidare i Joh 17:3 att ”detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden och den som du har sänt, Jeshua Messias.

Hur var Jeshua sänd?

Han var medveten om vem han var, vem som var hans far. Han gjorde bara det han fick i uppdrag av fadern att göra. Han och fadern var ett. ”Var och en som gör min himmelske faders vilja är min mor och min syster och mina bröder,” sa han i Matt 12:50.

Han hade fått den Heliges Ande, och han fördes av Guds Ande ut i öknen och frestades av djävulen innan han började sin tjänst.

 Han var utrustad med gåvor att undervisa, predika, hela och befria.

Och ändå säger han i Joh 14:12 ”Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till fadern”. Tanken svindlar!

”OM ni förblir i mig och mina ord förblir i er… OM ni håller mina bud och förblir i min kärlek… OM ni gör vad jag befaller er är ni mina vänner…” Joh 15:7, 10, 14. Det handlar om hör och gör!

Upprättelse är inte till för att vi skall må bra. Det är Guds nåd att man ändå mått så pass bra så länge, utan att leva i lydnad för hans ordningar, instruktioner och vilja! Men HERREN vill uppenbara sin nåd och trofashet till alla sina barn, också de adopterade, då de hör och gör. Här kommer Anden oss till hjälp.

Till exempel då vi bekänner synd och omvänder oss, Jak 5:16.

Förlåter vår nästa innan vi kommer inför Herren (för att själv kunna få förlåtelse.) Matt 6:14.

Och lägger av det som är till hinder, Heb 12:1. Till exempel hedniska traditioner.

Och helgar oss - avskiljer oss – annars får ingen se Herren. Heb 12:14. Att vi avskiljer oss från fosterfäderna och vänder om till de bibliska fäderna.

Och genom vishetens och uppenbarelsens Ande får en rätt kunskap om Gud, Ef 1:17.

Finns det en rätt kunskap måste det ju finnas en felaktig. Mycket har förvridits under historiens gång. Det är ju Guds nåd att människor trots det blivit frälsta och bevarade. Vi skall pröva allt och behålla det som är gott. Det som stämmer med Guds ord. Det är i allra högsta grad viktigt i den tid vi lever i.

Lär känna honom i ordet. David var en man som kände HERREN. Han säger i Ps 40:11: ”Din rättfärdighet döljer jag inte i mitt hjärta, om din trofasthet och din frälsning talar jag. Jag tiger inte om din nåd och din sanning för den stora församlingen”.

Mitt hjärta tänker på ditt ord: ”Sök mitt ansikte” säger han i Ps 27:8 och citerar 5 Mos 4:29-30. …då ”skall du finna honom om du söker honom av hela ditt hjärta, och av hela din själ. När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar, skall du vända om till HERREN, din Gud, och lyda hans röst”

Detta är bara några få exempel. Det finns så mycket mer att säga.

...men reformarbetet fortsätter.

Om du inte vet hur du kan delta i detta arbete så fråga Herren. Han har behov av alla skördearbetare! Han vill hela, upprätta och använda DIG.

1 Tess 5:23 säger att: "fridens Gud själv är den som helgar oss (avskiljer) helt och fullt till ande, kropp och själ, för att vi skall vara utan fläck vid vår Herre Jeshua Messias ankomst.

Upprättelsen är inget självändamål – syftet är att Messias skall kunna komma tillbaka till ett väl förberett folk och upprätta riket.

Precis som det var tänkt från början.

Därför fortsätter vi reformarbetet