Församlingens identitet

Av Stig-Åke Gerdvall

Vilken rätt har de hednakristna till Gamla Testamentet?
Har de en legal rätt till det, eller har de stulit det från judarna?
Med vilken rätt använder vi hednafolk oss av Israels historiska skrifter och gudsuppenbarelse, och med vilken rätt tillämpar vi dem på vår egen situation?
Detta är viktiga frågor för oss, inte minst när vi vill relatera till judendomen.
Endast en rätt förståelse av församlingens identitet ger de rätta svaren på dessa frågor.
I detta bibelstudium vill jag visa på den kontinuitet som finns mellan Gamla och Nya testamentet. Församlingen är till funktion och begrepp inte enbart en nytestamentlig företeelse.

Församlingen föddes på "den första pingstdagen." Detta är ett välkänt uttryck. Vi kan dock inte finna detta i Bibeln. Det står istället att "de troendes antal förökades med inemot 3000". Att de förökades innebar att det redan fanns troende, de som höll ut i endräktig bön. Även Simon och Hanna i templet är underbara exempel på dessa. De var med och "födde" fram det andliga skeendet i sin tid, genom bön och fasta.

Nej, skall vi komma till församlingens begynnelse och upprinnelse, får vi färdas ytterligare ca: 2000 år tillbaka i tiden. Vill vi ändå kalla det stora och revolutionerande som hände femtio dagar efter Jesu död, för församlingens födelsedag, skall vi komma ihåg att det som föds fram har ett förflutet. Fostret är samma individ som den som föds fram, och befruktningen är början på den som föds fram.

Abraham kallas
Herrens ord kom till Abram:

"Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. Så skall jag göra dig till ett stort folk." 1Mos.12:1

Genom att Abraham i tro lydde Herrens ord inleddes processen till ett nytt folk, Israel. Abraham blev den förste av de "utvalda". Han blev också den förste av de "utkallade", roten till Guds församling, ekklesia. Genom patriarkernas tro på Abrahams Gud, och Jakobs söners tillväxt i Egypten, att de i tro gick ut ur Egypten för att enligt Guds löfte ta det land som Gud lovat ge till Abraham i besittning, blev den utveckling som så småningom ledde fram till den Helige Andes utgjutande. Det som skedde var att Herren uppfyllde sina löften till fäderna. Lagen skrevs på människohjärtan istället för på stentavlor. Jer.31:33.

Kom alla in i landet? Nej, bara de som trodde. De andra hade en annan ande. Guds löfte gavs till hela folket, men det uppfylldes bara på dem som trodde likt Abraham.

På detta sätt fortsatte det genom hela GT. Abrahams välsignelser hade lovats hela Israels folk, men uppfylldes bara på dem som vandrade i hans tro.

Uppfyllelsen av pingsten

Det som hände på pingsten, efter Jesu död och uppståndelse, var en uppfyllelse av det profeterna lovat. Vecko-, eller skördehögtiden fick sin uppfyllelse i Messias. Det skapades inte någon ny religion. Det skedde inget församlingsbyte. Det som hände var att Guds löften till Israel uppfylldes.

"Det var denna räddning som profeterna sökte och forskade efter, när de profeterade om den nåd som ni skulle få. De ville utröna vilken och vad slags tid som Kristi Ande i dem syftade på, när den förutsade de lidanden som Messias skulle utstå, och den härlighet som skulle följa. Det uppenbarades för dem, att det inte var sig själva, utan er som de tjänade med sitt budskap." 1 Petr. 1:1:10-12.

Jesu död och uppståndelse och den Helige Andes utgjutande, var alltså bara en fortsättning, en underbar uppfyllelse av profeternas förutsägelser. Detta betyder att församlingen är judisk till hela sitt väsen. Det finns inte, och har aldrig funnits någon hednaförsamling, i global mening. Församlingen är bara för medborgare i Israel, de som är Abrahams barn. Är du inte medborgare, måste du bli det.

Israels förbund

"Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels hus", sa Jesus. Varför kunde inte Jeshuasändas till hedningarna? Därför att löftena och förbunden hade givits och upprättats med Israel. Jeshuahade bara legal rätt att bli sänd till Israel. Före sin död och uppståndelse sände också Jeshuasina lärjungar bara till "de förlorade fåren i Israel". Det var först efter uppståndelsen som lärjungarna fick uppmaningen att gå ut i hela världen och förkunna evangeliet. Löftet till Abraham var: "I din säd skall alla folk på jorden bli välsignade". Säden syftar också på Messias, det är först när det förnyade förbundet mellan Jeshuaoch Fadern trätt i kraft, som hedningarna inkluderades i Israel.  

Hjärtats omskärelse

"Frälsningen är från Judarna", sade Jeshuaordagrant i Joh.4:22. Vanligtvis översätts detta istället med: Frälsningen kommer från judarna. Detta kan felaktigt uppfattas som om frälsningen endast har sina rötter hos judarna, men att frälsningen nu kommer från "hednaförsamlingen". Så förhåller det sig inte. Frälsningen kommer fortfarande från judarna. Jeshuahar inte abdikerat som judarna konung. Olivträdet är fortfarande en bild på Israel, vilket vi hedningar är inympade i. I ett framtidsperspektiv kommer också mänsklighetens räddning från judarna. Från ett Israel som kommit till sin kallelses mål, att vara ett rike av präster, till välsignelse för vår värld.

Detta betyder inte att Guds löften uppfylls automatiskt bara för att man är jude. Både judar och hedningar måste vandra i Abrahams tro för att få del av hans välsignelser. Hur skall detta gå till, kanske du undrar? Samma fråga ställdes av Nikodemus. Jeshuasvarade honom: "Du måste födas på nytt, annars kan du inte se Guds rike". Detta är den omskärelse som sker i människans inre, i hennes ande. Detta är den enda vägen till frälsning för juden och för hedningen.

"Ty jude är man inte till det yttre, och omskärelsen är inte det som syns utanpå kroppen. Jude är man i sitt inre, och omskuren är den som är det i sitt hjärta, i Ande och inte efter bokstaven. Han får sitt beröm av Gud, och inte av människor."  Rom. 2:28.

Församlingen - Guds folk

Församlingen består av de judar som alltifrån Abraham vandrat i hans tro, för att tillsammans med judar och hedningar idag, genom Jesus, tillhöra hans kropp, som är församlingen. Det hebreiska ordet för Guds folk är "qahal". I Septuaginta, som är den grekiska översättningen av GT, används det profana ordet "ekklesia" för att översätta "qahal". När NT skrevs på grekiska använde översättarna, det från Septuaginta välkända ordet för Guds folk, nämligen "ekklesia". "Ekklesia" är alltså ett översättningsord, och som sådant har det ingen egen betydelse som beteckning för Guds församling. "Ekklesia" och "qahal" är synonyma begrepp, fast på två olika språk. Det är dock "qahal" som ger "ekklesia" dess betydelse. Den nytestamentliga församlingen är då också Guds ³"qahal"". Det skedde alltså inget byte av församling på "den första pingstdagen". Det som skedde var att Guds löften till Israel fick sin uppfyllelse. Detta var av oerhörd betydelse. Församlingen kom till sin rätt och kunde agera i den Helige Andes kraft.

Abrahams vision

Jeshua svarade de judar som endast åberopade sin naturliga härkomst från Abraham."Är ni Abrahams barn borde ni göra hans gärningar. Ni har djävulen till er far."Hårda ord kan tyckas, men Jeshuasäger i Joh.8:45."Jag talar sanning, därför tror ni mig inte ".I den 56:e versen fortsätter Jesus:"Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag, han fick se den och gladde sig ".

Abraham såg "i anden" framåt mot försoningen och fullkomningen i Messias. På samma sätt gjorde hans efterföljare, Guds apostlar och profeter. De hade alla sett det i fjärran. Hebreerbrevets 11:e kap. ger en underbar beskrivning på alla dessa, för att i de sista verserna summera följande: "Ingen av dessa som genom sin tro har fått Guds vittnesbörd, fick se löftet uppfyllas. Gud har bestämt något bättre för oss, och därför skall de uppnå fullkomligheten först tillsammans med oss."

Olivträdets rot

De heliga under Gamla Testamentets tid uppnår fullkomligheten i Messias tillsammans med oss.
De är också "i Messias" eller "i Messias", delaktiga i löftet att ryckas upp, Herren till mötes.
Är man "i Messias", är man också en lem i hans kropp, som är församlingen. Utanför Messias finns ingen frälsning. Israels utkorelse är Gudsfolkets (qahal, ekklesia) utkorelse. Messias är det äkta olivträdets yttersta rot. Det olivträd som är en bild på församlingen, Gudsfolket, som alltsedan Abraham vandrat i hans tro för att på detta sätt få del av hans välsignelser.

Ni skall alltså veta att de som tro är söner till Abraham. Så skulle hedningarna genom Messias Jeshua få den välsignelse som gavs åt Abraham, och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tro." Gal.3:7,14

Efesierbrevets undervisning

Efesierbrevet ger en tydlig undervisning om församlingens identitet. Denna undervisning börjar från Ef.2:11, och fortsätter ända in i kap.3. Hela detta stycke behandlar samma ämne. Paulus skriver här i "vi" och "ni"-form, där "vi" betyder judar och "ni" hedningar. Paulus påminner efesierna, som var hedningar, att inte glömma bort hur deras situation varit utan Messias. De hade varit utan medborgarskap i Israel, utan del i förbunden och löftena, utan hopp och utan Gud i världen. Att de var utan del i förbunden och löftena var bara en konsekvens av att de var utan medborgarskap i Israel. Innan de fått del i Messias saknade de allt det som de nu, underförstått, fått del av.

"Tack vare Messias Jeshuaär hedningarna genom evangeliet arvingar som vi tillhör samma kropp som vi och har del i löftet som vi." (judar)  Ef.3:6

Hade efesierna fått medborgarskap i ett andligt Israel? Det är intressant att lägga märke till att Paulus använder aldrig uttrycket "det andliga Israel", ej heller "det nya Israel". Det Israel som Paulus talar om i Ef.2:12 är Gudsfolket, Qahal det som började med Abraham. Det var i detta Israel som efesierna blivit medborgare. Ändå använder Paulus två begrepp om Israel för att markera vissa skillnader. Han skriver i Rom. 9:6-7:

"Ty Israel det är inte detsamma som alla de som härstamma från Israel. Ej heller är de alla "barn", därför att de äro Abrahams säd..... Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som är barn efter löftet, de räknas för säd."

För att skilja mellan de som vandrar i Abrahams tro och de som inte gör det, utan är förstockade som Paulus säger, kan man naturligtvis använda uttrycket "andligt Israel". Det som är viktigt är att förstå att det sträcker sig ända från Abraham.

Medborgare i Israel

Att vi hedningar fått medborgarskap i Israel betyder naturligtvis inte att vi är medborgare i staten Israel, och kan få israeliskt pass. Medborgarskapet betyder att vi, genom Jeshua, den judiske Messias, fått delaktighet i Israels löften och förbund.

Vad Gud har i beredskap i framtiden för Israel är höljt i ett visst dunkel, ett "mysterion". Gud har inte uppenbarat alla sina hemligheter, men vi vet att genom att hedningarnas fullhet kommer in, blir hela Israel frälst. Detta skall bli ett uppståndelseliv för hela världen. Gud är en far som du och jag. Vi avslöjar inte alla hemligheter för våra barn när de är små, men när fullheten kommer skall mera avslöjas.

"Men nu, tack vare Messias Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod." Ef.2:13

Det är hedningarna, som kommit nära det som Israel ägt hela tiden. Det betyder inte att något slags "knytkalas" ägt rum, där judar och hedningar tillsammans kommit fram till en ny religion, utan det är Guds suveräna handlande genom JeshuaMessias, att i Messias skapa en enda ny människa och så skapa frid.

"I en enda kropp försonade han de båda med Gud, genom korset då han i sin person dödade fiendskapen". Ef.2:16

Skiljemuren mellan juden och hedningen är nedriven genom Jesus. Låt oss inse och handla därefter! Det tog många år för Jesu apostlar att förstå detta. Gud var till slut tvungen att genom en uppenbarelse visa Petrus detta, på taket av Simons hus i Joppe. Hedningarna skapade så småningom en egen "mur" genom ersättningsteologin som perverterat evangeliet. Genom detta ersättningsteologiska tänkande har de hednakristna lagt beslag på församlingsbegreppet och missionsuppdraget.

Församlingens grund

"Alltså är ni inte längre gäster och främlingar, utan äger samma medborgarskap som de heliga, och har ert hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad, som har apostlarna och profeterna till grund, och Messias Jeshuasjälv som hörnsten." Ef.2:19-20

Paulus ville att efesierna skulle förstå att de kunde relatera till "de heliga". Att det var GT:s heliga är uppenbart. Det är ju detta som är huvudtanken i hela detta avsnitt. Att de hade gemenskap med de heliga i sin samtid är självklart. Det fanns ingen anledning för Paulus att betona detta. Nej, när de nu kommit "nära", betydde det att de också kommit nära GT:s heliga.

Paulus liknar Guds folk vid en byggnad, där grunden är apostlarna och profeterna, och hörnstenen är Jesus. Detta är inte en undervisning om en lokalförsamlings uppbyggnad. Detta gäller den globala församlingen genom alla tider. De apostlar och profeter som utgör grunden är GT:s apostlar och profeter. Att det fanns sådana, har vi Jesu ord på i Luk. 11:49-51:

"Jag skall sända profeter och apostlar till dem, och några skall de döda och förfölja. Därför skall detta släkte få betala för alla profeters blod som har utgjutits från världens skapelse, alltifrån Abels blod ända till Sakarjas blod, som spilldes mellan altaret och tempelhuset."

Guds hemlighet
Paulus fortsätter i det tredje kapitlet i efesierbrevet på samma tema, och säger att detta att judar och hedningar är ett i Messias, att de har gemenskap med GT:s heliga, var en hemlighet som uppenbarats för honom och hans samtida apostlar och profeter.

"För människorna i tidigare släktled hade den inte avslöjats så som den nu har uppenbarats i Anden, för hans heliga apostlar och profeter." Ef:3:5

Så kommer Paulus till själva innehållet i uppenbarelsen.

"Tack vare Messias Jeshua är hedningarna genom evangeliet, arvingar som vi, (judar) tillhör samma kropp som vi, och har del i löftet som vi." Ef. 3:6

Paulus talar om apostlar och profeter utan att klargöra om de tillhör NT eller GT. Han antyder ingen väsensskillnad mellan de tider som vi betecknar GT och NT. För Paulus fanns inte dessa begrepp. Han uppfattade sin tid som den tid då Israels löften hade uppfyllts genom Jeshua Messias

Församlingens identitet
Genom en rätt insikt om församlingens identitet och väsen faller alla läror, där hedningarna menar sig övertagit Israels löften. Sådana läror avslöjar istället att förståelsen av församlingens identitet är bristfällig. Efter mer än 1600 år av ersättningsteologiskt tänkande har vi inte undgått att påverkas. Den teologiska traditionen har skapat glasögon, genom vilket vi läser Guds ord. Församlingsbegreppet har på detta sätt blivit missförstått. Församlingen förknippas vanligtvis med hednakristna, med något som är skilt från Israel. Vi har inte förstått det Paulus säger i Ef. 2:12, att vi har fått medborgarskap i Israel. Vi talar istället om Israel och församlingen, och menar då två "Gudsfolk" som är skilda åt. Att det finns skillnader just nu, på grund av att Israels förstockelse inte upphört, är uppenbart. Vi kommer dock inte ifrån Paulus undervisning: Vi hedningar har fått medborgarskap i Israel.

Två Israel- begrepp

Idag lever vi fortfarande, liksom Paulus, med två olika Israel-begrepp. Dels Israel som en sekulariserad stat, upprättad, bland annat, genom den sionistiska rörelsen. Vad gäller det sistnämnda lägger jag ingen negativ värdering i detta, bara ett historiskt konstaterande. Det judiska folket var efter hedningarnas fasansfulla hantering i stort behov av en egen stat. Men Israel lever i en torka, i dubbel bemärkelse. Inte en enda droppe frid, shalom, har fallit över landet. Varken andligt eller konkret. Israel lever under ständigt krigshot. Men i allt detta har Gud sin hand. Endast ett Karmel-under är lösningen på den andliga och politiska situationen.

Sedan har vi det Israel som alltifrån Abraham gensvarat på Guds kallelse, att vara ett folk av präster, alla de som likt honom vandrat i tro. Även om Paulus inte använder sig av uttrycket, "andligt Israel", kan vi använda det för att tydliggöra vad vi menar. Det som då är viktigt att klargöra är att roten och begynnelsen till detta "andliga Israel" är Messias. Det är i detta Israel vi hedningar inympats i.

Insikt ger ödmjukhet

Det uppstod alltså ingen ny församling på "första pingstdagen". Det som skedde var att Guds löften till fäderna uppfylldes. Pingsten fick sin uppfyllelse i Messias, genom att den Helige Ande utgöts. 2000 år har nästan gått sedan Paulus gav oss sin undervisning om detta. Århundraden av ersättningsteologiskt tänkande har på detta sätt fördunklat vår andliga syn när det gäller församlingens identitet. Låt oss bedja om "ögonsalva"". En rätt insikt om församlingens identitet ger oss ödmjukhet, och befrielse från den självklokhet som finns hos oss som kallas för "hednakristna". Paulus varnar kraftigt för detta i sitt brev till församlingen i Rom. Att dessa förmaningar klingat ohörda har historien visat oss.

"Så förhäv dig inte över de andra (äkta) grenarna. Om du gör det skall du veta: Det är inte du som bär roten, utan roten som bär dig."  Rom. 11:18.

Det är en chockartad men nyttig upplevelse att inse detta. Hur har inte vi som inympade grenar förhävt oss och menat att församlingen, det är vi. Det är vi som dikterar villkoren. Det är vi som är Jesu brud. Det är vi som skall uppryckas till hans bröllop, när det hela tiden varit roten som burit oss. Låt oss vara tacksamma över en barmhärtig och förlåtande Gud.

Tillsammans

Naturligtvis är vi Jesu brud, men bara tillsammans med de äkta grenarna. Naturligtvis skall vi fira Lammets bröllop, men bara tillsammans med de äkta grenarna. Naturligtvis skall vi uppryckas Herren Jeshuatillmötes, men bara tillsammans med de äkta grenarna. Tror vi inte detta förhäver vi oss.  

Stefanus undervisning

Jerusalemsförsamlingen hade inte våra identitetsproblem, de såg sig som fortsättningen på det Gud gjort och talat genom sina profeter. Som ett exempel på detta, har vi Stefanos tal. Översteprästen och de äldste anklagar Stefanos för att förkunna att Jeshuaskall förstöra deras tempel, och förändra de stadgar Mose givit dem. Med andra ord, att Stefanos skulle vara i opposition till judendomen. Vad är hans svar på dessa anklagelser? Jo, han börjar då att ända ifrån Abraham, berätta hela Israels historia, som för de lyssnande var mer än välkänd, ända fram till Jesus, han som var förutsagd av profeterna. Han anklagar dem sedan för att de dödat den Rättfärdige. Stefanos besvarade deras anklagelser med att visa på den kontinuitet som fanns mellan judendomen och det som Stefanos levde i. Han stod inte för något som var i opposition till judendomen. Stefanos, liksom de andra lärjungarna såg sig som sanna representanter för judendomen. Det som hänt genom Jesus, var att judendomens profeter fått sina förutsägelser uppfyllda. Församlingen i Jerusalem, liksom församlingen under hela NT representerar alltså fortsättningen på judendomen, på Gamla Testamentets Gudsuppenbarelse. Om detta skriver också Petrus i sitt första brev, 1:10-12:

"Det var den räddning som profeterna sökte och forskade efter när de profeterade om den nåd som ni skulle få. De ville utröna vilken och vad slags tid, som Kristi Ande i dem syftade på, när den förutsade de lidanden som Messias måste utstå, och den härlighet som skulle följa. Det uppenbarades för dem att det inte var sig själva, utan er som de tjänade med sitt budskap."

Församlingen ingen parentes

1900 år av hednakristen dominans, vad gäller antal, förändrar inte församlingens identitet. Inte heller gör 1600 år, av mer eller mindre  ersättningsteologiskt tänkande Paulus undervisning om intet. När det gäller församlingen i det eskatologiska perspektivet, kommer Gud att följa "mönsterbilden" han gett i sitt ord. Det är församlingens ursprungliga identitet som gäller. Låt mig använda en bild: Även om Josef i Egypten blev klädd i egyptiska hednakläder, förändrades inte hans identitet. Han var fortfarande en son till Jakob. På samma sätt är det med församlingen, som är Jesu kropp. Den har varit klädd i "hednakläder" under århundraden, men detta ändrar inte dess identitet. Det kom en tid då Josef avslöjade sin rätta identitet för sina bröder. Detta kommer också att hända det judiska folket. Jeshuakommer att uppenbara sig som Judarnas Messias.

Som inympade vildolivgrenar är vi inte andra klassens medborgare. Som inympade grenar från ett vilt olivträd har vi del i samma rot, och får del av samma friska sav som de ädla. Det jag menar är att vi bör ha en sann kunskap, och inta en rätt attityd, så att vi inte förhäver oss genom att vara självkloka. Församlingen är ingen parentes, den är istället Guds stora syfte.

Att den varit fördold under lång tid, betyder inte att den inte existerat. Liksom en staty "uppenbaras"", när den avtäcks, var det som hände med församlingen på "pingstdagen". Statyn kom inte till sin rätt förrän den blev "avtäckt". Statyn fanns dock där under täckelset hela tiden som en "hemlighet", ända fram till avtäckandet, det som skedde 50 dagar efter Jesu död.

En hjord och en herde

Alltsedan Jesu himmelsfärd har evangeliet förkunnats på vår jord. Innan slutet kommer skall det förkunnas för alla folk, stammar och tungomål. Vill man absolut ha en eskatologisk parentes, så är den del av Israel som är förstockat, som Paulus uttrycker det, en parentes. Vi måste inse att vi lever i ett ofullbordat frälsningsskeende. Men när hedningarnas fullhet kommit, skall hela Israel bli frälst. Först då kommer de två Israel-begreppen att bli helt enade. Då uppfylls fullheten i Jesu profetia:

"Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde." Joh.10:16.

Utifrån detta studium om församlingens identitet, kan säkert ytterligare konsekvenser dras. Gud kommer att uppenbara det för den ödmjuke. En sann förståelse av församlingens identitet är också en nödvändighet om man skall kunna förstå det profetiska ordet, och det profetiska skeendet i nutid och i framtid. ¤