Fem sidor av tron

Vi fortsätter med den grundläggande undervisning i tron.Det är bra att kontrollera grunden, så att den är riktigt lagt. Det som är viktigt när man bygger ett hus är just grunden. Har man en bra grund i huset så tål det påfrestningar. Bibeln talar om att det finns grundläggande sanningar i läran om Messias. Vi skall läsa från Hebr.6. Många kanske tycker att detta är som gammal potatis. Men potatis kan man äta om och om igen. När det gäller den grundläggande undervisningen i tron känner jag en inre maning att föra ut denna undervisning i Sverige. Orsaken till detta är att jag ser att fienden försökt att sudda ut vissa sanningar. Speciellt gäller detta omvändelse. Vi har tidigare undervisat om detta i "Sex steg till sann omvändelse".

Det måste ske en sann omvändelse från synd så att man kan bli förlåten och på så vis ta emot frälsningen i Jeshua. Det går inte att predika ett allmängiltigt budskap om att alla är Guds barn. Predikar man så ljuger man och för människor till förtappelsen. Vi måste istället predika omvändelse och tro som vi läser om i Hebr. 6 .

Vi repeterar snabbt de sex punkterna:

Man erkänner att man brutit mot Guds bud.
Man ångrar sej.
Man bekänner sin synd.
Man ber om förlåtelse.
Man beslutar sig för att med Guds hjälp aldrig någonsin göra om det igen.
Man ersätter det som blivit skadat eller gör upp men det som blev fel.

Hebr. 6:1-2: "Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Messias lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, med undervisningar om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom."

Messias lära! Paulus skrev naturligtvis inte på svenska till hebréerna, och inte på grekiska heller, man skriver inte på grekiska till hebréer. Paulus skrev på hebreiska till hebréerna. Brevet blev sedan översatt till grekiska och den grekiska texten ligger till grund för den svenska översättningen. Därför översatte man ordet Mashiach till Kristus. Det ordet har aldrig blivit översatt till svenska, utan man har bara fört över det grekiska ordet Kristus som betyder det smorde, till det svenska språket.

Det finns sex grundstenar i den här texten.

1. Omvändelse från döda gärningar.
2. Tro på Gud
3. Undervisning om reningar
4. Handpåläggning
5. De dödas uppståndelse
6. En evig dom.

Här har vi 6 grundsanningar i Messias lära. Eller den messianska grunden.
Vi gör en liten repetition när det gäller omvändelse från döda gärningar.

Döda gärningar, vad betyder det?

Det betyder inte att vi går omkring och dödar, utan det är gärningar som är födda i dödens rike. Motsatsen blir då "levande gärningar", eller "livets gärningar". Jeshua sa till en församlingsföreståndare i Upp.3:2:
"Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som var kvar och som var nära att dö, ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför din Gud."

Detta är allvarliga ord. Nu när bibeln talar om fullkomliga gärningar, så betyder det de gärningar som Gud har tänkt att jag skall göra. Fullkomlighet i det hebreiska tänkandet betyder att man kommer upp till den nivå av mognad som Gud har tänkt. En vitsippa är inte fullkomlig förrän den har slagit ut.

När det talas om fullkomliga gärningar betyder det att de har uppfyllt syftet som Gud hade tänkt med dem. Detta vill jag koppla samman med 1Kor.15:58:

"var därför fasta och orubbliga mina bröder och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves"

Arbetet för Herren kan vara förgäves, men arbetet i Herren är inte förgäves. Här måste jag stanna upp och tänka efter. Arbetar jag för Herren eller arbetar jag i Herren? Man kan göra massor med saker för Gud, men det är inte säkert att det är vad Gud vill att vi ska göra. Verksamhet han skrivas med ä!

Det kan vara mycket "värksamhet" i mitt liv, jag kan göra jättemånga gärningar för Gud, men det är inte säkert att dessa gärningarna är gjorda i Gud. Det är bara de gärningar som är gjorda i Herren som inte är förgäves.

Jag kan ge bort alla mina ägodelar till de fattiga, men om inte Gud har sagt att jag ska göra det är det förgäves. Jag kan göra massor av goda gärningar, men är det inte Gud som har sagt att jag ska göra det, så är det döda gärningar. Det är detta vi måste omvända oss ifrån, omvändelse ifrån döda gärningar.

Hur goda de än är handlar det inte om att göra dem för Herren, utan att lyda Herren. Det viktigaste är att göra det som Herren har sagt. Då är det viktigt att ha gemenskap med honom så att vi vet vad han vill, och läser hans ord så att vi vet vad hans bud säger till oss. Döda gärningar har att göra med gärningar som är utanför Guds vilja. Detta är det första vi måste vända om från, gärningar som är gjorda utanför Guds vilja.

Teshuvah

Det andra är att vi måste tro på Gud.

Dessa två saker hör intimt samman. När Messias kom började han att predika i Kapernaum, vi har varit där och såg på ruinerna. Kapernaum var på den tiden en mycket viktig stad som Messias gjorde till sitt första arbetsfält. Det första som Jeshua predikade var: Omvänd er och tro på Gud, tro på Guds evangelium, hans goda nyheter!

För att kunna tro måste det först finnas omvändelse, och omvändelse har med tro att göra. Ordet omvändelse heter “teshuvah" på hebreiska, och det har med omvändelse att göra. Att vända tillbaka. Om man har sin rygg vänd mot Gud och sitt ansikte mot världen och gör "teshuvah" så vänder man sitt ansikte mot Gud och vänder ryggen mot världen.

Det finns många fina läsarsånger som talar om detta som: "Jag har beslutat att följa Jesus och ingen väg tillbaka går", och "Jag följer korset och lämnar världen". Detta är att vända sitt ansikte mot Gud och lämna det gamla livet, synden och satan, och allt vad detta innebär. När man vänder om vänder man sig från något, synden, och till någon, Gud. Detta har med tro att göra. Omvändelse och tro hör ihop. Det är två sidor av samma mynt eller två sidor av samma dörr. När man går in ser man en sida av dörren, när man gått in och stänger den ser man den andra sidan. Det går inte att omvända sig utan att tro. Man vänder sig till Gud när man omvänder sig. Då tror man på Gud, Israels Gud. När det står Gud i svenska Bibeln är det inte vilken gud som helst. Det är den Gud som Bibeln talar om. Elohim är det hebreiska ordet för Gud.

Det är inte Allah det är frågan om, det är inte någon hinduisk gud, eller någon annan gud det talas om. Det är Israels Gud! När vi tror på Gud måste vi tro på den Gud som har uppenbarat sig i Bibeln och har uppenbarat sig för Israels folk. Det finns ingen gudsuppenbarelse utanför Israel. Naturligtvis finns det en naturlig uppenbarelse i skapelsen, men när det gäller uppenbarelsen av en personlig gemenskap med Gud, så måste det gå genom Israel.

Guds väg går genom Israel

Frälsningen kommer ifrån judarna, skrifterna kommer ifrån judarna, bibeln kommer ifrån judarna dvs. Guds väg att nå världen går genom Israel.

Gud har sagt att jag är Abrahams, Isak och Jakobs Gud. Han har också sagt att han är Israels Gud. Så om man kopplar bort Israel från gudsgemenskapen så kommer man kanske till en annan gud, eller får en annan gudsbild som kan vara en förvrängd bild av Gud själv. Det är därför viktigt att du förstår att det vi talar om är Israels Gud. Det finns otaliga ställen i Bibeln där Gud säger att han är Israels Gud. Men det finns bara ett ställe där Gud säger att han också är hedningarnas Gud. Ett enda ställe i hela Skriften. Israel är Guds representant för alla hednafolk. När han välsignar Israel är det med syfte att nå hela världen. Alla nationer är beroende av den välsignelse som Gud ger till Israel.

Israel är Guds kanal att nå folken. Och för att nå Gud måste folken närma sig Israel för att lära känna Israels Gud.

Grekisk eller Biblisk tro

Det finns alltså döda gärningar och en död tro."Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar. "Nu säger kanske någon: Du har tro. - Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dej min tro genom mina gärningar. Du tror att Gud är en. Detta gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar."  Jak.2:18-19.

Detta är alltså Israels trosbekännelse: "Du tror att Herren är en" .

Jakob skriver inte till hedningar utan till judar. Jakob visar här den falska tron. Vi ska titta lite på det, vad tro inte är.

Tro är inte intellektuell gymnastik. Här finns en väldig stor skillnad mellan grekisk tro och hebreisk/biblisk tro. Den grekiska filosofin lär att den verkliga världen är sinnesvärlden, alltså den osynliga världen, idévärlden.

Idévärlden anses vara den verkliga världen. Allt materiellt, fysiskt är overkligt. Denna grundsyn bör man arbeta för att få bort. Det grekiska tänkandet upphöjer starkt intellektet. Om man är intellektuellt begåvad är man en bättre människa, enligt den grekiska filosofin. Om man har möjlighet att utöva tankeverksamhet är man en hög människa. Den grekiska filosofin bygger mycket på matematik, och tankeverksamhet. Så att tjäna Gud i den grekiska filosofin är att tänka. Då inräknas inte händerna, fötterna, munnen, magen, öronen i det religiösa livet, utan man har intellektuell tankeverksamhet.

Då tycker man att man har gjort något verkligt, eftersom man är i idévärlden. Detta grekiska tänkande har påverkat hela världen sedan Alexander den stores tid. Detta är något som behöver bekämpas. Denna platoniska dualism skiljer mellan det fysiska och det intellektuella eller det andliga som man säger.

Detta är inte ett bibliskt förhållningssätt. Det räcker inte att tro med huvudet för att bli frälst. Om inte tron får sitt utryck i gärningar så är det en död tro, och den har ingen verkan. Det räcker inte att säga att jag tror på Gud Fadern den Allsmäktige skaparen. Det är inte en biblisk tro. Det är intellektuell gymnastik, ett försanthållande. Det är ett erkännande av vissa teoretiska trossatser eller dogmer. Bibeln kallar inte det för tro.

Vi har bott i ett katolskt land, Spanien, i nästan 20 år och sett hur den intellektuella tron lurat människor till den eviga förtappelsen. Man säger sig tro på "trosbekännelsen" på kyrkans lärosatser som man lärt sig som vissa läropunkter i huvudet.

Detta tror man räcker!

Det räcker inte för att bli frälst. Det är den falska tron!

"Du säger att Gud är en".  Du kan trosbekännelsen utantill du jude.

Men om inte det blir till praktik i ditt liv är inte bekännelsen eller läropunkterna till någon nytta. Till och med demonerna vet att Gud är en. Dessa har ibland mer respekt än vissa människor, för det står att de skakar och bävar.

Det räcker inte att bara tro med huvudet. Det räcker inte att bara känna till. Det är viktigt med omvändelse på denna punkt, det är inte nog att bara känna till sanningen.

Sanningen skall levas, annars blir man en dualistisk människa, en delad människa!

Den falska tron är alltså den intellektuella tron, den filosofiska tron, den tro som inte påverkar min livsstil.

Den sanna tron - Messias tro

"Därför, heliga bröder, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jeshua, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till".  Hebr.3:1.

Vi skall nu ta tala om vad den sanna tron är. Här står orden "bekänner oss till" och de har med tro att göra. I den spanska översättningen står det "vår tros apostel och överstepräst" . I vår äldre översättning står det i Hebr.12:2:
"Må vi därvid se på trons hövding och fullkomnare, som istället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som sitter på höger sida om Guds tron."  

Trons hövding och fullkomnare! Vad betyder hövding?

I Svenska Folkbibeln står det upphovsman och fullkomnare.
En hövding är någon som går före, en ledare, en som är en grundläggare. Uttrycket upphovsman är intressant. I spanska texten står det "trons författare". Det betyder: någon som startar tron, en upphovsman.
Det är Messias som är upphovsman för tron. Så den rätta tron är Messias tro.

Upp 2:13 " Jag vet var du bor - där Satan har sin tron.Och du håller fast vid mitt namn och förnekar inte tron på mej ens i de dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor."

Satan hade alltså sin tron i staden Pergamus. I den spanska bibeln står det, "min tro". Det är skillnad att säga: "tron på mig" och "min tro".

I en engelsk översättning står det "lita på mej". Jag tror den bästa översättningen är "min tro". Det är Messias tro som vi har!

Det står i Ef.4 om: "En tro, ett hopp, ett dop..."

En Gud och Fader. En tro! Det är den tro som Messias själv har, han som är trons upphovsman. Det är den äkta tron.
Du har inte förnekat min tro säger han. Det är intressant, du har inte förnekat min tro. Eftersom han är upphovsmannen, delar han också med sig av sin tro. Man kan också säga att han är en förelöpare, så att vi kan följa hans tro.

Vi skall också se i Rom 3:26. Tyvärr är inte alltid översättningen bra. Man försöker rätta till Guds ord så att det skall passa det mänskliga förståndet. Det är bättre att skriva som det står, och sedan kan Guds Ande så småningom uppenbara för oss vad som menas. "...under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jeshua."

Skall man översätta ordagrant från den grekiska texten så står det: "När han förklarar den rättfärdig som är av Jesu tro" .
I den judiska messianska engelska översättningen har man översatt så här:

"På den grund som är Jeshuas trohet."  Nu börjar vi att se vad tro betyder. Gud förklarar bara dem som rättfärdiga som har Jeshuas tro!

Gud oskyldigförklarar de människor som har Jeshuas tro. Du måste därför få tag på Messias tro för att bli rättfärdigförklarad. Det finns en falsk lära som säger att var och en blir salig på sin tro. Detta är lögn! Man måste ha Messias tro för att bli salig, för att bli frälst eller rättfärdig. Han är trons upphovsman. Nu ska vi titta på fem olika saker som identifierar den sanna messianska tron.

1. Tillit

Vad betyder tillit? Man litar på någon. I Studiebibeln eller i hebreisk-svenska lexikon kan man ta reda på vad ordet tro betyder på hebreiska.

Ordet "tro" på hebreiska heter "emunah". Ordet "amen" är också ett hebreiskt ord som betyder "sannerligen". Det har samma rot som "emunah" och ligger  nära varann. Emunah betyder fasthet. Det grekiska ordet för tro är "pisteuo", men den grekiska texten är en översättning av den hebreiska. Så när vi går till Bibelns budskap måste vi gå till det hebreiska språket så att vi kan förstå Guds tankar. Så emunah betyder fasthet, säkerhet, pålitlighet, trofasthet och sanning, och där har vi ordet amen som betyder sannerligen. Tro har med sanning att göra. Man kan aldrig ha en rätt tro som inte har med sanning att göra. Tron grundar sig alltid på fakta och sanning. Ordet "emet" som kommer ur samma rot betyder fasthet, säkerhet, pålitlighet, trofasthet och sanning. Det är samma betydelse som emunah.

När den messianske judiskt troende Dr David Stern översätter Bibeln till engelska, kallad "Jewish Complete Bible" som innefattar de 66 bibelböckerna, använder han inte ordet "faith" utan "trust" (lita på). Du behöver alltså lita på Herren Jeshua för att bli frälst. Detta blir lite annorlunda eftersom man är van att bara tro (tänka rätt) så blir man frälst. Att tänka rätt är inte detsamma som tro enligt Bibeln. "Tro på Herren Jeshua så blir du frälst."  Den frälsande tron innebär att du måste lita på Herren Jeshua.

Sann tro har också alltid med gudsgemenskap att göra. Man kan inte tro på Gud utan att lära känna Gud. Gudsmannen Lester Sumrall, som flyttade hem till Herren för ett par år sedan, sa så här: "Tro är att känna Gud".

2. Tro på Guds löfte

Vet ni vad som står i 1 Mos 15:6? Det är en mycket grundläggande vers som hela bibeln bygger på: "Han trodde på Herren och det räknades honom till rättfärdighet."  Detta är en grundläggande sanning i Torá, Guds lag.
Abraham trodde på Gud.

När trodde Abraham på Gud?

Jo, när Gud hade gett honom en uppenbarelse om att hans efterkommande skulle bli lika många som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand. Då säger Bibeln: "Han trodde på Gud"

Vi skulle kunna ta bort ordet “på" som man har gjort i Bibel 2000.

Det är en liten skillnad att säga: "han trodde Herren", än "han trodde på Herren". Det hebreiska tänkandet ger oss en vink om att vi bör översätta det utan "på". För tro har att göra med att man litar på någon. Om Gud har sagt något, och eftersom vi litar på honom, vet vi att det han säger är sant.

Låt mig ta ett exempel: Imorgon kl 3 skall David ringa till mig på telefon. Jag kan då välja om jag ska lita på David, om han ska ringa eller inte. Om David är trovärdig så ringer han mej vid exakt tid. Om jag känner David och vet att han är trofast och inte sviker sina löften, vet jag att han kommer att ringa mej.

Tron har mycket att göra med vad Gud har sagt, vilka löften han har gett.Gud har skapat oss till sin avbild, och han vill att vi ska också hålla vad vi lovar. Om vi brister i trofasthet vanhelgar vi Guds namn. Det är därför oerhört viktigt vad vi säger. Om man lovar något ska man uppfylla sina löften. Speciellt om man lovar sina barn någonting, är det viktigt att hålla löftet, annars lär man barnen att Gud inte uppfyller sina löften. Barnen får sin gudsbild från föräldrarna. När vi lovat våra barn något, har vi försökt att hålla det. Om det inte har gått har vi bett om förlåtelse för att vi inte uppfyllt löftet.

Nu lovade Gud Abraham att hans säd skulle bli mycket stor, och Abraham visste att Gud var mäktig att hålla sina löften. Rom 4: 17-21 talar om detta. Det är också en nyckeltext, vad gäller tro. Vi läser från Rom 4:20-21:
"Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. Han var övertygad om vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla. Därför räknades det honom till rättfärdighet."

Grunden för hans tro var Guds trofasthet! Det var inte hans egen förmåga, utan Guds förmåga att hålla vad han lovat. Tron är inte grundad i oss, utan i Gud själv. Det är alltså tro på Gud själv det är frågan om. Tilltro till Gud, och att lita på att det som Gud sagt är han mäktig att hålla. Även om det skulle se omöjligt ut så kommer ändå Gud att hålla vad han lovat. Om jag så vore100 år och Sara 90, så kommer det ändå att ske att vi får en son.

Nyckeln till att växa i Gud är att lovprisa och ära Gud. Vers 20 säger "han blev starkare i tron för han ärade Gud". Genom att ge Gud äran blir man starkare i Gud. Om man tackar Gud för det som han har lovat så växer tron. Då växer tilliten.

3. Trogen.

Att äga den Messianska tron är att vara trogen. Eftersom vi tittade på det hebreiska ordet för "tro", som betyder fasthet, säkerhet, pålitlighet och trofasthet, så har tron mycket att göra med trohet. Dels är Gud trogen sitt ord, men om vi tror på Gud betyder det också att vi ska vara trogna Gud. Detta är en viktig del i tron. Att tro på Gud betyder att vara trogen Gud.

I Ps 119:66 hittar vi en mycket intressant vers: "Lär mej gott förstånd och kunskap, ty jag litar på dina bud". Här hittar vi "emunah" i sin verbform och man har översatt det med "litar". Här har man översatt rätt. Jag "litar", jag är trogen dina bud. Det är samma ord i hebreiskan. Att vara trogen Gud är att tro på Gud. Enligt Bibelns ord för "tro" går det inte att tro på Gud utan att också lyda honom. Tron på Gud hör intimt samman med lydnad för Guds bud.
I Hebr. 11:8 tar Jakob itu med den intellektuella tron som säger: jag tror att Gud är en, men sedan inte gör någonting. Genom att tro lydde Abraham.

Abrahams tro har med lydnad att göra, och det är samma tro som Messias har. Messias är roten till Abraham han är trons upphovsman. Den tro som Messias har är den tro som Abraham har. Det är samma tro. Här ser vi att tron har med lydnad att göra. Hebr. 3:2: "Han var betrodd av den som hade insatt honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus". Det talas om vår himmelske överstepräst och apostel, vår bekännelses överstepräst. Uttrycket trogen är bra, det har med tjänst, prästtjänst, lydnad, noggrannhet mot Guds ord att göra. Vers 5 säger att Mose var betrodd, eller trogen, som tjänare i Guds hus för att vittna om det som senare förkunnas. Men Messias var betrodd, eller han var trogen, som son att råda över Guds hus.
Tro har mycket med trohet att göra.

4. Undergörande tro

Under eller mirakel är övernaturliga verkningar. Detta är en del av Messias tro som vi inte får hoppa över. En sann biblisk tro har alltid en övernaturlig del.

Tro är inte bara ett tänkande, utan det har undergörande verkan.

Som exempel kan vi ta händelsen när Israels barn gick runt Jeriko. Detta var ett utryck för tro. Gud hade sagt till folket att han redan gett staden i deras hand, men det såg likadant ut. Inget var annorlunda. Men tilliten till Herren, tilliten till hans Ord gjorde att de lydde. Folket gick runt Jeriko i sju dagar, ett varv varje dag. Den sjunde dagen gick de sex varv till så det blev sju varv runt staden. Detta var en troshandling! Då kom Guds kraft och bröt ned murarna så att de kunde inta hela staden. Detta var ett uttryck för tro.

Det är likadant med Pesach (påsken). De skulle slakta lammet och stryka blodet på dörrposten och sedan äta det. De skulle ha stavar i händerna och ha skor på fötterna, och kläderna skulle vara uppfästade. Allt detta var ett uttryck för tro. De skulle denna natt gå ut ur Egyptens land. De skulle sedan äta påskalammet år efter år som ett minne av att de hade blivit befriade ifrån fångenskapen. Påskfirandet blev instiftat redan innan det hade hänt. Det var också en troshandling att slakta påskalammet. Vi läser om detta i Hebr. 11. Folket visste att de skulle bli befriade. Gud hade sagt det och han håller alltid vad han lovar.

Ett annat exempel är Matt. 9:28 där Jeshua säger till de två blinda: "Tror ni att jag kan göra detta?"  Den undergörande tron ser vi mycket verksam i Messias’ eget liv och hans verksamhet. Jag vill säga så här: När vi överbetonar den undergörande tron kan den tro som Bibeln talar om bli snedvriden.
Det är inte bara under och tecken när det gäller tron. Tron har mer med tillit och trohet att göra, än just att göra under.

Matt. 9:28: "Och när han kom hem, gick de fram till honom. Jeshua frågade dem: Tror ni att jag kan göra detta? De svarade: Ja Herre! Då rörde han vid deras ögon och sade: Som ni tror skall det ske med er."

Här ser vi dessa två blindas tillit till Messias och till hans Fader i himlen som hade sänt honom. De bekände sin tro, sin tillit, och fick det som de trodde.

Deras ögon blev friska. Det behövs tro för att kunna se under.

Men undergörande tro kan också frånkopplas troheten till Herren, tyvärr. Därför talar han om att det kommer en dag, då man skall säga: Ja, men vi har gjort under i ditt namn, vi har drivit ut onda andar i ditt namn. Men han säger jag känner er inte. Det viktigaste i tron saknades. Tilliten, förtröstan, troheten till honom själv. Detta är själva grunden för att den undergörande tron skall verka på ett rätt sätt. I denna text ser vi att de hade kopplat bort gemenskapen med trons upphovsman, och hade bara den undergörande tron. En sådan tro kan tydligen göra under. Vi skall vara försiktiga med att bara vilja ha Guds undergörande tro.

Herrens tilltal

När det handlar om under är det fråga om Herren har talat till oss om det. Jag tror att Jeshua skulle kunnat förvandla stenar till bröd, när han frestades i öknen, om han bara hade velat. Men då hade han syndat. Det var inte Guds vilja att han skulle göra det. Under och tecken behöver inte alltid vara Guds vilja. Det viktigaste är att göra Guds vilja. Men när vi får ett tilltal att göra under, då ska vi frimodigt lyda honom. Det viktiga är gemenskapen med Gud. Gud vill hela alla! Det står att alla som kom till Jeshua blev botade. Det som är viktigt är att de kom till honom och ville ha gemenskap med honom. Vi ska inte dra nytta av Herrens välsignelse för att lyfta fram oss själva. Det finns alltid en frestelse att utnyttja Guds kraft för eget syfte, till och med att tjäna pengar på Guds gåva. Vi behöver alltid tänka på att vi gör saker "i Gud" inte bara "för honom". Det är alltså viktigt att be om Guds vilja först.

Vi läser om Petrus när han uppväckte Dorkas. Det står att han bad först sedan vände han sig mot den döda och sa: Stå upp!
Petrus bad först om Guds vilja och han fick ett ord ifrån Gud. Man behöver ett ord ifrån himmelen för att väcka upp en död. Han fick en uppenbarelse att det var en för tidig död för Dorkas och då var han frimodig att väcka liv i henne. Samarbete med Gud är nödvändigt.

5. Lärosystem - religion

Detta är också något vi hittar i bibeln. Speciellt i de pastorala breven hittar vi denna betydelse av tron.

"... i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron."  1Tim 1:19:

Detta syftar inte på tillit eller tro i allmänhet, utan ett lärosystem. Det är Messias lärosystem eller Bibelns religion.

Vi läser i 1Tim. 4:1: "Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror".

Det vill säga, de lämnar den bibliska judendomen. Tron, den tro som Adam, Abel och Abraham hade. Den tro som David hade. Den tro eller religion som Messias praktiserade. De lärosystem som hans apostlar hade.
Det är alltså Guds religion, den enda sanna, som vi också skulle kunna kalla för biblisk judendom, eller biblisk tro, eller Gudsdyrkan. Den bibliska religionen, eller Gudsfruktan. Det finns bara en väg som Gud har stakat ut och det är samma väg genom hela världshistorien. Det är Guds lära, Guds tro.

1Tim.4:6: "När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den goda lärans ord som du har följt."

Tron i Bibeln är ett lärosystem och Gud har inte ändrat denna tro sedan Adam och Evas tid. Gud ändrar sig inte! Han har inte olika tidsåldrar då olika sanningar gäller. De som gällde för Adam och Eva gäller för oss idag. Nådens tid började sedan de ätit av frukten på “trädet av gott och ont". Den tidsåldern fortsätter ända fram till domens dag. Nådens tid började med Adam och Evas syndafall därför att Gud gav dem nåd. Gud har inte en religion de första 2000 åren och sedan en annan under de nästa 2000 åren. Bibeln visar att Gud inte är sådan! Det finns bara en enda religion och det är Guds religion. Ett enda lärosystem som är Guds lärosystem. Det är detta lärosystem som Messias själv praktiserade och levde efter och undervisade om, det som vi kallar biblisk judendom.

Det står att en del kommer att avfalla från tron. Detta hände på 300-talet.
Petrus andra brev varnar starkt för detta. Petrus första brev är skrivet till judar, men andra brevet är skrivet till ickejudar. Bland er, icke judar, kommer att uppstå lärare som kommer att dra lärjungarna ut i en annan lära och en annan tro, till en annan religion än den som fanns ifrån början. Det är viktigt att vi håller fast vid den tro som Bibeln beskriver. Det lärosystem och den religion som Bibeln talar om. Det är Abrahams lärosystem, Messias lära.

1Tim. 5:8: "Men om någon inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror."

Biblisk judendomen har med livsstil att göra. Att man tar hand om sina egna,
det kan vara gamla föräldrar som behöver hjälp. Gör man inte det är man värre än den som inte tror. Man har förnekat "tron".

1Tim. 6:10: "ty kärleken till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig mycket lidande"

Vers 12: "Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dej till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen" .

vers 21: "Somliga har kommit bort från tron, genom att bekänna sig till den kunskapen" . (gnosticismen i detta fallet)

2 Tim 4:7 "Jag har kämpat den goda kampen jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron"
Det Paulus säger är: Jag har hållit mig inom lärosystemet. Jag har varit trogen den uppenbarelse som Gud givit ända ifrån Adam och framåt, jag har inte bytt till en annan religion. Paulus grundade inte kristendomen, detta skedde senare. Jag har varit trogen den tro Messias hade.

Tit.1:13: "Tillrättavisa dem därför strängt så att de blir sunda i tron."

Här står också tron i bestämd form. Det står inte sunda i sin tro eller sunda i att tro. Det är tron, det vill säga den enda tro som gäller, den tro som Messias har.

Den "tro" som vi läser om i Hebr. Kap 11 står hela tiden i bestämd form. Det var en judisk Rabbin som fick mej att se detta. Dessa "troshjältar" levde i "tron". De levde i den Messianska tron. Det lärosystem och den livsstil som Herren uppenbarat från början. Den gick förlorad efter en tid men kom tillbaka. Det var den väg Hanok och Noa och Abraham vandrade på. Den väg som profeten Samuel och kung David  gick på. Den väg som Ester och alla profeterna gick på. Den väg som också Jeshua HaMashiach gick på. Den väg som Paulus och alla apostlarna gick på. De levde alla i "tron" och det är den vägen som vi går på, efter det ljus vi har fått.

För att återgå till Hebr.11. Alla gånger som ordet "tro" nämns så står det i bestämd form, utom på ett ställe. Det finns ett gammalt citat ifrån katolska kyrkofäderna som säger att Paulus skrev till sitt eget folk på hebreiska på en mycket bra hebreiska. Och texten översattes sedan lika fint till grekiska.
Jag tror att översättningen sägs vara gjord av Lukas, om jag inte minns fel. Jag gick igenom den grekiska texten här och jag hittade ett ställe där det inte står i bestämd form.

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser."  Detta är inte vilken tro som helst, detta är den tro som gäller inför Gud.

Vers 3: "Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud ,så att det vi ser inte har blivit till av något synligt. Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död. Genom tron togs Hanok bort utan att möta döden..." .

Här talas det alltså inte om en varierande personlig tro, utan det var samma tro hos alla. Samma lärosystem, samma undervisning, samma grund, samma Gud, samma väg genom hela världshistorien från Abel till Messias ända fram till oss. Samma tro!

Vers 8: "I tron lydde Abraham när han blev kallad..."

Den tro som alltså Abel hade, var den tro som Noa hade, och det var samma tro som Abraham och Sara hade.

Vers 13: "I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat" .

Den bibliska tron utlovar en framtid. En messiansk tidsålder, den kommande tidsåldern då de döda skall väckas upp. Att de döda skall väckas upp när Messias kommer på himmelens skyar. Det är tron som lär detta. Alla dog i den tron utan att ha fått se det som tron hade utlovat. "men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden."

De såg den nya tidsåldern, de såg de nya himlarna och den nya jorden. Detta är en del av tron, den bibliska judendomens lära.

Vers 14: "De som talar så visar därmed att de söker ett hemland".

Här talas det om det himmelska Jerusalem som kommer ned till jorden.

"I tron bar Abraham fram Isak som ett offer, när han blev satt på prov" . Detta är också en del av den bibliska tron. Abrahams villighet att offra Isak är en skuggbild av Messias offer. Alla offer i templen, Messias offer på Golgata är en del av tron. Samma tro som Abel hade när han offrade och såg fram emot Messias. Han var också inne i tron, den tro där Messias blod skulle rena honom från alla synder. I Hebreerbrevet 11 kan vi se att alla dessa troshjältar tillhörde den bibliska religionen, samma tro som gäller idag.
Prisad vare den Evige!

Vi är hopkopplade med den tro som är den enda uppenbarade i den hebreiska Bibelns skrifter. Jag repeterar dessa 5 punkter, eller 5 delar av den Messianska tron:

- Tillit
- Tro på Guds löfte
- Trogen
- Undergörande tro
- Lärosystem eller religion

Detta är alltså grunden för Messias’ tro som vi har läst om i Hebr. 6.
Tron på Gud har med allt detta att göra. Detta utgör en rejäl grund. Det finns mycket att hämta här. Vi har bara snuddat lite vid dessa punkter. Men vi har ändå fått ett örnperspektiv på vad tro är, vad hebreisk, Messiansk tro innebär.

Fråga 1: Var det Messias som grundade den bibliska tron?

Ja, innan världens grund var lagd! Messias var i Faderns sköte innan världens grund var lagd. Han var Ordet genom vilket allt blivit till. Ordet blev sedan kött och tog sin boning bland oss. Guds religion har inte förändrats sedan Messias kom och blev livet som uppenbarades för oss. Detta fanns redan från början, men i och med Messias första ankomst har Gus nåddet blivit en ökning av Guds nåd, en ökning av Guds kraft och en ökning av Guds uppenbarelse. Men det är samma nåd och samma kraft. Skillnaden är att de kommit upp till en högre nivå i och med att Messias kom första gången.

Bibeln talar om att Messias är roten, Davids rot.

Upp. 5:5: "Men en av de äldste sade till mig: Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat..."
Man har översatt med rotskott här men grundbetydelsen är Davids rot.

Jes.11:10 talar också om att Messias är roten, till vad? Ja i detta fall är det David. Men David är också en fortsättning av trons träd, olivträdet som Rom 11 talar om.

Jes.11:1: "Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning från hans rötter" .

Jes.11:10: "Det skall ske på den dagen att hednafolken skall söka Isais rot, där han står som ett banér för folken."

I den spanska översättningen står det att Isais rot skall skjuta skott. Ordagrant står det: Isais rot kommer att vara.

För mej har det blivit mycket starkt att Messias är roten till Israel. Ett olivträd måste ha en rot. Och olivträdets rot är Messias. Man finner ingenstans i Skriften att det skrivs om Abraham, Isak eller Jakob att de skulle vara en rot. När det i profetorden nämns om en rot är det Messias det talas om. Messias är också roten till Israels tro. Det vill säga, han är "trons" upphovsman. Han fanns i Faderns sköte redan innan världen skapades. Den tro som Abel hade, var Messias tro, för Messias fanns före Abel. Innan Abraham var född, fanns jag, sade Jeshua Messias. Han är trons upphov, utan honom blev ingenting till. Den religion som Messias levde med hade Fadern skapat genom honom 4000 år tidigare.

Han kom inte för att förändra en enda "prick" av denna religion, allt skall uppfyllas. Det betyder inte avslutas, utan allt skall gälla på ett rätt sätt. Uppfylla i hebreisk förståelse har inte med att avsluta, utan att föra fram något till sin fulla uppenbarelse.

När Messias kom skedde alltså inget religionsbyte. Denna uppfattning är en katolsk falsk lära som säger att Jesus kom för att starta en ny religion, kristendom. Detta stämmer inte. Jeshua Messias levde hela sitt liv som jude, han dog som jude och han uppstod som jude . Uppenbarelseboken använder uttrycket: Lejonet av Juda stam. Detta syftar på Jeshua Messias.

Fråga 2. Det står: "Och Abraham trodde på HERREN, och han räknade honom det till rättfärdighet". Hur är det för oss? Finns det ett "konto" där det registreras hur vi lever och tror, som fylls på av Gud?

I en engelsk översättning står det att Abraham blev krediterad. Tron lär att vi skall få lön för våra gärningar. Tron lär också att ingen blir frälst genom sina gärningar, enbart genom tro eller förtröstan på den Ende Sanne Guden och Jeshua Messias, som Han har sänt. Förtröstan på att Gud har låtit honom bli ett syndoffer och att hans blod är tillräckligt för att betala och rena oss från alla våra synder. Vi får då del av Hans uppståndelseliv. Det är genom nåd och tro för att ingen ska berömma sig. Men med denna frälsning som grund kommer var och en att bli belönad för sina gärningar. Det finns ett konto i himlen för Guds barn där det registreras hur vi lever. Detta kommer att uppenbaras vid domens dag, beroende på hur man har varit trogen Gud under sitt liv. Det är viktigt att man förstår detta att lönen kommer att bli olika, beroende på vår trohet. Om våra gärningar är gjorda i Herren eller inte. Frälsningen är alltså inte tillräknad genom gärningar, men däremot lönen.
Vi kan gå miste om lön beroende på om vi handlat som Herren vill eller inte.

Ordet rättfärdiggörelse, rättfärdighet är "tzedakah" på hebreiska och det har tre olika betydelser. I detta fall, då Abraham blev tillräknad rättfärdighet genom tro, så har det att göra med att han blev oskyldigförklarad genom tro. Det är detta som Paulus lär ut i Romarbrevet. Vi blev förklarade rättfärdiga. Vi blev förklarade rättfärdiga av den högste domaren. Den högsta domstolens beslut blir att vi är oskyldiga när vi bekänt våra synder och omvänt oss från dessa och börjat tro på Jeshua Messias. Vi blir då förklarade rättfärdiga, som om vi aldrig hade syndat. Därför var Jeshua tvungen att dö för våra synder för att vi skulle slippa få ta straffet för synd. Detta är första betydelsen av rättfärdiggörelse på hebreiska.

Men "tzedakah" betyder också att man ger Gud rätt, eller att Gud ger en människa rätt. Därför står det i Rom.2:13: "Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga"

Genom att vi uppfyller lagen kommer vi att bli rättfärdiga!

Förstår man inte att det hebreiska ordet för rättfärdig har flera betydelser blir man förvirrad. Man kan inte bli "oskyldigförklarad" genom att uppfylla lagen, det blir man bara genom tro. Men man kan få Gud att "ge oss rätt" när vi uppfyller hans bud. Om du lyder Guds bud, kommer Gud att bekänna sig till dej och säga du gör rätt. Det är samma ord på hebreiska "tzedakah", rättfärdiggjord.

Den tredje betydelsen av "tzedakah" är "goda gärningar". Detta ser vi i Matt.6:1: "Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Då får ni ingen lön hos er Fader i himlen".  Ordet "goda gärningar" är samma ord som används om att Abraham blev tillräknad rättfärdighet. Ordet "tzedakah" har alltså tre olika betydelser. Det är därför viktigt att vi utifrån sammanhanget förstår vilken betydelse som åtsyftas.

Må den Evige välsigna och bevara den som läser detta.

Ketriel Blad