Fyra olika dop

Vi fortsätter vårt studium ifrån Hebr. 6:1 om grunderna i tron.

Introduktion

Vers 1: " Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, med undervisning om reningar ( i 1917 års övers. står det dop) och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. Ja, detta vill vi göra, om Gud tillåter."

Det finns bara en grund, Messias, men det finns olika ingredienser i den grunden. Man kan dela in denna text i tre ämnespar. Omvändelse från döda gärningar och tro hör ihop. Sedan kommer undervisning om dop och handpåläggning, dessa hör också ihop. De dödas uppståndelse och en evig dom är intimt förknippande med varandra.Vi ska nu titta på undervisningen om reningar, på fyra olika aspekter på reningar, eller reningsbad.
Innan vi går in på detta måste vi se närmare på ordet för "dop".

Det grekiska ordet för "dop" eller "reningar" som används i Hebr.6:1 är "baptismon". Det står i pluralis och kan översättas med: dop, bad eller tvättning. Ett nära ord är "baptistes" (baptist) en som praktiserar "baptisma", neddoppning.

Det har genom bibelforskare framkommit att Den kungliga koden (NT) skrevs ursprungligen på ett semitiskt språk och översattes därefter i ett tidigt skede till grekiska. Hebreerbrevet som skrevs till messiastroende judar skrevs förmodligen inte på grekiska utan på hebreiska, därför används inte ordet "baptismon" utan ordet "tevila", som är den hebreiska motsvarigheten.
Detta var ingen ny term som infördes när Johannes döparen eller Messias framträder, utan ett hebreisk ord. Därför skall vi gå tillbaka för att få en hebreisk bakgrund till undervisningen om reningar eller dop.

Vi läser om dop i Ef. 4:5: "En herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader han som är över alla genom alla och i alla."

Finns det då en motsägelse emellan Ef. 4:5 och Hebr. 6:1?

I Ef. 4:5 talas det om dop i singular, men i Hebr. 6:1 talas det om dop i plural. Finns det ett dop eller finns det flera dop?
Varför talas det om ett dop i Ef. 4:5, när det sägs att läran om Messias har flera dop, flera "reningsakter" enligt Hebr. 6:1.
Hur ska vi förstå detta?

När det gäller dopet till Messias finns det bara ett dop.

I 1917 års översättning märker man inte att det står i plural, där kan man uppfatta ordet dop både som ett eller flera. Folkbibeln har översatt "baptismon" med "reningar".

Denna översättning visar att det handlar om flera reningar.

Bibel 2000 översätter med "läran om dop", då kan man emellertid uppfatta som om det handlar bara om ett "dop".

Både det grekiska och det hebreiska ordet som används i Hebr.6:1 står i flertal.

Så i Hebr.6:1 handlar det inte om ett dop utan flera dop eller reningsakter. För att förstå Messias lära måste vi alltså känna till flera olika dop. Ett mer korrekt ord är "reningsakter" istället för dop eller reningar.

När det gäller reningsakten till Messias döps man bara en gång, men i Messias religion (om vi nu får använda ett sådant ord), i hans lära, i den judiska messianska tron, den bibliska judendomen, finns det flera typer av reningsakter.
Vi ska titta på en del ord som talar om detta.

4 Mos. 8:15: "...sedan du har renat leviterna och fört fram dem som ett viftoffer ska de gå in och göra tjänst inför uppenbarelsetältet".

Här används ordet rening. Det var en handling med leviter så att de skulle kunna tjänstgöra i templet. När man översatte ordet "tevilah", som är det hebreiska ordet för dop eller reningsbad, används ibland det grekiska ordet "bapto". Ordet kommer ifrån en tygindustri i Libanon, där man doppade tyger i olika organiska ämnen för att ändra deras färg. Grekerna kallade denna handling för "bapto", men grekiskan använder också ord som "louo" och "nipto" som betyder bad eller rening för att översätta det hebreiska ordet "tevilah". Att leviterna renade sig har inte med hygien att göra. Det är inte fråga om att rena sig från fysisk smuts. Här är det en annan nivå av rening. Det är en ceremoniell, andlig, moralisk innebörd i denna rening.

I synagogorna och i Templet, speciellt under templens tid, var denna reningsprocess mycket viktig. Det ärr en alldaglig händelse i en judisk familj att känna till och praktisera reningsbad, eller reningsakter. Och det finns olika saker som måste renas.

Till exempel om man får eller köper kärl från andra folk så säger Herren att de skall renas. De som kan gå genom vatten skall renas med vatten. De som klarar eld skall renas med eld.

Detta är ett sätt att rena föremål för att de skulle kunna tjänstgöra inom Israels folk. Det finns alltså olika saker som behöver renas,
och speciellt gällde detta i Templet.

Om man skulle kunna tjäna i Templet kan man inte komma hur som helst, därför var man tvungen att varje gång man kom till Templet gå igenom ett reningsbad. Varje gång man gick in i Templet var man tvungen att döpas!

När vi var i Israel så såg vi hur man hade gjort utgrävningar vid södra ingången av Templet. Utanför fanns flera dopbassänger, reningsbad. De var utrustade med en trappa upp och en trappa ned. Man klädde av sig helt naken och doppade hela kroppen i vatten. Man gick ned i fosterställning och sedan gick man upp igen. Då hade man renat sig så att man fick gå in i Templet.
Även de präster som tjänstgjorde i templet måste rena sig på ett speciellt sätt.

I synagogorna fanns det föreskrifter om en reningsbassäng.
Man kan finna detta där man har gjort arkeologiska utgrävningar.
Det finns en undervisning i judendomen som säger: Om en församling inte är så rik att de kan bygga både en synagoga och en reningsbassäng, så skall man bygga reningsbassängen först.

Det är alltså en viktig tanke i judendomen detta med reningar.

Och det var för det mesta i hemmen man utförde reningscemonierna. När man därför byggde judiska hem under andra Templets tid, under Jeshua och hans lärjungars tid, så byggde man hemmen med en bassäng, som man skulle kunna använda till reningsbad. Det finns speciella föreskrifter om hur en sådan bassäng skulle byggas. Den skulle ha en viss storlek. Den skulle ha både in och utförsel av vatten. Det måste alltså vara levande vatten som man renar sig i. Det ska helst vara naturligt vatten som kommer ifrån himlen. Det kanske inte var så lätt att få tag på, men då ordnade man så att man blandade rent rinnande vatten tillsammans med vatten som stått längre.

Detta var ingenting nytt för folket när Johannes kom och döpte. Det var inte nytt för Jeshua och hans lärjungar. Det förekom i det dagliga livet bland judarna under det andra Templets tid.

3 Mos 14:8: "Den som ska renas skall tvätta sina kläder raka av sig sitt hår och bada i vatten, så blir han ren och får sedan gå in i lägret. Men han ska stanna utanför sitt tält i sju dagar."

4 Mos 31:23: "Allt som tål eld ska ni låta gå genom eld, så blir det rent. Men det skall också renas med stänkelsevatten. Och allt som inte tål eld ska ni låta gå genom vatten."

Detta sägs om kärl som man fick av andra folk.

Ps. 51:9: "Rena mig med isop så att jag blir ren ren, två mig så att jag blir vitare än snö."

Här talas det om en rening ifrån synd.

Hes. 36:24-27: "Ty jag ska hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem."

Apg. 21:23: "Följ vårt råd. Vi har fyra män som har avlagt ett löfte. Ta dem med dig och rena dig tillsammans med dem och betala för dem, så att de kan låta raka huvudet. Då kommer alla att förstå att inget av det som de har hört om dig är sant, utan att du själv håller fast vid lagen och lever efter den."

Det är Yaakov som talar till Shaul när han kommer till Jerusalem. Han skall ta med sig dessa fyra män som hade avlagt ett löfte, troligen ett nasirlöfte, och rena sig tillsammans med dem. Det var en dophandling de kände väl till.
Det har alltså att göra med att doppa ned sig, det de skulle göra i Templet.
Den "kristne Paulus" döpte sig alltså i Templet!

Han gick ned med hela kroppen under vattnet tillsammans med de fyra som hade ingått nasirlöftet. Shaul gjorde det tillsammans med dessa, de var fem i detta "dop". På så sätt blev de nasirer för en tid, och för att stadfästa nasirlöftet ingick ett reningsbad och ett djuroffer. Shaul nämner vid ett senare tillfälle att han besökte Jerusalem bland annat för att be och offra.

1 Joh. 3:3: "Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren."

Vi har nu läst en del texter som innehåller ord om reningar eller reningsakter. Alla texterna talar om reningar, men det är inte samma typ av reningar i varje text. Som jag har förstått det, finns det tre olika medel som Herren använder för att rena: blod, vatten och eld. Vi begränsar oss här till reningar genom vatten.

1 Mos. 1:2: "Herrens Ande svävade över vattnet."

Här nämns för första gången ordet vatten i Bibeln.

Den värld som skapades i vers 1: "I begynnelse skapade Gud himmel och jord", den världen gick under genom vatten.

Den blev renad, den gick igenom ett dop.
Samma princip hittar vi i Noas flod, det som kallas för syndafloden. Vattnet gick över alla berg.

1 Mos 7:19-20: "Ja, vattnet bredde ut sig mer och mer över jorden, till dess att det täckte alla höga berg under hela himlen. Femton alnar över topparna steg vattnet, och bergen blev övertäckta."

Det är viktigt att det står övertäckta, då ser vi tanken med reningsbad. Vid ett reningsbad måste hela kroppen komma under vatten. Allt måste doppas ner i vattnet. I detta fall var det vattnet som övertäcket hela jorden. Då renades jorden från den synd och det förhållande som den tidigare haft. Noafloden är alltså ett dop, en reningsakt, ett reningsbad, som förebildar det
messianska dopet. Detta skall vi titta på längre fram.

Sammanfattning av introduktionen

Vi skall nu sammanfatta det vi sagt hittills: En reningsakt, eller det man kallar för dop, är en ceremoniell handling genom vilken en person som är ceremoniellt oren, blir renförklarad inför Gud. Det ger ett tillstånd av renhet och helighet. Vattnet spelar en viktig roll som en symbol, ett medel, genom vilket reningen uppnås.

I brevet till de Messianska judarna, Hebreerbrevet, talas det om dop i plural eller reningar. Och det har med den hebreiska uppfattningen om reningar att göra. Både de olika sätten, och resultaten av reningsakterna.

För att förstå ordet "baptismos" i Herbr.6:1 måste vi därför koppla till den hebreiska förståelsen av reningsceremonierna, som har sitt ursprung i Torá. Resultaten av dessa reningsakter ligger på ett ceremoniellt, moraliskt och andligt plan. Det har inte med hygien att göra. Det vanligaste medlet för reningsakterna är stora kvantiteter vatten, enligt den undervisning som Den Evige har lärt Israel genom Moses och profeterna. Den typ av rening som de troende hebreerna praktiserade, blev också befalld av Messias själv enligt Hebr.6:1, där det benämns "Messias lära".

När Messias befaller sina lärjungar att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar, efterföljare av en judisk lärare som är Messias Guds Son, så säger han att de ska döpa dem och lära dem att hålla allt som han har befallt dem. Där ingår också en reningsakt, en judisk ceremoni. Dopet är ingen "kristen tradition", utan en judisk.

Vi ska se på tre sätt att renas genom vatten.

1. Man doppar hela kroppen i vatten.

2. Man tvättar bara händer och fötter.

3. Man tvättar bara händerna.

Akten att tvätta händer och fötter finner vi i 2 Mos. 30:17 och framåt: "Herren sade till Mose: Du skall göra ett kar av koppar med en fotställning av koppar att användas för tvättning. och du skall ställa det mellan uppenbarelsetältet och altaret och hälla vatten i det. Aron och han söner skall tvätta sina händer och fötter med vatten från det."

Här ser vi en reningsakt som inte innefattar hela kroppen utan bara händer och fötter. Det har att göra med tjänsten i Templet, eller det som var en föregångare till Templet, Tabernaklet.

I Tabernaklet och i Templet fanns det behållare av vatten där prästerna ständigt skulle rena sig, tvätta sina händer och fötter. Detta hade inte med hygien att göra, utan var en ceremoniell handling. Det är viktigt att hålla isär detta. De skulle inte tvätta av sig blodet från händerna, utan det har att göra med att kunna tjäna Gud.

Det har också att göra med att man tvättade sig inför hans ansikte.
Allting syftar fram till Messias. Hela denna skuggbild av ceremoniella reningar har med Messias att göra.

2 Mos 30:19: "Aron och hans söner skall tvätta sina händer och fötter med vatten, när de går in i uppenbarelsetältet skall de tvätta sig med vatten för att de inte skall dö. Så även när de träder fram till altaret för att göra tjänst genom att tända eldsoffer åt Den Evige."

De skulle alltså tvätta sig innan de smutsade ner sig, innan de skulle tjänstgöra i templet. De skulle tvätta sina händer och fötter för att inte dö. Detta är en mycket stark föreskrift. Detta skall vara en evig stadga för dem, för Aron själv och för hans efterkommande från släkte till släkte. Eftersom Messias sagt att inte en prick av lagen skall förgås förrän himmel och jord förgås, så gäller även detta, så länge det finns ett tempel i Jerusalem.

När templet blir återuppbyggt kommer allt att återupprättas igen. Detta är en skuggbild av Messias, en symbolhandling som talar om någonting djupare andligt sett. Varför tvättade, till exempel, Jeshua fötterna på sina lärjungar? Vad var det han ville säga med detta? Man skulle kunna tänka att det var för att lärjungarna hade varit ute och gått och blivit smutsiga och därför behövde bli tvättade. Jag tror inte det, det finns en annan djupare betydelse i detta.

Jeshua säger till Petrus: "Om inte jag får tvätta dig har du ingen del i mig". Jeshua sa inte: "om jag inte får tvätta dig blir du inte frälst". Det ligger heller inte på det hygieniska planet. Det har med tjänst att göra. Det har med en invigning till tjänst i Messias kropp att göra. På något sätt får Petrus del av den prästtjänst som Jeshua själv hade, den som var efter Melkisedeks sätt. Melkisedek betyder "Rättfärdighetens konung". Vi förstår inte allt i detta sammanhang, men vi kan se att det har anknytning till en reningshandling.

Joh.13:1-17: "Det var nu strax före påskhögtiden, och Jeshua visste att stunden hade kommit, då han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista. De åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda honom. Jeshua visste att Fadern hade givit honom allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud. Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linneduk och band den om sig. Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linneduken som han bundit om sig. När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: Herre, ska du tvätta mina fötter? Jeshua svarade: Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram ska du förstå det. Petrus sade: Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter. Jeshua svarade: Om jag inte får tvätta dig, har du ingen del i mig."

Det här är mycket starka ord, här förstår vi att det handlar om mer än att tvätta bort smuts från fötterna. Det har att göra med en andlig ceremoni. Det måste då finnas en koppling till vad vi lärt oss hittills angående reningar.

"Simon Petrus sa, inte bara mina fötter utan mina händer och mitt huvud."

Här ser vi att Jeshua inte tvättade Petrus’ händer, men troligtvis gjordes det vid ett annat tillfälle under påskmåltiden, enligt den judiska traditionen.

"Jeshua svarade: Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Så är också ni rena, dock inte alla."

I denna text lyfter Messias upp undervisningen om reningsbad på en högre tolkningsnivå.

Här ser vi att Petrus hade gått igenom ett reningsbad innan påskhögtiden, enligt den judiska traditionen. I god tid före pesach kom folk upp till Jerusalem för att rena sig för att kunna fira högtiden. Om man hade rört vid en död måste man rena sig.

"Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att de inte alla var rena. När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin Herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det."

Vi behöver be till Herren att han visar oss vad denna text säger. När det gäller att tvätta händerna finns en uppmaning från Shaul, vi läser från 1Tim. 2:8:

 "Jag vill att männen på varje ort ska bedja med heliga, upplyfta händer utan vrede och diskuterande."

(Som en parentes kan vi säga att ingenstans i Bibeln uppmanas det till att knäppa händerna. Det är inte en biblisk tradition. Däremot uppmanas vi många gånger att lyfta heliga händer. Det bibliska sättet att be är att lyfta sina händer.)

Här säger Shaul att männen skall bedja med heliga, upplyfta händer. Varför säger han så?

Jo detta är kopplat till att låta sina händer gå igenom ett reningsbad. Uttrycket som han använder är ett judiskt begrepp, "netilat yadayim", som betyder "upplyftande av händer", som man gör efter att ha renat händerna.

Enligt gammal tradition togs vattnet upp av ett vattenhjul, och då lyftes vattenbehållarna på hjulet upp. Och av det vatten som kom upp på detta sätt tvättade man sina händer. Då använde man uttrycket "netilat", som betyder "lyfta upp".

Men det har också med tvättning att göra.

Översätter man ordagrant det hebreiska uttrycket som man använder i traditionen att lyfta sina händer, så betyder det: Du har befallt att lyfta våra händer.

Men det betyder att man först har renat dem i vatten.

Därför står det att de skall ha heliga händer. I bibel 2000 står det att männen ska lyfta "renade händer". Det betyder att, innan man lyfter sina händer inför Den Helige, tar man en mugg eller bägare med vatten och häller det över händerna till handlederna tre gånger på varje hand.

Detta är en reningsceremoni som används av de messianska troende under den tid då Kungliga Koden (NT) skrevs. Timoteus hade fått instruktion om att männen på varje ort först skulle gå igenom denna typ av reningsceremoni, sedan kunde de be.

I Ps. 24: har vi en stark text som talar om detta. Jag vet att detta kan vara lite nya tankar för en del, men detta är en del av den uppenbarelse som Gud har gett oss.

Ps. 24:3 "Vem får gå upp på Herrens berg, vem får träda in i hans helgedom. Den som har oskyldiga händer".

Ordet "oskyldiga" har en betydelse av "rena händer" enligt grundtexten. Rena händer betyder då inte rena ifrån smuts.

King James översättning säger "clean hands and a clean heart". Den som ska gå in i hans helgedom måste ha rena händer och ett rent hjärta. Här ser vi att det finns en koppling mellan rena händer och rena hjärtan.

"Den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt.
Han skall få välsignelse ifrån Den Evige. Och rättfärdighet av sin frälsnings Gud. Sådant är det släkte som frågar efter honom. De som söker ditt ansikte, de är Jakobs barn."

Jag hade en upplevelse för några år sedan. En morgon då jag gick upp speciellt tidigt för att vara inför Herren, gav Herren mig en syn. Jag fick se Herrens tron och hans tjänare som var runt omkring honom. Så hörde jag några ord: du kan inte komma inför mig med smutsiga händer. Jag hade precis lyft mina händer för att be, jag hade varit på toaletten och tvättat mig, så jag var inte oren rent fysiskt. Men Herren sa till mig: Du kan inte komma till mig med smutsiga händer. Jag frågade: Har jag smutsiga händer?
Vad är det som gör att mina händer är smutsiga?
 

Jag var villig att göra upp, för nu visste jag att det var något i mitt liv som inte stämde. Jag hade gjort något med mina händer som inte behagade Herren, något som jag inte fått förlåtelse för.

Då sade Herren: Det är två saker du har gjort med dina händer som har gjort att de blivit smutsiga. Du kan inte komma inför mig med dessa händer. Då frågade jag var det var. Herren visade mig två saker som jag fick be om rening för i Lammets blod. Jag fick förlåtelse och lovade att inte göra om detta.
Jag bad att Jeshuas blod skulle rena mina händer. Då kom denna text ifrån Ps. 24 till mig. Om du ska vara inför mitt ansikte, måste du ha rena händer. Det är viktigt att tänka på vad vi använder våra händer till, vad vi sätter våra händer någonstans.

Ps. 134:2: "Lyft era händer emot helgedomen och lova Herren"

Bibeln uppmanar oss ofta till att lyfta våra händer. Det är mycket bibliskt att lyfta sina händer mot Herrens helgedom. I detta fall är det mot Jerusalem. Daniel i Babylon vände sig mot Jerusalem. Trots att det inte fanns något Tempel vände han sig dit när han skulle be. Jerusalem är den plats som Herren har fäst sitt namn för evigt! Vi får göra likadant. Trots att Templet är borta så är Jerusalem fortfarande den store Konungens stad.

Matt. 15:1: "Sedan kom några fariséer och skriftlärde från Jerusalem fram till Jeshua och frågade: "Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter." Han svarade dem: "Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull? Gud har sagt: "Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden." Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som en offergåva, då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud."
Sedan kallade han till sig folket och sa till dem: "Lyssna och förstå! Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne." Lärjungarna gick då fram till honom och sade: "Vet du att fariséerna tog illa vid sig, när de hörde detta?" Jeshua svarade: "Varje planta, som min himmelske Fader inte har planterat, skall ryckas upp med roten. Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen." Petrus sa då till honom: "Förklara denna liknelse för oss." Jeshua sade: "Är ni också fortfarande lika oförståndiga? Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen går ner i magen och töms ut på avträdet? Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelse. Sådant orenar människan. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren.""

Här talar Jeshua om moralisk eller rituell orenhet, inte hygienisk. Diskussionen var ju om det var synd att äta utan att rena händerna. Här tillrättarvisar Jeshua den fraktion av fariséer som var väldigt strikta i detta. De lade för hög vikt vid den här yttre reningen av händerna. Men Jeshua blev inte anklagad för att inte ha renat händerna. Därför kan vi dra den slutsatsen att han hade gjort det. I Markus står det att några av Jeshuas lärjungar inte hade renat sig. Då kan vi dra slutsatsen att det normala var att man gjorde det.

I Mark 7:2 står det: "De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer." Det vill säga, utan att ha renat händerna. Slutsatsen blir då att det normala var att man renade händerna innan måltiden. Problemet var här att fariséerna hade lagt en så stor vikt vid själva handreningen att de menade att en människa blev oren om hon inte gjorde det. Då säger Jeshua att det inte är det som gör en människa oren, utan det som kommer ut ur hennes mun, det som finns i hjärtat. Jeshua tillrättavisar denna grupp fariséer för att de lägger en annan innebörd i reningen av händerna än det som menas. Men vi kan inte säga att han tar bort den. Jeshua praktiserade den själv.
Det som ligger bakom själva handreningen innan man äter, är att man anser att huset är ett litet tempel, en helgedom. Och då är bordet ett altare där man äter tillsammans som familj och med vänner. Det är nästan som att sitta vid ett offerbord i Templet i Jerusalem. I ett judiskt hem äter man alltid inför Herrens ansikte. Därför är bordet och maten något heligt. Det anses som ett offer, en tjänst inför Gud, att sitta ner och äta. Därför renar man sina händer innan man äter, innan man går in i denna tjänst inför Herren.

Rening av hela kroppen

Vi skall nu tala om rening av hela kroppen. Det finns fyra olika reningarna när det gäller hela kroppen, d.v.s. nedsänkning av hela kroppen i vatten.

1. Rening från rituell orenhet.
2. Rening från synd
3. Invigning till tjänst
4. Byte av herre

Rening från rituell orenhet

Det första är alltså rening från rituell orenhet, som vi har i tre olika faser. Vi finner det när det gäller spetälska i 3 Mos 14:8-9:

Den som skall renas ska tvätta sina kläder, och raka av sitt hår och bada i vatten, så blir han ren och får sedan gå in i lägret. Men han skall stanna utanför sitt tält i sju dagar. På sjunde dagen skall han raka av allt sitt hår, både huvudhåret, skägget och ögonbrynen. Ja allt sitt hår skall han raka av och han skall tvätta sina kläder och bada sin kropp. Så blir han ren."

Detta är alltså en reningsceremoni som gäller spetälska.

Det finns två långa kapitel som ger instruktioner om spetälska. Därför kan vi dra slutsatsen att det något viktigt Herrens vill lära oss med denna undervisning.
Jag har funderat mycket över varför det står så mycket om spetälska, och rening från spetälska. Jag tror att det finns en andlig aspekt bakom detta, därför är Herren intresserad av detta.

En människa som behöver renas från spetälska är tvungen att bada hela sin kropp i vatten.

4 Mos 19:11 "Den som rör vid en död människa ska vara oren i sju dagar. Han ska rena sig med vatten på tredje dagen och på sjunde dagen, och så blir han ren. Men om han inte renar sig på tredje dagen och på sjunde dagen blir han inte ren. Var och en som rör vid ett lik, en död människa och inte renar sig han orenar Herrens tabernakel, och ska utrotas ur Israel. Eftersom reningsvattnet inte blivit stänkt på honom är han oren. Hans orenhet är alltjämt kvar"

Här ser vi hur viktigt det var med reningen i Tabernaklet i öknen, men även i Templet längre fram. Kontakt med döden ser Herren allvarligt på. Det var livsviktigt att man renade sig från den. Herren är en livgivande Gud och han vill inte ha någonting av död i sin närhet när det gäller den heliga tjänsten. När man för in dödskult och lägger gravplatser nära kyrkor så är det en handling mot Israels Gud. Det är en hädelse mot hans renhet. Han vill inte ha med död att göra, när det gäller gudstjänst. Det är typiskt djävulen att föra in gravar i kyrkor för det går rakt emot de reningsföreskrifter och de helighetstankar som finns i Bibeln. Det är en utmaning mot det som Herren har stadgat. Här behöver det proklameras omvändelelse bland Guds folk.

Det står i vers 14: "Detta är lagen när en människa dör i ett tält. Var och en som kommer in i tältet, och var och en som redan är i tältet skall vara oren i sju dagar. Alla öppna kärl som inte har stått övertäckta skall vara orena. Var och en som ute på marken rör vid någon som har dräps med svärd eller dött på annat sätt eller rör vid människoben eller en grav, skall vara oren i sju dagar."

På den tiden gjorde man gravar som grottor, ofta utmed vägarna. När vi var i Jerusalem såg vi Malakis och Haggais gravar nedanför Oljeberget. Man kunde gå ned ett par trappor under jorden till deras gravplatser. Och dessa gravgrottor markerades genom att man vitkalkade dem för att de skulle synas väl, så att ingen skulle röra vid dessa gravar. Detta gällde i högsta grad de som skulle gå upp till Templet. Om de blev orena tog det sju dagar att bli ren. Därför förstår vi reaktionerna hos leviten och prästen som färdades från Jeriko, och träffade en slagen man utmed vägen. De ville inte röra vid honom för om han var död skulle de inte kunna tjänstgöra på sju dagar. Deras tjänst i Templet var ofta bara två gånger två veckor per år, förutom under de stora högtiderna. De ville inte missa sin tjänstgöring i Templet. Men Messias undervisar att det är viktigare att rädda en människas liv än att göra tjänst i Templet! I den här liknelsen förstår vi varför de inte ville röra vid mannen. Men det var inte rätt, det de gjorde. Men vi förstår nu lite bättre varför de gick förbi den slagne.

I vers 17ff står det: "För den som är oren ska man ta av askan efter det uppbrända syndoffret och hälla friskt vatten över det i ett kärl. En man som är ren skall ta isop och doppa i vattnet och stänka på tältet, på alla kärlen, på de personer som varit där, på den som rört benen, på den dräpte och på den som dött på annat sätt eller på graven. Och den som är ren skall på tredje dagen och på sjunde dagen bestänka den som har varit oren. När han så på sjunde dagen har renat honom skall han tvätta sina kläder och bada i vatten, så blir han ren om kvällen."

Här ser vi att den som varit i kontakt med en död, måste bada hela sin kropp. Ett reningsdop som har med rituell orenhet att göra.

Det finns en rituell orenhet som har med könsorganen att göra. Med detta menas inte sexuella synder utan det handlar om flytningar från könsorganen. 3 Mos. 15 behandlar detta.

Verserna 1-18 beskriver flytningar hos en man.

Här är det inte fråga om sädesutgjutning utan om flytningar av annat slag. Under den tid det pågår är mannen rituellt oren, och får inte gå in i Templet. Efter att flytningen upphört måste han genomgå ett reningsbad.
När en man har denna form av orenhet, finns ett hebreiskt ord för detta, "tamé". Har man övergått från rituell orenhet till att bli ren så kallas det, "tahor", rituell renhet.

Är det en kvinna som är rituellt oren, genom den normala menstruationen, kallas det "nidá". Då blir hon "tahor" när hon blir renad från detta. Är det flytningar utöver det vanliga så kallas hon för "savach" då handlar det om en längre tid. Om hon fött barn så har hon ett visst antal dagar innan hon blir "tahor". Är hon inte "tahor" får hon inte besöka templet. Är hon i ett stadium av "savach", det vill säga, utöver den normala menstruationscykeln, kan hon inte ens gå in i synagogan. När Jeshua blev omskuren på åttonde dagen kunde Mirjam absolut inte gå till varken synagogan eller templet på grund av sin orenhet. Omskärelsen sker därför i hemmen.

I Lukas 8 möter vi en kvinna som är i ett stadium av "savach", flytning utöver det normala, hon var inte "nidá", den vanliga månadsflytningen.

Luk. 8:43: "Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och som ingen hade kunnat bota, hon närmade sig Jeshua bakifrån och rörde vid hörntofsen av hans manteln och genast stannade blödningen."

Hon gjorde något som var förbjudet.

3 Mos. 15:25: "Om en kvinna har blödningar under en längre tid, utan att det är hennes månadsrening, eller om hon har blödningar utöver sin månadsrening, skall samma regler gälla för henne som under tiden för hennes månadsrening. Hon är oren. För allt som hon ligger på så länge hennes blödningar varar skall gälla samma regler som för det hon ligger på under sin månadsrening, och allt som hon sitter på blir orent liksom under hennes månadsrening. Och var och en som rör vid något av detta blir oren. Han skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen."

Hon tog i hörntofsen, som representerar Guds ord. Och Jeshua förklarade henne för ren.

Jeshua skulle i normala fall behövt att bada efter detta vidrörande. Hur kommer det sig att inte Jeshua blev oren?

Därför att han var Guds Torá som hade blivit kött, och enligt judendomen är Guds Torá så helig och ren så att inget kan orena det. En Torárulle blir inte tamé trots att en kvinna i ett stadium av nidá eller savach rör vid den.

Inte ens denna kvinna som hade flytningar kunde orena Jeshua."När hon blir ren från sin blödning ska hon räkna sju dagar, och sedan är hon ren." Då skulle hon offra i templet.

Dessa tre, spetälska, beröring av en död, flytningar ifrån könsorganen, kräver ett bad av hela kroppen för att få besöka Templet. I alla tre fallen är det frågan om kontakt med döden. Könsorganen har vi fått för att skapa nytt liv med, det har med liv att göra. Om de livgivande organen i kroppen har blivit skadade på något sätt så att de inte kan producera liv på normalt sätt, är de i ett stadium av "tame", en rituellt orenhet.

I tidningen Shabbat Shalom har en bra artikel om detta. Jag citerar därifrån:
"Tamé är inte ett fysiskt tillstånd, utan ett tillstånd då en människa har kommit i kontakt med synd och död. Som ett resultat av detta är hon förhindrad att söka sig närmare Gud."

Rening från synd

Vi kommer så till den andra typen av rening, det är alltså inte bara i kontakt med död som det behövs rening, utan också rening från synd. I Ps. 51 säger David: "Rena mig", så att jag blir av med den här synden. Han använder samma ord som man gör när man tvättar kläder. Han ber till den Evige att han ska rena honom från den synd han har begått. Detta kommer fram också med Johannes Döparen när han proklamerar omvändelsens budskap och en reningsceremoni genom vatten, en rening från synd enligt Matt. 3:11. Att praktisera dop var inte något nytt för Israel, men ett speciellt dop blev aktualiserat genom den väckelserörelse som Johannes blev upphov till.

Före Yom Kippur går man också igenom ett reningsbad. Då döper man sig för att avsäga sig de synder man begått under året. Det var alltså inget nytt detta med reningsbad eller dop, det är bara det att när Johannes kom hade han en mycket stark väckelse-förkunnelse från himmelen som föregick detta reningsbad.

Matt 3:11: "Jag döper er i vatten till omvändelse. Men den som kommer efter mig han är starkare än jag, jag är inte ens värd att knyta upp hans sandaler. Han skall döpa er i Helig Ande och i eld."

I Apg.19:4-5 hittar vi samma tanke: "Paulus sade:"Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga, på Jeshua."När de fick höra detta döpte de sig i Herren Jeshuas namn."

Här har vi den andra typen av tillämpning av reningsdopet från synd.

Invigning till tjänst

Det tredje är att man invigs till tjänst genom ett dop. Detta är en intressant aspekt av dopet. När prästerna invigdes för tabernakel-tjänst för första gången, blev de uppmanade att tvätta hela sin kropp i vatten.

2 Mos. 29:4: "Sedan skall du föra fram Aron och hans söner till uppenbarelsetältets ingång, och tvätta dem med vatten."

Aron och hans söner invigdes till tjänst genom ett dop, innan de fick sina prästkläder på sig. I 4 Mos. 8:15 hittar vi samma sak när det gäller leviterna. De skulle renas för att tjäna i templet eller tabernaklet.

"Sedan du har renat leviterna och fört fram dem som ett viftoffer, skall de gå in och göra tjänst i uppenbarelsetältet."

Här ser vi att leviterna också blev invigda till tjänst genom ett reningsbad. 3 Mos. 16:4 talar om den stora försoningsdagen när översteprästen gick in i det allra heligaste, en gång om året.

Vers 4: "Han skall ta på sig en helig livklädnad av linne och ha benkläder och linne på sin kropp, och han skall spänna på sig ett bälte av linne och vira en turban av linne på huvudet. Detta är de heliga kläderna, och innan han tar dem på sig skall han bada sin kropp i vatten."

Här ser vi att för att kunna tjänstgöra i det allra heligaste så var översteprästen tvungen att bada hela sin kropp genom ett reningsdop. En slags invigning till den tjänst han skulle gå in i. Under försoningsdagen döptes han totalt fem gånger.

I Matt. 3:13-15 finns en text som berättar om när Jeshua döptes.

"Sedan kom Jeshua ifrån Galiléen till Johannes för att döpas av honom. Men Johannes försökte hindra honom och sade: Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig. Jeshua svarade honom: Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet."

Jag har funderat mycket på vad han menar med detta. Jag tror att Jeshua måste bli döpt därför att han ska bli invigd till sin tjänst. Han var omkring 30 år, och för att bli präst i templet måste man vara 30 år. Därför är det dags för Jeshua att invigas till sin offentliga tjänst. Han fick en speciell utrustning från himlen för denna tjänst.

Den Heliges Ande kom över honom. Jag tror också att han döptes som ett föredöme. Ett föredöme för alla hans lärjungar som kommer efter honom att invigas till tjänst i den messianska tjänstgöringen enligt Melkisedeks prästtjänst. Alla som tillhör Israels folk, antingen man är jude eller inympad, har kallelsen att vara präster och kungar.

"Då lät han det ske. När Jeshua hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ned som en duva och komma över honom."

Detta var ett neddoppande av hela kroppen i vatten, då inte ett enda hårstrå fick vara kvar ovanför vattnet. Då hade det inte blivit godkänt som en hebreisk reningsakt. Det är viktigt att lägga märke till att Johannes döparen, och även Jeshua, döpte där det "fanns mycket vatten". Det behövs mycket vatten för att hela kroppen skulle kunna bli övertäckt.
 

Byte av herre

Genom dopet av hela kroppen byter man herre.
Genom dopet går man över från att vara under en viss herre till att vara under en annan. Vi ska titta på fyra sätt att byta herre enligt judisk tradition, men det finns säkert fler.

Dels är det ett dop där man avsäger sig alla avgudar, och har bara Israels Gud som sin Herre. Detta har vi ett starkt exempel på när Israel gick igenom Röda havet, då döptes de.

1 Kor. 10:2: "Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose"

Genom att gå igenom Röda havet bytte de herre. De hade haft Farao som sin herre, men nu fick de Mose till herre. I detta låg att de också bytte gudar. Över Farao fanns Egyptens gudar, men över Mose fanns Israels Gud. Det är alltså ett byte av herre och ett byte av gud genom detta dop.

I 2 Mos. 19:10 ser vi att innan de skulle få lagen på Sinai berg var de tvungna att tvätta sina kläder. Detta är också mycket betydelsefullt, inte på grund av att kläderna var smutsiga, utan här är det frågan om ett reningsbad. Den judiska traditionen lär att de även badade sig själva.

2 Mos. 19:10: "Då sade Herren till Mose: Gå till folket och helga dem idag och i morgon, och låt dem få tvätta sina kläder."

Avskilj dem, låt dem rena sig. Det är en proklamation av något nytt. Nu lämnar vi det gamla bakom oss. Nu vill vi bara ha Adonai (Herren) till vår brudgum. Detta var ett äktenskapserbjudande för Israels folk. Den Evige hade sagt till dem tidigare: "Jag vill ha dig som min speciella skatt." Om vi ser hela sammanhanget är det alltså ett byte av herre.

De judiska kvinnorna går också igenom ett dop innan de förlovar och gifter sig. De doppar ner hela kroppen i vatten. På så sätt vill de visa att något nytt inträffar. Den blivande bruden lämnar sin far och håller sig sedan till sin man. På så sätt byter de herre. Detta gör alla praktiserande judiska kvinnor.

Hedningar som kommer till tro på Israels Messias måste byta herre och gud och lämna sina avgudar och omvända sig till den ende sanne Guden, Israels Gud. För att göra det måste man gå igenom ett reningsdop. Därför säger Jeshua till sina lärjungar:

"Gå därför ut i hela världen och gör alla folk till mina lärjungar döp dem och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er."

Det betyder att en hedning måste lämna avgudar och avgudakulter och följa Israels Gud och hans Messias. Det är alltså ett konverteringsdop. Detta var något som förekom långt innan Jeshua föddes. Judendomen vid Jeshuas tid var missionerande.

De som ville konvertera till judendomen och bli proselyter, måste gå genom ett reningsdop. Enligt den judiska traditionen är detta något mycket gammalt. Jag vet inte i vilken utsträckning detta gällde, och hur det var med Ruth, Rahav och andra som konverterade till Israels Gud. Jag kan tänka mig att de allesammans fick gå igenom ett reningsbad för att markera detta. De lämnade det gamla livet för ett nytt. De dog och uppstod till ett nytt liv i tro på Israels Gud, och blev ett med Israels folk.

En av de viktigaste rabbinerna som levde vid Jeshuas tid lärde att hedningar som vill bli judar, i första hand måste gå igenom ett reningsbad, omskärelsen hade en lägre prioritering.
Detta har med konvertering att göra, och inom judendomen praktiseras konvertering med reningsbad.

En annan orsaken till dop är att man byter rabbin. Man går från en lärjungakrets till en annan. Detta sker också genom en dopakt. Detta var vanligt på Jeshuas tid. När man därför döpte sig till att bli Johannes "döparens" lärjunge, så betyder det att de accepterade honom som sin rabbin. Johannes döparen var en rabbin och kallades "rabbi" av sina lärjungar. När sedan Jeshua kom, så lämnade de Johannes och ställde sig under rabbi Jeshua.

Joh. 3:22: "Därefter begav sig Jeshua med sina lärjungar till Judeen, och där vistades han en tid med dem och döpte.
Men också Johannes döpte i Ainon nära Salim - där fanns gott om vatten - och folk kom dit och blev döpta. Johannes hade ännu inte blivit kastad i fängelse. Då uppstod en tvist med några av Johannes lärjungar och en jude om reningen."

De började diskutera just det vi talar om nu, "reningen".

"De gick till Johannes och sade: Rabbi, han som var hos dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper och alla går till honom. Johannes svarade: Ingen människa kan ta emot något utom att det ges henne från himlen. Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom. Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. Han måste bli större och jag mindre."

Joh. 4:1: "När Jeshua fick veta att fariséerna hade hört att han vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes - men det var inte Jeshua själv utan hans lärjungar som döpte - lämnade han Judeen och vände tillbaka till Galileen."

Här ser vi att Jeshua döpte, genom sina lärjungar som fått delegerad auktoritet. Han döpte fler än Johannes. Enligt vissa källor döpte Johannes över 300 000 personer. Det var alltså en mycket stark väckelse. Här står det att Jeshua döpte fler än Johannes. Det var alltså ingen obetydlig rörelse omkring Jeshua. De döptes till Jeshua! De bytte rabbin för att stå under rabbi Jeshua!

Apg. 19:1-7: "Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där räffade han några lärjungar, och han frågade dem: Tog ni emot helig Ande när ni kom till tro? De svarade honom: Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten. Då frågade han dem: Vilket dop blev ni döpta med? De svarade: Med Johannes dop. Paulus sade: Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jeshua. När de fick höra detta döptes de i Herren Jeshuas namn. Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade. Tillsammans var det omkring tolv män."

De bytte läromästare, de bytte rabbin, och tog emot Messias.

Det messianska dopet

Nu kommer vi in på det messianska dopet, det dop som kristendomen ärvt, från den bibliska judendomen, och till viss del förvanskat.

Dopet till Messias innebär att man blir med i hans lärjungaskola. Du blir alltså en lärjunge till en judisk rabbin när du döps till honom. Du blir med i den messianska judendomens skola.

Det är detta det innebär att "döpas till Kristus".

Du byter Herre, du tillhör inte längre världen.

Du tillhör inte satan.

Du tillhör inte de gudar som din nation har, eller haft.

Du tillhör inte de traditioner som tillhör hedendomen.

Nu tillhör du en annan Gud, Israels Gud.

Du har fått hans Ande och hans auktoritet, den han gett sin Son Jeshua. När du döper dig till Messias tillhör du Israels Gud och tjänar hans Messias. När du gett ditt liv till honom är han din Läromästare, din Herre. Då tillhör du honom. Han är också din brudgum, om vi nu får tala i de termerna.

Vi ser att Johannes dop var en förberedelse för att de skulle kunna ta emot Messias. När Messias kom var det rätt att Johannes lärjungar kom till Jeshua. Det var detta som var meningen med Johannes dop. Lärjungarna blev alltså döpta med messiasdopet innan Jeshua dog, på så sätt tillhörde de honom. När han dog och uppstod behövde inte lärjungarna döpas igen, om jag förstått det rätt. Men de som efter hans uppståndelse fick höra budskapet om honom, de judar som kommit till shavout (pingsthögtiden) i Jerusalem, behövde bli döpta till Messias. De tillhörde visserligen Israels Gud, de behövde inte konvertera till judendomen eller till Israels Gud, de var redan judar och hade rätt Gud, men de behövde erkänna hans Messias som sin Herre, och gå med i Messias lärjungaskola. Därför uppmanas alla judar på pingstdagen, att låta döpa sig i Herren Jeshuas Messias namn enligt Apg. 2:38.

Här predikar Petrus en underbar "hejdundrande" predikan. De kände stygn i sina hjärtan därför att de förnekat Messias. Kanske hade de inte hört om honom alls, men de ber om förlåtelse och upplever att de behöver omvända sig. De frågar Petrus: Vad ska vi göra bröder för att bli frälsta.

"Omvänd er och låt er alla döpas i Herren Jeshua Messias namn, så att era synder blir förlåtna."

Det vill säga: Nu ställer ni er under hans auktoritet. Namn har också med auktoritet att göra.

Messias dop innebär också rening från synd.

Dopet till Messias, messiasdopet, sammanfattar alla de andra reningarna. De andra reningsbaden är en skuggbild av dopet till Messias.

I Templet fanns det massor av dopgravar, eller "mikveh" på hebreiska. Det innebär att det säkert inte tog mer än en timme för 3000 personer att låta döpa sig. De fick då klä av sig nakna, (det var ingen som såg dem mer än möjligtvis två vittnen), och fick sedan gå ned i vattnet för att döpa sig, och gick sedan upp på en trappa, som låg paralellt med den andra. Från och med nu tillhörde de Messias för all evighet. Då ökade den Messianska församlingen, eller "de troendes antal", med cirka 3000 personer.

Själva sättet att döpas är inte det viktigaste. I templet gick de ned själva. Det judiska sättet att döpa sig är att böja sig framåt och inte bakåt. Man går ner i vattnet som i fosterställning. Dopet är en bild på livmodern. Dopgraven eller dopvattnet räknas inom judendomen som en grav och som en livmoder.

När man doppar sig under vattnet symboliserar det att man dör man ifrån sin gamla människa och blir en ny människa, man föds på nytt.

Det finns sex olika pånyttfödelser inom judendomen.

När man döps går man ner i fosterställning under vattnet och stannar där en stund, sedan går man upp igen och andas in, som man gjorde för första gången när man lämnade mammas mage. Då är det som att bli född en gång till. Det är alltså en symbolisk handling. Sättet är alltså inte det viktigaste, utan symboliken i själva dopet och vad människan har i sitt hjärta när hon döper sig.

Man kan inte separera dopet från omvändelsen. Grunden blir vacklande om inte dessa båda hör ihop. Omvändelse måste givetvis ske först. Men i dopet ligger också en frälsande innebörd till människans upprättelse.

Rom. 6:1-8: "Vad ska vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden ska bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Messias Jeshua har blivit döpta till hans död. Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Messias uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Messias, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Messias, tror vi att vi också skall leva med honom."

Allt som hänt med Messias tillräknas också hans efterföljare.

1 Pet. 3:19-21: "I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes.
I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten.
Efter denna förebild frälser dopet nu också er".

Här ser vi att dopet också har med frälsning att göra. Det syftar då emellertid inte på pånyttfödelsen, utan på hela frälsningsprocessen. Dopet utgör en del av Guds frälsning.

Vill man bli en sann lärjunge till Messias, skall man inte stanna vid omvändelsen. Man bör också låta döpa sig med det messianska dopet till Jeshua Messias, och bli en talmidim (lärjunge) i hans messianska skola, och på så sätt växa till full mognad i gudsfruktan.

Att låta döpa sig är fråga om lydnad. Om du vill tillhöra Messias och lyda Honom blir du frälst, då måste du också låta döpa dig, för det har han befallt. Den som inte låter döpa sig är olydig Messias, och går miste om de välsignelser som lydnaden för med sig. Den som lyder blir välsignad och får tillträde till alla de välsignelser och resurser som den Evige gett till sin Son, Hans Majestät Konung Jeshua.

Välsignat vare den Eviges Namn från evighet till evighet! AMEN!

Ketriel Blad