De Messianska, Skriften och Treenigheten 

Av Paul Sumner

Att undersöka Skriften med lyhörd ödmjukhet borde vara ett kännetecken för Messias kropp – i synnerhet bland messianska troende, för det är de som mest aggressivt försöker att avslöja och återupprätta de hebreiska och judiska inslagen i den nytestamentliga tron på Jeshua från Nasaret. Detta efter århundraden av hednakristen liknöjdhet, försummelse eller fientlig inställning till dessa frågor.

De messianska brukar ställa svåra frågor då det gäller Traditionen. De står som medlare av försoning mellan två, ofta antagonistiska, religiösa traditioner men också som representanter för en sanningsreform. De messianska bygger alternativa pionjärbosättningar för att få en andlig församlingstillflykt.

Likväl, när det kommer till ämnet Treenigheten har jag märkt att en plötslig ridå av tystnad faller på de messianska. Den är inte olik den censurerande ridå som faller över den judiska gemenskapen när ämnet Jeshua eller Jesaja 53 förs på tal. Sorgligt nog dämpas ofta ett öppet bibelsamtal om Treenigheten genom anti-Bereanism (Apg 17:11).             

Vad är då Treenigheten? Och var finns den?

När jag i denna studie talar om Treenigheten syftar jag på det teologiska begrepp, den abstrakta teoretiska modell av ontologisk verklighet som teologer har tänkt ut om Gud och som man antar vara grundad på Skriften. Denna ”Treenighet” är inte det som de bibliska texterna avser, då de talar om Gud, Messias och Guds Ande.

De som studerar Bibeln grundligt och som noggrant läser kyrkohistorien vet att denna teoretiska modell utvecklades allteftersom. Den var inte fullt utbyggd (mycket mindre något som var nödvändigt för den kristna läran) förrän långt efter Jeshua och den nytestamentliga tiden. Också i dag är det som teologerna definierar som ”Treenigheten” inte vad de flesta troende tror, därför att de är okunniga om vad Kristen Teologisk Tradition (KTT) menar med uttrycket eller med alla dess förklarande  filosofiska lärosatser.

Ironiskt nog säger teologerna själva att läran är obegriplig. Det ofta använda uttrycket ”Treenighetens mysterium” myntades inte av förvirrade semitiska bönder i Galileen eller av butiksägare i gamla Jerusalem. Det skapades av teologer som funderade omkring gudomen och som egentligen inte förstod vad de själva hade dragit för slutsatser.

Treenighetsteorin

Denna lära är verkligen en teori. Det är en teori som försöker att från de bibliska texterna dra fram en lärosats om Guds natur. Dess svaghet är att den spekulerar utöver Skriftens gränslinjer och teoretiserar obevisbara ting om Gud.

Den liknar evolutionsteorin. Och liksom evolutionsteorin har teorin om Treenigheten blivit en accepterad åsikt om verkligheten – i detta fall, gudomlig verklighet – i århundraden. Liksom det fanns en pre-darwinistisk era, fanns det också en tid när Treenighetsteorin inte fanns.

I dag har oberoende vetenskaplig forskning, utförd av människor som inte har någon lojalitet mot evolutionsteorin visat på de vidgade klyftorna inom denna teori. Dessa forskare har också avslöjat dubbelspelet och ovilligheten hos det vetenskapliga samfundet i stort att undersöka dessa klyftor. Flockmentalitet och fruktan för åtlöje bland de förment rationella vetenskapsmännen – som försvar för sin vägran att se på de motsägelsefulla data – präglar vetenskapen.

Förespråkarna för Intelligent Design (ID – se www.hebrew-streams.org/works/book-reviews/id-sources.html ) erbjuder ett mer dataunderbyggt alternativ till evolutionsteorin. Detta är verkligen välkommet.

Denna kamp påminner oss om vikten av att ha välgrundade alternativ till status quo i stället för att kritisera det. Att överge evolutionsteorin utan att stödja sig på data övertygar ingen om dess sprickor. Men ID-vetenskapsmännen har data och de erbjuder ett tydligt och livskraftigt alternativ som sätter evolutionsteorin i ett mindre trovärdigt (och motivavslöjande) ljus.

Då det handlar om bibeltolkning är det inte lika lätt som inom vetenskapen att byta ut en teori mot ett alternativ. Men vi har ”data” i Bibeln och i den teologiska historien som kan diskuteras – om vi har öppna fora

Testa teorierna

Jag arbetar inom religiös förlagsverksamhet och är förvånad över hur många böcker som årligen ges ut för att försöka förklara Treenighetsläran. Tydligen är det så att kyrkfolket fortfarande efter 17 århundraden inte har fattat den. I synnerhet människor i de två tredjedelar av världen som finns på det södra halvklotet har inte fått grepp om den.

Det beror kanske på att det är en teori, som skapades och spreds genom den icke-semitiska Kyrkan på norra halvklotet. Teorin är en produkt av icke-judisk diasporakristendom.

I historien ser jag hur människor alltid ifrågasatt och prövat Treenighetsläran eftersom de läser Bibeln.

Ironiskt nog var reformationen uppeggad av tron att människor hade frihet från Gud att lära, studera och tolka Bibeln utan mellanliggande filter av katolska lärosatser. Detta 500 år gamla protestantiska ideal håller på att frätas sönder. Nu är många protestantiska teologer och lärare bland de mest högljudda försvararna av katolsk ortodoxi, vilken de i stället refererar till som ”historisk kristen renlärighet”.

Att misslyckas med testet

Om du bestämmer dig för att trosbekännelserna, kyrkofäder och uppskattade teologer inte har någon slutgiltig auktoritet över vad du tror, kommer du snart att få höra ett skrämmande falskt argument: ”Jaså, är det så att 2000 år av kristen historia har varit fel? Och vet du bättre än alla de stora andliga ledarna i Kyrkan?”

Det är samma taktik som judiska anti-missionärer använder mot messianska (Jeshua-troende) judar: ”Jaså, är det så att 4000 år av judisk historia är fel om Gud och Messias och att du har rätt? Och de sex miljonerna, dog de med en lögn på sina läppar /dvs. den monoteistiska judiska trosbekännelsen Shema/ ?”

Dessa angrepp kan vara känslomässigt övertygande. Det är de avsedda att vara. Deras syfte är att skapa försagdhet och att tvinga fram tystnad. Talibanism är talibanism oavsett religion.

Dessa hot från fromma religiösa ledare är historiskt felaktiga. Treenighetsläran är inte 2000 år gammal och den traditionella anti-Jeshua-judendomen är inte 4000 år gammal.

Det är inte vad du tror

För många Jeshua-troende judar betyder ”att tro på Treenigheten” helt enkelt att man bekräftar att Jeshua är Messias, Guds Son. Det vill säga, att han inte bara är en god jude och en helig rabbi från Nasaret. De har ett grundevangelium utan teologiska nyanser – Joh 3:16 accepteras för vad det är (en åsikt som jag delar). För dem innebär messiansk tro att Jeshua på något sätt är gudomlig: han förkroppsligar eller avspeglar Guds karaktär och person, för han är ”ett” med Fadern (Joh 10:30). Men han är fortfarande också Guds Son som bad till sin Fader och som sitter på Guds högra sida (Hebr 1:3).

Men denna enkla tro om Jeshua är inte tekniskt sett ”läran om Treenigheten”. Läran är mycket mer invecklad. En kortfattad summering av läran säger:

Det finns en Gud och bara en Gud; denne ende Gud existerar evigt i tre personer, Fader, Son och Helig Ande; dessa tre personer är fullständigt lika, var och en äger en fullständigt gudomlig natur eller substans.

En trinitarisk trosbekännelse på 400-talet deklarerade att om någon inte bekände tro på denna lära skulle denne hamna i helvetet. Inte mycket har förändrats. I själva verket blir anspråken och hoten alltmer högröstade. Det må vara chockerande men några protestantiska (inte romerskkatolska) tänkare säger att bekännelsen av Jesus som Guds Son är intellektuellt bristfällig och till och med kättersk.1

Välj din monoteism denna dag 

Sagt med enkla ord är det så att då de messianska beslutat sig för att följa Jeshua måste de slutligen välja, antingen kristendomens lära om den trinitariska monoteismen eller judendomens unitariska monoteism. Det erbjuds ingen medelväg.

Om du accepterar Jeshua måste du acceptera hela det ”historiska ortodoxa kristna” synsättet på honom som en medlem av den treenige Guden. Om du väljer att stanna kvar i det judiska samfundet måste du avsäga dig Jeshua som Guds Son och sjunga ”Shema”  och ”Adon Olam” utan egna uttalade åsikter. 

Med andra ord, de messianska är hårt ansatta att visa trohet antingen mot Treenighetsläran eller mot Shema alltefter de två traditionernas tolkning. På sätt och vis ligger valet mellan vilken del av Bibeln de vill upprätthålla som sitt slutliga läromässiga rättesnöre. De måste välja vilken gudsuppfattning de ska ha av den Gud de tillber och tjänar.

De här skillnaderna i ”monoteismen” existerade inte i första århundradet på Jeshuas tid. Judendomen har engagerat sig i granskning om ”vad den judiska läran om Gud” var i gamla tider. Kyrkans lära om en treenig Gud har slipats och putsats under lång tid och sedan i efterhand lagts på det Nya testamentet.

Var i bibeln finns den? Sant eller falskt bevis.

Bara en vers i NT kommer nära språket för formell Treenighetsteori: 1 Joh 5:7.  

For there are three that bear record in heaven,

the Father, the Son and the Holy Ghost;

and these three are one (King James Version).

Ty det är tre som vittnar I himlen,

Fadern, Sonen och den Helige Ande,

Och dessa tre är ett. (Fri översättning)

Denna vers är tankeväckande men den varken definierar enhet eller säger att de tre är ”en Gud”.

Det är viktigt att veta att denna vers inte är autentisk. Den infogades i de tidiga kopiorna av det grekiska NT av katolska skrivare som ville ha en tydligare bevistext för Treenighetsläran. Läran baserades inte på den här versen. Snarare var det så att läran kom först och infogandet av versen senare. Teologerna visste att de inte hade tillräckligt tydliga bevis för att bekräfta sin lära. Så med en enda vers sökte de tysta ner oliktänkande. Men i dag utelämnar nästan alla bibelöversättningar 1 Joh 5:7 därför att moderna utgivare känner till dess sanna historia. (Se www.hebrew-streams.org/works/texts/1john5-7.html)

Tre är inte alltid vad det verkar vara

Andra bibliska texter pekar på stöd för läran. Några av dessa är faktiskt triader, inte trinitariska. Det vill säga de helt enkelt nämner Gud, Herren Jeshua och Anden. Några triadiska avsnitt talar om Gud, Jeshua och änglar. Många andra nämner bara Gud och Jeshua.

Kristna lärare har benägenhet att bortförklara texter som verkar motsäga läran. Genom fostrans vana brukar man ignorera två avsnitt i GT som Jeshua och apostlarna upprepade gånger citerar som bevistexter: Ps 110:1 (www.hebrew-streams.org/works/texts/ps110-list.html) och Dan 7:9-14 (www.hebrew-streams.org/works/texts/dan7-nt.html). (Vissa pekar på Dan 7:9 men identifierar felaktigt ”den Gamle av dagar” med Jeshua, inte med Fadern.)

Jag säger inte att det absolut inte finns ”bevis” för Treenighetsläran i Skriften. Min åsikt är att det som citeras som bevis inte nödvändigtvis leder till denna teori. Det finns en skillnad mellan bevis och tolkning av bevis.

”Ortodoxa” messianska

Inte så få KTT-utbildade messianska forskare accepterar som ett axiom den åsikten att de måste förena efterbiblisk kristen teologi med GT. Därför är de benägna att fokusera på att hitta Treenigheten (eller vad de nu föredrar att kalla ”Guds Treenighet”) i den hebreiska Bibeln i vetskap om att det är grunddokumentet för judar och för nytestamentlig messianism.

Men likt sina hednakristna kollegor visar sig det som de presenterar som bevis vara bara antydningar om läran. Och när dessa antydningar studeras i sitt sammanhang mister de sin övertygande förmåga, därför att en antydan är inte något bevis. Antydningar blir dessutom ofta bevis när man söker bevis för det man redan tror.

Vanligen inkluderar dessa bevistexter ”Genesis-pluralen”2, den plurala formen av ordet för Gud (Elohim)3 och betydelsen av echad i Shema4.

Baserat på dessa och andra texter har de flesta messianska organisationer uttalat sig för ”katolska” (universella, ortodoxa) trosbekännelser. Det innebär att deras trosbekännelser innehåller terminologi och slutsatser som i stor utsträckning lärs ut av romerska katoliker, de grekisktortodoxa och av protestanter.

Som resultat av detta är de messianska grupperna i själva verket ”katolska” i sin lära om gudomen. De följer Roms och de större evangeliska protestantiska samfundens teologiska ledning. I publicerade messianska ”utsagor om tron” kan man se hur de sätter sin tillit till de fastställda bekännelseformler som är acceptabla för Kyrkan i stort.

Exempel hittas i moderna messianska trosbekännelser (http://www.hebrew-streams.org/works/hazak/messianic-creeds.html). Beakta min kritik av ett messianskt försvar för Treenighetsläran: How Jewish is the Trinity? (http://www.hebrew-streams.org/works/hazak/af-answer.pdf)

Paradoxen

Vare sig de vet det eller inte står messianska forskare inför ett djupt dilemma. För även om de har bemödat sig om att hitta läran om den treenige Guden i den hebreiska Bibeln så avvisar KTT deras ansträngningar. Kristen Teologisk Tradition har länge lärt att läran inte finns där.

Treenighetens mysterium avslöjades inte för GT:s utvalda folk (New Catholic Encyclopedia, 14:306).

GT kom aldrig på idén om en pluralitet av gudomliga personer (Encyclopedic Dictionary of Religion, Vol O- Z. p. 3568). GT:s Skrifter om Gud varken uttrycker eller antyder någon föreställning om eller en tro på en pluralitet eller en trefaldighet av personer inom gudomen (Edmund Fortman, The Triune God, p. 9).

Kanske inte alla håller med om dessa påståenden från romerskkatolska auktoriteter. Men den historiskt ortodoxa åsikten hos KTT, att Treenighetsläran inte kan hittas i den hebreiska Skriften, kan inte utplånas från historien – och bör inte ignoreras. Det borde vara en varning för de messianska.

Inte mysterium, utan en felaktig bild

Naturligtvis finns det ett ”mysterium” om Gud. Varje ärlig, eftertänksam person håller med om det. Mysterium är inte frågan.5 Frågan är om spekulationerna om Guds natur som utkristalliserats genom KTT till teoretiska bekännelseformler, på rätt sätt återspeglar och förklarar Skriftens hela innehåll. Här är tre exempel:

1  I NT syftar frasen ”en Gud” på Jeshuas Fader (1 Kor 8:6; Ef 4:6; 1 Tim 2:5). I KTT syftar den på en teoretiskt sammansatt treenig gudom av Fader, Son och Ande. Den bibliska frasen har omdefinierats med innebörden att Skriften betyder något annat än vad den säger. Detta innebär att bara officiella uttolkare av läran kan säga oss vad Skriften faktiskt menar.  

2   Paulus, den ortodoxe fariseiske aposteln öppnar sina brev med välsignelser från ”Gud Fadern och Herren Jeshua Messias”. Han kallar Fadern ”Jeshuas Gud” (Rom 15:6; 2 Kor 1:3; Ef 1:17). Hans ordval och hans tystnad inför att inkludera Anden i en triadisk balans är ett starkt vittnesbörd om att han inte tänkte i termer av senare teoretiska konstruktioner. Paulus visar ingen medvetenhet om vad som skulle bli ortodox tro om Gudomen. Varför avslöjade inte Gud det för honom?

3     Guds änglar och Jeshuas martyrer i himlen tillbad inte KTT-modellen av gudomen, när Johannes råkade avlyssna deras lovsång inför tronen under hans vision som beskrivs i Uppenbarelseboken (5:13-14, 7:9-10, 11:15). Man får anta att dessa varelser inte hade ett fullständigt ortodoxt grepp om gudomlig verklighet. Men om vi inte kan förlita oss på dem, vem kan man då lita på?                     

Vad beträffar mitt hus

Jag tror att de messianska, som accepterar det Nya förbundet som Guds uppenbarelse om Jeshua Messias, har skyldighet att göra sig fria från slavförhållandet till de båda efterbibliska diasporareligionerna: rabbinsk judendom och katolsk kristendom. Jag sade göra sig fri från ”slavförhållandet”, inte från alla band.

Skriften gör klart att vår frälsning inte beror på vad vi tycker om Gud eller vilka kosherteorier vi öppet erkänner för akademiker med avgångsbetyg från KTT. Inte heller förskaffar vi oss en plats i den Stora synagogan i HaOlam Haba /det framtida Riket/ med en skylt som tar upp våra allmänna bud, om vi undertecknar trosprinciper som är anti-Jeshua.

Vårt arv i Malchut haShamayin (Himmelriket) garanteras genom tro på försoningsoffret som påskens Messias ger genom att förlåta synder, genom lydnad mot honom som Mästare och genom förvissning om att Gud Fadern ger oss evigt liv genom sin son.

Vi borde inte bli rädda för Guds ljus eller skrämda av människor. Om personliga, samfundsmässiga eller finansiella lojaliteter hindrar seriöst studium av viktiga ämnen har dessa lojaliteter blivit våra guldkalvar vid foten av Guds berg.

---

1   Detta ska inte förstås som om MFS ansluter sig till dessa protestantiska teologer. Övers. anm.

Det femte århundradets Athanasiska trosbekännelse summerar Treenighetsläran på följande sätt:

Den katolska tron är denna: att vi tillber en Treenig Gud och en Treenighet i Enhet; utan att sammanblanda      personerna eller dela substansen (essensen) … Enhet i Treenighet och Treenighet i Enhet skall tillbes. Den      som därför vill bli frälst måste tänka så om Treenigheten. (paragraf 3-4, 27-28).

Den anglikanske kyrkoherden Kevin Giles från Australien är en av många högljudda kritiker av protestanters trinitariska bekännelser av undermålig standard. Ironiskt nog,  kritiserar han dem från positionen att ”det finns ingen avslöjad  Treenighetslära”. Han säger att denna lära liksom andra viktiga kristna läror ”i verkligheten är en produkt av århundradens reflektion över Skriften, livlig debatt och kreativt begreppsmässigt tänkande”.

Giles tror också att den som säger att Jesus är Guds Son av evighet är kätterska ”underkastelsemän” som omdefinierar Treenigheten för att hålla kvinnor undergivna männen. Hans logik är att om man avvisar tanken på total sambeskaffenhet i himlen leder det till att man också vägrar sina medmänniskor (kvinnor) på jorden denna. Se hans nyligen utkomna Jesus and the Father: Modern Evangelicals Reinvent the Doctrine of the Trinity (Grand Rapids, Mich.: Zondervan, 2006).

2   Genesispluralen diskuteras utförligt i min särskilda artikel med denna titel. Kortfattat argumenterar den för idén att när Gud använder pronomina ”oss” och ”vår” talar han till medlemmar i sitt himmelska råd. Denna slutsats baseras på ett brett spektrum av biblisk ideologi och tolkar avsnitten i Genesis i hela den hebreiska Bibelns kontext.

3  Pluralformen ”Elohim”, det vanligaste ordet som använts för ”Gud” i den hebreiska Skriften representerar ett bibliskt fenomen i vilket detta ord och ordet ”Herre” (Adon, inte YHVH) är förstärkta eller mer fullödiga på grund av vördnad för Skaparen. Gud är både Elohim och Adonim.

Att sätta substantiv i plural är ett hebreiskt sätt i stället för att skriva orden med stora bokstäver eller med fetstil eller i guld. Den Elohim som israeliterna trodde på är den GUD som är över alla elohim (ordet används också för hedniska gudomligheter).  Han ensam förtjänar titeln ”Gud”. /För utförliga detaljer, se Elohim in Context /

4  Echad i Shema

   Adjektivet ”echad” har olika användningssätt i Tanach. Ibland betyder det ”första” (Gen 1:5, ”den första dagen”;  Gen 2:11, ”den första heter Pison”), ibland det siffermässiga ”en” (Gen 2:21, ”Gud tog ett av hans    revben”; Ps 27:4, ”Ett enda ber jag HERREN om”).  Ibland betyder det ”samma” (Gen 11:6, ”de har alla samma språk”; Gen 41:11, ”hade vi samma natt var sin dröm”). Ibland betyder det ”något odelat” i stället för särskiljande eller delning (Gen 2:24, ”de blir ett”; Hes 37:22, ”gör jag dem till ett enda folk … aldrig mer skall de  delas”).

Eller också betyder ordet  ”echad” ”unik”, en av sitt slag (Sak 14:7, 9, ”det blir en särskild dag”; Höga Visan 6:9, ”men hon är en enda, min duva”).

I kontexten av Shema (Deut 6:4) vilket förekommer i den större kontexten av Deuteronomium, som återspeglar den historiska identitetsstriden mellan Yahveh och gudarna i Kanaan, Egypten och Mesopotamien, betyder ”echad” ”unik framför allt”. Frågan i den tidiga israelitiska historien var: Vem är den sanne Guden? På berget Karmel svarade folket, ”YHVH hu haElohim, YHVH hu haElohim – Yahveh är den sanne Guden, Yahveh är den sanne Guden … /Baal är det inte/” (1 Kon 18:39).

”Shema” är alltså en bekännelse att Yahveh som är vår Elohim är unik bland elohim. Han ensam förtjänar titeln Gud och han är vår Gud och förtjänar vår helhjärtade /lev echad/ tro och lydnad.

”Shema” överför inte en Da Vinci-lik kod genom tidsåldrarna som dechiffrerades först av romerskkatolska teologer på Medeltiden som hade konstruerat de trinitariska trosbekännelserna och som sökte efter bevis för sina slutsatser i Tanach för att övertyga judar om att romersk kristendom var biblisk och således sannare än judendomen.

Herren Messias själv citerade ”Shema” i  Matt 12 men han pekade inte på några hemliga och undangömda betydelser som skulle stödja hans identitet som Guds Son. I stället alluderade han till avsnitt som Ps 110:1 och  Dan 7:9-14 för skriftlig bekräftelse.

5  Kyrkohistorikern Alan Richardson gjorde ett insiktsfullt uttalande om kättare i sin lilla bok Creeds in Making. Han spårade utvecklingen av Treenighetsläran genom att peka på hur tänkare efter tänkare försökte förstå mysterierna om gudomen. En tänkare (kyrkofader) uttalade sina teorier och många i Kyrkan accepterade dem. Sedan kom en annan tänkare och pekade på felen i den förste mannens logik (inte hans gudsfruktan). Kyrkan beslöt då att den förste tänkaren hade fel – han var kättare och så fördömdes han. Hans tro och kärlek till Gud och Messias var ovidkommande. Hans filosofi var fel.

Rickardson skriver:

Många kättare vars åsikter Kyrkan måste fördöma var män med en helgad karaktär som drevs bara av den uppriktigaste önskan att befrämja den sanna religionen om Herren Jesus… På det hela taget var de största kättarna, ”ärkekättarna”, ärliga kristna, brinnande av iver att befrämja en sann och vördnadsfull kristen  teologi. / Creeds in Making: A short Introduction to the History of Christian Doctrine (London: SCM Press,  orig. 1935,  reprint 1986), p. 31/.

Detta är tänkesättet  i Romersk Teologisk Korrekthet som har dominerat hednisk kristendom alltsedan de  första århundradena. Men det är inte Nya testamentets tänkesätt.

Översättning: Eivor Alpsten