Kyrkan har inte monopol på de judiska Skrifterna

Av Ketriel Blad teol. dr.

”Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen? Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem.” (Rom 3:1-2 SFB)

Peter Halldorf (PH) uttryckte i Dagen sina filosofiska funderingar utifrån den katolska treenighetsläran som blev till mer än 300 år efter Messias uppståndelse. En lära, som då blivit omdebatterad och omformad om och om igen – och som tidigare kyrkofäder inte alls hade varit eniga om – men som därefter med romarrikets politiska och religiösa våld påtvingades folket. För dem som trots allt vågade tänka fritt och stå emot kyrkans makt att bestämma vad folk skulle tro, stod livet på spel. Frukten av denna ”kärlekslära” blev att många ärliga sökares liv avkortades, inte minst bland judarna som vägrade att acceptera en annan lära om Gud än den de fått i sig med modersmjölken: ”Hör Israel, den Evige är vår Gud, den Evige är en!” – inte tre. Judarna hade också lärt sig utantill: ”Gud är icke en människa…, icke en människoson…” (4 Mos 23:19 1917).

Vi skall här inte diskutera om treenighetsläran är biblisk eller ej. Inte heller skall vi se hur kyrkan manipulerade Skrifterna för att få dem att passa in i sin nykonstruerade treenighetslära. Vi skall tala om vad kristendomen gjort av denna lära.

Kyrkan lär att man måste tänka på ett visst sätt när det gäller treenigheten för att bli frälst. Bibeln däremot lär att man blir frälst genom att tro att den Evige uppväckt Jeshua (Jesus) från de döda och att bekänna Honom som sin herre (Rom 10:9).

Den Athanasiska trosbekännelsen – som sammanfattar treenighetsläran och som är allmänt accepterad av katolska, lutherska och anglikanska kyrkan – inleds med dessa ord: ”Var och en, som vill bli salig, måste först av allt ha den allmänneliga kristna tron.”

Den katolska (allmänneliga) kyrkan lär alltså att frälsningen ENBART ges till dem som har dess tro. Denna tro sammanfattas så i några filosofiskt uttänkta trossatser. Den som inte antar dessa trossatser exakt så som de uttrycks kommer med säkerhet att gå evigt förlorad.

”Men den, som inte bevarar den oförändrad och oförfalskad, går med säkerhet evigt förlorad.”

Den slutgiltiga förståelsen av den omdiskuterade treenighetsläran fastställdes alltså inte förrän i slutet av 300-talet. Tidigare kyrkofäder hade långt ifrån en gemensam uppfattning i denna fråga. Ett stort antal av dem skulle efter 300-talets kyrkomöten ha ansetts som kättare.

”Men detta är den allmänneliga kristna tron, att vi dyrkar en enda Gud i tre personer och tre personer i en enda gudom, i det att vi varken sammanblandar personerna eller söndrar det gudomliga väsendet…”

Denna obegripliga lära att tre är samma sak som en måste alla acceptera för att bli frälsta. ”Ty såsom vi av den kristna sanningen nödgas att bekänna varje person för sig både såsom Gud och Herre, så förhindras vi av den allmänneliga kristna tron att nämna tre Gudar eller Herrar… alla tre personerna är sinsemellan lika eviga och lika stora, så att i allt, såsom ovan sagts, de tre personerna bör dyrkas i en enda gudom och den enda gudomen i de tre personerna. Den, som vill bli salig, han skall tänka så om de tre personerna i gudomen.”

Är detta Bibelns frälsningsbudskap? Nej! Bibelns budskap om omvändelse från synd och förtröstan på Honom som uppväckte Messias från döden lyser med sin frånvaro i dessa filosofiska lärosatser. Den bibliska tron innebär förtröstan i hjärtat medan kyrkans tro består av idéer i huvudet. Bibeln lär att den som HAR Sonen har livet (1 Joh 5:12), inte den som TÄNKER rätt om Sonen. Den frälsning som Bibeln erbjuder grundar sig på praktisk omvändelse, förtröstan och personlig ERFARENHET av uppståndelsekraften, medan den katolska kyrkan erbjuder en frälsning som grundar sig på att TÄNKA enligt ett antal trossatser. Här har vi den stora skillnaden mellan den sanna och den falska frälsningsvägen. Den sanna frälsningsvägen innebär att man gör upp sitt förhållande till Messias Gud, medan den falska frälsningsvägen säger att det räcker att tänka rätt för att bli salig. Detta, kära läsare, är allvarligt!

Kyrkan lär: ”Detta är den allmänneliga kristna tron; den som inte troget och fast tror den, kan inte bli salig.” Bibeln lär: Förtrösta på Herren Jeshua (Jesus) så blir du frälst (Apg 16:31).

Den kristna kyrkans trossatser utesluter de miljontals judar som hållit fast vid den himmelska uppenbarelse som gavs vid Sinai i eld, rök och kraftiga röster om att den Evige är en enda och att det inte finns någon annan vare sig i himlen eller på jorden. Inte någon gång presenterades Han för dem som tre, och inte någon gång lärde Han att de måste tänka rätt om treenigheten för att bli saliga, varken genom Mose eller Messias Jeshua.

Problemet är att treenighetsläran används som grund för den kristna tron, som PH uttrycker det: ”treenighetstanken tar form och blir grundläggande för den kristna förståelsen av Gud”. Denna lära, som även PH erkänner som en efterbiblisk konstruktion, har gjort den kristna kyrkan till något helt främmande för det judiska folket och de judiska Skrifterna, inklusive de Apostoliska Skrifterna (NT). Varken Abraham, Mose, Samuel, David, Jesaja, Daniel, Messias, hans apostlar eller Paulus predikade treenighetsläran som grund för tron. De var inte kristna utan judar med hebreisk förståelse av Skrifterna. Men kyrkan föraktade den hebreiska skriftförståelsen och ansåg att hellenistisk filosofi kunde tolka Skrifterna bättre. Man använde så Aristoteles och andra filosofers idéer för att förklara de judiska Skrifterna. De grekiska bibelöversättningarna upphöjdes och ansågs som ursprungliga och gudainspirerade, trots att den nedskrivna gudsuppenbarelsen ursprungligen var på hebreiska eller arameiska. Genom kyrkofädernas hellenisering av den judiska/messianska tron skapades den förvirring som gjorde att kyrkan förlorade grunden för den tro som en gång för alla överlämnats åt judarna, för ”frälsningen kommer från judarna” och ”Guds ord har anförtrotts åt dem”. (Joh 4:22; Judas v.3; Rom 3:2).

PH följer troget den falska bild som katolska kyrkan propagerar: att treenighetsläran är allmänt accepterad inom hela kristenheten. Den kristna treenighetsläran har dock ifrågasatts och fortsätter att ifrågasättas av miljontals kristna på olika platser runt jorden. De hundratusentals judar som först tog emot Jeshua som Messias och de judar som idag tror på Honom och som förkastar treenighetsläran står då helt klart utanför den kristna tron.

PH påstår att om man anser att kyrkan avfallit från NT:s mönsterbild får man problem med att acceptera kyrkofädernas kanonisering av NT. Låt oss då påminna om att ingen av Bibelns 66 böcker från början fanns i hedningarnas händer. De är alla judiska Skrifter och skrevs av judar eller konvertiter som sedan fick uppdraget att sprida dem så att alla hedningar kunde bli frälsta.

Det finns många judar och icke-judar som fötts på nytt genom Messias och som inte är kristna. De accepterar varken kyrkofädernas anspråk på makt att kanonisera de judiska Skrifterna eller deras krav att man mentalt måste acceptera några slugt uttänkta människostadgar för att bli frälst. De accepterar de 27 apostoliska Skrifter som gavs till och genom det judiska folket efter Messias himmelsfärd, därför att de skrevs av Hans lärjungar och deras trogna efterföljare och var allmänt erkända som inspirerad Skrift bland de första messiastroende judarna och icke-judarna (2 Pet 3:16). Om nu den bedömningsgrund som kyrkofäderna använde sig av för att acceptera eller förkasta de olika nyutgivna skrifterna stämde överens med den grund som de första Jeshua-troende judarna hade, skulle man kunna tala om en tillfällighet. Men man kanske rentav skulle kunna tänka sig att den Evige trots allt vakade över Sitt eviga Ord.

Är det inte märkligt att den protestantiska kyrkan erkänner den kanon av Tanach (GT) som judarna fastställde i Javne år 90, trots att de förkastar det mesta av dessa rabbiners övriga lära och liv? Den kristna kyrkan har inte monopol på de judiska Skrifterna, varken Tanach (GT) eller de Apostoliska Skrifterna (NT). För att vara född på nytt och tro på Bibelns 66 böcker behöver man inte kalla sig kristen. Man kan också vara ordentligt frälst utan att tro på treenighetsläran. ”så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till. Denna kunskap finns dock inte hos alla.” (1 Kor 8:6-7a Bibel2000).